justindbiebernovells.blogg.se

”Tack så mycket för att jag fick komma. Det var jätte trevligt att träffa er.” Jag kramade om Diane och tackade så mycket för allting. Klockan hade blivit ganska mycket och de två små höll på att somna i soffan så vi bestämde oss för att bege oss hemåt igen.

”Tack detsamma. Jag hoppas att vi får se dig här snart igen.” hon gav mig ett varmt leende och kramade sen om Justin.

Jeremy hade redan gått ut för att sätta Jazmyn och Jaxon i bilen och jag och Justin skulle bara säga hejdå till alla innan vi också skulle gå. Efter att Pattie hade släppt taget om Justin och jag hade lagt handen på dörrhandtager så stoppades vi av Pattie igen medan Justins morföräldrar lämnade oss.

”Justin, Vanessa.” vi båda stannade upp och tittade på hennes oroliga och undrande blick som låg över oss två. ”Hur hade ni tänkt göra på måndag?” Jag kollade frågande på Justin som såg ut att fatta lika lite som jag själv. ”När Vanessa åker till England igen menar jag.”

Jag kände hur hela jag stelnade till. Jag hade helt glömt av det. Jag hade glömt att jag var tvungen att åka tillbaka till verkligheten om mindre än en vecka. En stor klump började bildas i min mage och den tyngde också ner mitt hjärta. Inte skulle jag bara åka tillbaka till verkligheten, tillbaka hem, utan jag skulle också bli tvungen till att lämna Justin.

Varken jag eller Justin svarade och Pattie började känna av den konstiga stämningen som hade uppstått av hennes fråga. On verkade också förstå att vi inte hade diskuterat det här. Jag kollade på Justin som stod och stirrade ner i golvet. Efter vad som kändes som en evighet så lyfte han på blicken och spände på käkarna.

”Det löser vi då.” jag kände hur det stack till i magen av rädsla. Jag visste redan innan han sa det att vi inte skulle lösa det. Vi skulle ha pratat om det här mycket tidigare. Jag såg i ögonvrån hur Pattie skakade sakta på huvudet.

”Justin…” hon tog ett steg emot honom men han backade bara undan och gav henne ett fejkat leende.

”Vi måste gå nu, pappa väntar.” Pattie förstod att hon inte hade något att säga om det här så hon höll tyst och gav honom istället en kyss på kinden. Justin mumlade fram ett hejdå och tog sen tag i min hand och drog med min stela kropp ut mot bilen. Jag lät Justin leda mig eftersom jag var alldeles för chockad och förvirrad för att ta mig framåt själv. När vi väl hade satt oss i bilen så märkte man vilken spänning som hade lagt sig mellan mig och Justin. Jag satt lutad mot fönstret och kollade ut medan Justin bara stirrade rakt fram. Vi sa inte heller ett ord till varken varandra eller Jeremy. Jag antog också att han förstod att det hade hänt något eftersom han bara körde iväg med endast en orolig blick på oss båda i backspegeln.

 ♥

Bilen hade stannat och Jeremy hade snabbt hoppat ut för att ta med sig Jazmyn och Jaxon in och lämnade mig och Justin ensamma kvar i bilen. Min orolighet och rädsla började sakta övergå till ilska. Varför kunde vi inte bara prata om det? Det behövdes ju tydligen. Jag kände hur min ilska började rikta in sig på Justin och det han hade sagt till Pattie. Jag visste mycket väl att han var lika rädd och orolig över det här som jag var men han låtsades inte om det. Den obehagliga tystnaden som låg i bilen höll på att kväva mig och jag var tvungen att försvinna från den. Jag knäppte upp bältet och öppnade snabbt dörren för att gå ut och stänga den igen med en liten smäll. Med snabba och bestämda steg så började gå på gången mot min stuga medan jag hörde hur en till bildörr smälldes igen bakom mig och Justins röst som ropade mitt namn. Jag bara muttrade något tyst till mig själv och ignorerade honom. Justin fortsatte att ropa på mig och bad mig stanna och fråga vad som hade hänt precis. Halvvägs framme så kom han ikapp mig och tog ett fast tag om min arm och vände mig om så att han kunde kolla på mig.

”Vanessa, vad är det?” han lät uppriktigt förvirrad och det gjorde mig bara ännu argare.

”Vad är det? Seriöst?” han bara kollade på mig och jag såg att han inte fattade någonting. ”Jag åker hem på måndag, Justin, hem till England. Vi har inte pratat någonting om hur vi ska göra och du säger till Pattie att ’det löser vi då’. Och nu vill du inte ens prata om det med mig!”

”Men vad skulle jag säga då? Att vi ska göra slut för att vi kommer ändå aldrig att träffas mer?” jag kände hur det stack till i magen och jag slutade andas.

”Är det vad du tror?” jag viskade försiktigt fram det där och jag hörde själv hur gråten hördes i rösten. Justin skakade på huvudet och drog sina handflator mot ansiktet några gånger. När han inte sa något så började tårarna bränna bakom ögonlocken. ”Då kanske det är bäst at vi avslutar saker och ting här direkt.” jag slet sårat min arm ur hans grepp och började gå mot stugan igen.

”Vanessa, vänta! Det var inte så jag menade!” Jag stannade upp och tog ett djupt andetag innan jag snabbt vände mig om och gick emot honom med bestämda steg.

”Förklara hur du menade då! För jag uppfattade det som om det var exakt så du menade det!”

”Jag menade faktiskt ingenting, det var bara något jag sa, okej.” han höjde rösten lite vilket fick mig att bli ännu argare än vad jag redan var.

”Men då kanske du ska börja använda din hjärna lite och tänka efter på vad du säger, för jag tog det där ordagrant!” Justin suckade och kollade ner i marken. Det var tyst en stund mellan oss och ingen rörde sig ur fläcken.

Några små regndroppar föll ner i mitt ansikte. Jag hade inte ens märkt att det hade börjat regna. Dugget började bli till kraftigare regn och jag kände hur mitt hår och mina kläder började bli blöta. Men jag orkade inte bry mig om det nu, inte Justin heller verkade det som. Det han sa sårade mig och det värkte fortfarande lite i magen. Han ord upprepades om och om igen i mitt huvud och tillslut kunde jag inte hålla tårarna inne längre. De rann nerför kinderna och jag snyftade till. Justin tittade snabbt upp på mig och började närma sig mig för att hålla om mig.

”Vanessa, förlåt jag…” han tystnade när jag backade ifrån honom och stod bara och kollade på mig. Jag såg hur det här gjorde honom galen. Han hatade att inte kunna trösta folk när de var ledsna. ”Varför?”

”Vad menar du, Nessie?”

”Varför var du tvungen att ha mig?” tårarna rann fortfarande över kinderna och jag torkade bort dem med baksidan av handen. ”Varför var du tvungen att ha känslor för mig?” jag höjde rösten och kände hur sårad och rädd jag verkligen var för vad som skulle hända på måndag när jag åkte.

Justin bara stod helt stum och tittade på mig. Jag hatade att skrika på honom såhär men jag var tvungen att ta ut mina känslor för en gångs skull. Nu hade det börjat spöregna och det var också därför som jag behövde höja rösten så att det hördes över smattrandet mot taken. Mina kläder var dyblöta och mitt hår låg klistrat mot mina kinder och rygg.

”Vi båda visste att jag skulle åka hem tillslut och du skulle ut på turné. Varför gav vi oss in på det här då? Det är lika bra att vi avslutar detta här och nu så är det över.”

”Vanessa…” jag sket i att han ville säga något utan avbröt honom bara och fortsatte själv.

”Sluta Justin! Du visste lika mycket som jag från början att det här inte kommer att funka. Men varför fortsatte du kämpa för mig då?”

”För att jag älskar dig!” skrek Justin och allt stannade upp. Min andning, mitt liv, tiden, världen. Sa han precis ”jag älskar dig”? Justin tog ett steg närmare mig och han stod nu så nära att våra näsor nästan nuddade vid varandra. Han la båda sina händer på mina kinder och höll fast mig där.

”Jag älskar dig Vanessa Jones! Därför slutade jag inte kämpa. Och jag vet att det verkar omöjligt att vi ska klara av att ha ett distansförhållande men jag vet att vi klarar det. Det vi har är något speciellt. Min mamma sa vid middagen att du är den perfekta tjejen för mig och att jag inte ska släppa taget om dig. Och det är något jag aldrig ska göra.” han hade mycket mer att säga det visste jag men jag behövde inte höra mer. Han älskade mig!

”Just shut up and kiss me.” Justin log och tryckte sakta sina läppar mot mina.

FÖRLÅT!!!! Den sämsta uppdateringen ever!!!!!!!!

Jag är glad att jag ändå har några som går in varje dag och tittar här på bloggen, tack så mycket!
Jag lovar att jag ska bli bättre nu under lovet då jag ska skriva som sjutton!

Hoppas ni förstår att jag har mycket med skolan och det är därför jag inte hinner skriva mycket.

Jag kunde verkligen inte förstå varför jag hade varit så himla nervös innan. Justin hade rätt, det gick hur bra som helst. Pattie hade gett mig en kram när vi kom och jag kände redan då hur jag kunde slappna av lite. Att hon accepterade mig var något av det viktigaste med mitt och Justins förhållande. Men det som fick min nervositet att försvinna helt och hållet var när Pattie viskade till mig medan hon hälsade där ute i hallen.

”Du behöver inte vara nervös. Min mamma och pappa har redan hört allt om dig som jag vet och de sa att du verkade vara en väldigt bra tjej för Justin. Och det är du också.”

Pattie släppte taget om mig och gav mig ett leende som jag besvarade ärligt. Jag gick sen fram till Justin som snabbt drog mig intill sig innan han presenterade mig för sina morföräldrar.

När Diane gav mig en kram direkt blev jag först lite chockad men sen kände jag hur glad jag blev av den där lilla kramen. Den var verkligen en bra start på kvällen.

Allas tallrikar var helt renskrapade och min mage var helt fullproppad med Dianes otroligt goda mat. Efter den här middagen så kunde jag ärligt talat säga att jag inte visste vad mat var för något innan jag hade ätit den här. Vi hade alla suttit kvar en stund vid matbordet för att prata och för varje sekund som gick så kunde jag känna hur jag mer och mer kände mig hemma i det här huset och med de här människorna. Om jag inte tog helt fel så trodde jag att Diane och Bruce faktiskt tyckte om mig. Det var i alla fall vad jag hoppades på med hela mitt hjärta.

Efter mycket prat och skratt tillsammans så hade alla killarna och Jazzy satt sig ner i vardagsrummet för att spela TV-spel. Jag satt kvar vid matbordet tillsammans med Pattie och Diane för att umgås lite med dem.

”Så Vanessa, hur är det att ta hand om de där två busfröna?” Diane nickade mot vardagsrummet och jag fattade att hon menade Jazzy och Jaxon.

”Jodå, det är verkligen jätte kul och lätt. De lyssnar konstigt nog på mig, men de kan vara väldigt spralliga ibland.”

”Det har de fått från Justin skulle jag väl tro.” Just som Pattie hade avslutat meningen så hörde vi hur Justin började flippa ur i det andra rummet och vi alla tre skrattade.

”Ja, sån har han varit sen han föddes. Sprallig och hyper som ingen annan.” Diane log mot mig och jag log tillbaka. Jag var förvånad över hur lätt det faktiskt var att prata med henne. Ingen pinsam tystnad eller något sådant. Hon kändes nästan som en extra-mormor, även om jag inte hade känt henne mer än i några få timmar.

”Åh, på tal om det… Jag måste visa en jätte rolig bild från när Justin var liten.” Diane var snabbt uppe på fötterna och skyndade sig ut ur matsalen, antagligen för att leta reda på ett fotoalbum.

”Jag tror inte att hon behöver visa dig. Du har antagligen redan sett alla kort som finns på Justin.” Pattie, som fortfarande satt kvar mitt emot mig skrattade till och jag stämde in. Hon hade antagligen rätt. Nästan alla Justins barndomsbilder fanns ute på nätet redan och eftersom jag var en Belieber så hade jag sett alla som man kunde se. Men jag sa inte nej till att kolla på alla jag faktiskt inte hade sett redan.

Pattie ställde sig upp och drog in stolen mot bordet.

”Jag borde antagligen börja med att duka av här. Du kan gå in till de andra om du vill.” Hon plockade ihop en hög med tallrikar och bar sen ut det till köket där jag hörde hur hon ställde ner allting på diskbänken. Jag ställde mig också upp och började plocka ihop resten av tallrikarna och alla bestick innan jag gick ut med alltihopa till köket där jag mötte Pattie.

”Men lilla gumman, inte behöver du hjälpa till. Jag tar det här.” Jag skakade bara på huvudet och log stort mot henne.

”Nej det är lugnt, jag vill hjälpa till. Detta brukar oftast vara mitt jobb där hemma i England.”

”Okej, om du verkligen vill så hade det varit väldigt snällt.” hon gick för att hämta mer saker och jag följde snabbt efter henne när jag hade dumpat det jag hade i händerna på diskbänken.

 ♥

Efter inte alls lång tid så hade vi lyckats få in all disk i diskmaskinen och torkat av bordet inne i matsalen. Pattie stod nu och torkade av diskbänken som hade blivit alldeles blöt. Jag lutade mig mot karmen i dörröppningen med armarna i kors över brösten och såg rakt in i vardagsrummet där Just Dance 3 var på TV och Justin och Jazzy stod och dansade galet tillsammans. Jag skrattade åt hur lika de var varandra och kunde inte släppa ögonen från Justin. Jag kunde fortfarande inte fatta att han var min. Bara min! Utan att jag hade märkt det så hade Pattie kommit och ställt sig bredvid mig och också hon stod och studerade Justin med ett litet leende på sina läppar.

”Han har varit mycket gladare det senaste, du vet.” jag vände blicken från Justin och tittade ner på henne istället.

”Han har väl alltid varit glad?”

”Inte så som han är nu. Du kanske inte ser det men jag är hans mamma så jag ser sådana här små skillnader.”

”Jag förstår inte.” Pattie mötte min blick och hon såg allvarlig ut. Jag kunde inte låta bli att bli lite rädd för henne.

”Ända sen i början av sommaren så har han varit mycket gladare än innan. Och nu det senaste så har han verkligen strålat av lycka. Jag har hela tiden gått runt och grubblat på vad som har gjort honom såhär och efter Toronto-konserten så kom jag på det. Det var du!” min haka föll och jag kunde inte få fram ett enda ljud.

”Det är du som har gjort honom såhär lycklig. Ända sen du träffade honom och lärde känna honom så blev han gladare. Jag har aldrig sett honom sådan här när han var med Selena. Och jag säger inte att jag har något emot henne, jag älskar den tjejen, men du har verkligen gjort hans liv helt.” jag visste inte vad jag skulle säga. Detta kom så plötsligt och jag var inte alls beredd på att det skulle komma. Jag kunde inte fatta att Pattie ens hade märkt allt det här. Jag tyckte att Justin var exakt likadan som han har varit i alla år, men oj vad fel jag hade.

”Pattie, det kan inte vara jag. Det måste vara något annat. Kanske för att han har fått tillbringa en hel sommar tillsammans med sina syskon och hela sin familj?” Jag hann inte säga mer innan hon skakade bestämt på huvudet. Jag visste att jag inte skulle lyckas övertala henne att hon har helt fel, hon hade verkligen bestämt sig för att det här var sant. Jag kanske borde lyssna på henne, hon var ju trots allt Justins mamma.

Det var tyst en stund medan vi båda två stod och kollade ut i vardagsrummet igen. Denna gången var det Bruce som dansade med Justin och det såg riktigt roligt ut. Jag log åt dem och skakade på huvudet. Jag hörde hur Pattie tog ett djupt andetag bredvid mig och när jag sneglade åt hennes håll så såg jag att hon stod och tittade på mig med ett litet leende på läpparna.

”Vad är det?” jag tittade oroligt på mig själv, rädd att jag hade något i ansiktet eller på kläderna.

”Du gillar verkligen honom va?” jag log generat ner mot marken och nickade sakta.

”Jag kan se det.” jag sneglade upp på henne och såg hur hon tittade oroligt på Justin. Jag undrade vad hon tänkte på men vågade inte fråga. Dock behövdes inte det eftersom hon någon sekund senare sa vad det var.

”jag vet att jag antagligen bara är paranoid men jag kan inte låta bli att vara orolig. Om du försvinner så kommer han bryta ihop. Du är hans liv nu. Så därför måste jag veta.” jag väntade på fortsättningen. ”Gillar du honom på riktigt eller gör du allt det här för att han är Justin Bieber?”

”Åh, Pattie! Jag skulle aldrig göra det här för att han är känd! I början på sommaren så flippade jag ur för att jag skulle ha en hel sommar tillsammans med min allra största idol Justin Bieber. Då kunde jag inte ens drömma om att ha allt det här. Men jag lärde känna Justin som vilken person som helst och jag började falla för den personligheten han har. Jag tänkte inte ens på att han var den han var, tonårsidol! Och jag skulle aldrig utnyttja honom för hans pengar eller för att bli känd. Pattie, jag gillar verkligen din son och jag kommer göra vad som helst för att få detta att funka.”

Jag kunde se hur Patties ögon tårades upp och hon drog in mig i den speciella kramen som bara hon kan ge.

”Jag är så glad att du av alla tjejer i världen fick honom. Det finns så många som hade utnyttjat honom. Men ni två är menade.” Mina ögon tårades också upp och jag lyckades inte med att hålla tillbaka en tår som föll ner på hennes axel. Vi stod där och kramades ett tag men släppte taget om varandra när Diane kom tillbaka med ett tjockt album i famnen.

”Jag hittade det!”

♥ 

Resten av kvällen spenderades i soffan med allihopa som satt lutade över albumet med alla gamla foton. Jag satt mellan Justin och Diane och lyssnade fascinerat på alla roliga historier som Diane hade att berätta om. Justin, som satt på min högra sida, suckade och rodnade över allt pinsamt som hans mormor sa och jag kunde inte låta bli att skratta åt honom. Jag var överraskad över att det var så mycket som jag inte visste om Justin men jag var nu glad att jag var en utav de få personer i världen som visste om det här.

Justins hand la sig på mitt lår och kramade till det lite. Jag tittade på honom och log ett snett leende. Han böjde sig fram och kysste mig på kinden. Detta var den perfekta kvällen.

JAG ÄR SÅ HEMSKT LEDSEN!!!!!

Jag suger på att uppdatera och att hinna skriva.... :(

Jag har bara väldigt mycket läxor och sånt nu så jag hinner verkligen inte. Hoppas ni inte blir besvikna på mig, jag lovar att jag ska bättra mig.

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL 

Jag väntade spänt på vad som skulle komma härnäst. Jag förstod inte! Jag trodde att min mamma tyckte om Vanessa men kanske så hade jag fått helt fel uppfattning? Det hade gått någon minut innan jag öppnade munnen igen.

”Mamma, är du kvar?” det tog någon sekund innan jag hörde hur hon skrattade glatt i luren och klumpen i magen försvann genast.

”Jadå, jag blev bara så glad för din skull! Jag har verkligen väntat sen Toronto på att du skulle komma med den nyheten.”

Jag bara stod där mitt i mitt rum och log stort och fånigt åt hennes ord. Jag visste att hon hade gillat Vanessa.

”Vanessa verkar vara bra för dig. Du har varit mycket gladare sen du träffade henne.”

”Och hur vet du det?”

”Jag är din mamma, Justin, och jag känner dig mycket väl.” jag skrattade och visste att det var sant. Min mamma om någon kände mig inifrån och ut. I bakgrunden kunde jag fortfarande höra mina morföräldrar tissla och tassla med varandra. Plötsligt drog mamma in sig i samtalet med dem och lämnade mig ensam i luren. Jag var tyst och lyssnade på vad de sa, jag hörde inte mycket men jag lyckades urskilja orden ”ikväll”, ”middag” och ”familjen”. Efter ett ögonblick så kom min mamma tillbaka till luren.

”Din mormor och morfar vill också träffa Vanessa. Så vad säger ni om att komma på middag ikväll?”

”Självklart, mamma. Jag har inte träffat er alls mycket under sommaren och det är dags nu.” mammas härliga skratt hördes och det värmde mig lika mycket varje gång.

”Bra. Ta med Jeremy och barnen också om de vill komma så blir det en stor och härlig familjemiddag.”

”Okej, vi kommer vid sex. Jag älskar dig mamma.”

”Jag älskar dig med, gubben. Ses ikväll.”och med de orden så la vi på och jag gick ut till köket där alla de andra var med ett stort leende på mina läppar. Denna veckan blev bara bättre och bättre för varje dag.

 ♥

Så fort jag visade mig i köksöppningen så såg Vanessa mig.

”Vad lång tid det tog. Somnade du om eller?” hon gav mig ett av hennes busiga leenden och jag skrockade åt henne lite tyst och skakade på huvudet.

”Mamma ringde.”

”Jaså, vad sa hon då? Hur var det med henne och dina morföräldrar?” Pappa satt mellan Jazzy och Jaxon med sin tallrik fullproppad med äggröra och bacon och gaffeln i ena handen.

”Jo det var bra. Jag berättade om Vanessa och mig och hon tyckte att vi alla skulle komma över ikväll på en familjemiddag.”

”Hm, låter bra. Jag har inget annat för mig i alla fall.” jag nickade och gick fram till den lediga platsen bredvid Vanessa och satte mig ner. Jag märkte hur hon satt tyst och stirrade rakt ner i sin tallrik medan hon åt. Jag tittade hela tiden på henne och märkte hur nervös hon hade blivit. Så fort hon skulle ta mer mat, flytta något eller skicka saker till Jeremy så tappade hon det och ursäktade sig tyst. Jag log åt hur hennes beteende helt plötsligt hade ändrat sig. Jag lutade mig mot henne, gav henne en lätt kyss på munnen och fick hennes ögon att fokusera på mig.

”Oroa dig inte. Det kommer gå bra.” hon nickade löst och tog ett djupt andetag. Jag tog hennes hand i min och smekte den och det verkade lugna ner henne lite granna i alla fall för hon kunde vara som vanligt utan att tappa allt hon höll i. Jag var hundra procent säker på att min mormor och morfar skulle tycka lika mycket om henne som jag och alla andra som hade träffat henne gjorde. Den här kvällen skulle bli väldigt lyckad, det kände jag på mig.

♥ 

NÅGRA TIMMAR SENARE

Några minuter innan vi skulle bege oss iväg till middagen så stod jag inne i badrummet och fixade håret. Samtidigt så stod jag och nynnade på Man in the mirror av Michael Jackson. Precis när jag hade blivit nöjd med håret så märkte jag i spegeln att Vanessa stod bakom mig och såg ut som om hon skulle svimma när som helst. Jag log och vände mig om för att dra in henne i en kram.

”Hey, du behöver inte vara nervös, okej? Det kommer gå bra.” jag kände att Vanessa skakade på huvudet i mitt bröst och jag skrattade åt henne. Hon drog sig undan och ställde sig med armarna i kors över bröstet.

”Det är inte kul, Justin.” Hon tittade på mig med en irriterad blick och jag kunde inte hjälpa att jag skrattade till igen. Hon blev bara ännu surare för det och började gå ut ur badrummet men jag hann ta tag i hennes arm och stoppa henne.

”Kom igen Vanessa, det här är ju löjligt. Det finns inget att vara nervös för! Mamma gillar dig, det vet du.” hon drog sig loss från mitt grepp och ställde sig en bit ifrån mig.

”Jo det är det faktiskt. Du hade också vart nervös om du hade varit mig, och hur kul hade det vart om jag hade stått och skrattat åt dig då?” jag gick fram till henne och drog in henne i en kram igen innan hon hann göra något och höll fast henne där i ett fast tag.

”Förlåt.” jag mumlade tyst i hennes öra och hon rös till. Innan jag släppte taget om henne så kysste jag henne på halsen och jag kunde känna hur hon log för sig själv. Jag släppte henne och höll henne på en armlängds avstånd så att jag kunde se att hon hade lugnat ner sig igen. Inte förrän då såg jag hur hon såg ut. Hennes hår böljade ner i stora naturliga lockar och hennes ansikte hade inte alls mycket smink på sig. Hon hade på sig en tunn blus som hon hade stoppat innan för ett par svarta skinny-jeans. Hon matchade hela outfiten med lite armband, ringar och, till min förvåning, en väldigt välbekant klocka.

”Är inte den där min?” jag pekade ner på hennes vänstra arm där min klocka hängde lite löst och Vanessa gömde snabbt händerna bakom ryggen och stoppade in båda läpparna i munnen.

”Kanske.” jag skrattade åt henne och skakade samtidigt på huvudet.

”Den passar dig. Och du är väldigt vacker ikväll också.” hon gav mig ett snett leende och tittade blygt ner i marken när hon drog bak en hårslinga bakom örat.

”Justin, Vanessa, vi åker nu.” min pappas röst lät tydligt in genom den stängda badrumsdörren och jag tog Vanessas hand i min vi gick ut till hallen där min pappa var i full fart med att försöka få på Jazzy och Jaxon deras ytterkläder.

 ♥

Så fort bilens motor hade stängts av så tryckte jag till Vanessas hand lite, som hade legat i min sen vi var i badrummet där hemma.

”Är du redo?” hon vände sig mot mig och nickade lite löst med ett svagt leende på läpparna. Tillsammans så gick vi ut ur bilen och följde efter min pappa och små-syskon mot dörren till huset.

Det tog inte lång tid efter att vi hade knackat som min mamma öppnade den och brast ut i ett glatt ”hej”. Hon kramade om min pappa och klappade både Jazzy och Jaxon på huvudet innan de hade hunnit flänga av sig alla ytterkläder och sprungit in för att leka. Jag gick innanför dörren och drog Vanessa med mig. Vi tog av oss våra jackor och hängde upp dem på klädhängaren som stod vid sidan av dörren innan vi började hälsa på mamma och båda mina morföräldrar. Jag gav min mamma en kram och sa att jag hade saknat henne innan jag gick vidare till min mormor och morfar som båda två stod med stora leenden på sina läppar. Jag märke att Vanessa hela tiden höll sig lite i bakgrunden och när jag vände mig om för att titta på henne så såg jag att hon också flackade med blicken hela tiden och lekte med sina fingrar. Min mamma gick fram till henne och gav henne en stor och lång kram. Vanessa verkade slappna av lite när mamma viskade något i hennes öra och gav henne sen ett leende. När de hade släppt varandra så kom Vanessa fram till mig och ställde sig bredvid mig. Jag tog hennes hand och drog henne intill min kropp. Jag tittade på henne och sen på min mormor och morfar som väntade på att jag skulle presentera dem.

”Vanessa, det här är min mormor och morfar.” jag gjorde en liten gest mot dem. ”Och det här,” jag gav Vanessa en puss på kinden innan jag fortsatte. ”är min Vanessa. Min flickvän.”

Det kändes bra att säga det ordet. Att äntligen kunna presentera henne som min flickvän gav mig fjärilar i magen, vilket Vanessa också gjorde bara hon tittade på mig. Vanessa sträckte fram en hand mot min mormor för att hälsa men istället för att ta den så drog hon in Vanessa i en kram istället.

”Du kan kalla mig Diane.” de släppte varandra och Vanessa gick vidare till morfar som också han kramade om henne.

”Jag är Bruce. Välkommen till familjen.” Vanessa tackade och log blygt ner mot golvet och ställde sig bredvid mig igen. Jag la min arm om hennes midja och drog henne så tätt intill mig som det gick.

”Se. Jag sa ju att det inte var någon fara. De gillar dig redan.” jag viskade i hennes öra så att bara hon hörde och hon fnittrade till lite.

”Så, vem är hungrig? Maten står redan på bordet.” och med mammas ord så gick vi alla in till matsalen där allt redan var framdukat och maten stod placerad i mitten. Jag kände hur min mage kurrade till av hunger och jag kunde inte vänta tills jag kunde få känna smaken av min mormors grymt gode mat igen.

Alltså, jag känner att det här börjar spåra ut lite! :s

Jag försöker verkligen att skriva så ofta jag hinner men det funkar inte särskilt bra.

Snart är det ju dock Jullov så då kanske jag kommer ikapp lite, vi får se.

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL 

Med Justins hand sluten runt min gick vi båda två in genom ytterdörren till huset. Från köket så hördes de skratt och bestick som skrapade mot tallrikar. Precis innan vi rundade hörnet till köket så släppte jag taget om Justins hand, men han tog genast ett fast tag om min igen. Jag stannade upp och tittade på honom.

”Det är lika bra att de får veta det nu direkt.” jag skakade skräckslaget på huvudet.

”Tänk så gillar de inte att du och jag är tillsammans? Tänk så slänger Jeremy ut mig och…” Justin släppte min hand igen för att lägga båda sina över mina kinder och trycka sina läppar mot min panna i en lätt kyss. När han hade dragit sig undan så tittade han på mig med en allvarlig blick.

”Tro mig, pappa kommer bli glad och det kommer Jazzy och Jaxo också. De älskar dig, okej? Jag lovar.” hans röst var lika allvarlig och övertygande som hans ögon och jag nickade mot honom. Han gav mig ett leende och tog min hand i sin och drog med mig in i köket. Justin hälsade god morgon till alla och plötsligt så var det tre huvuden som satt och tittade förvånat på oss. Jeremys blick gled sakta ner mot våra sammanflätade fingrar och kollade sen misstänksamt på oss två.

”Och vad är det här?” mitt hjärta sjönk. Nu skulle han kasta ut mig och skälla på mig för att jag blev tillsammans med hans son när jag egentligen bara skulle jobba. Jag tittade upp på Justin som konstigt nog bara stod och flinade stort åt sin pappa.

”Vi,” Justins blick mötte min och jag kunde inte annat än att bli lugn av det. ”är nu tillsammans.” jag kunde inte låta bli att le stort och fånigt av meningen och jag kände hur jag rodnade lite. Det var helt knäpptyst i köket för några sekunder medan alla lät det här sjunka in men tillslut slutade det med jubel från Jazzy.

”Vanessa kommer vara den bästa storasystern någonsin!” jag, Justin och Jeremy skrattade åt henne och sen anslöt jag och Justin oss vid bordet för att äta en härlig frukost tillsammans alla 5. Hela tiden satt jag så nära Justin som möjligt. Jag ville aldrig lämna hans sida, det var där jag hörde hemma från och med nu. För alltid.

 ♥

Efter en väldigt utdragen frukost så hade resten av dagen tillbringats med både Justin och barnen vid poolen på baksidan. Jeremy hade åkt iväg och han skulle inte komma hem förrän på natten. Jag och Justin planerade att ha en liten ”festkväll” tillsammans med Jazzy och Jaxon och de tyckte att det lät riktigt roligt. Jag hade skickat iväg Justin till affären för att handla mat och godis och allt annat som skulle behövas medan jag stannade hemma med de små.

När Justin kom hem så hade jag hunnit få Jazzy och Jaxon att duscha och städa undan allt i deras rum. Jag gick ut för att möta Justin vid bilen och hjälpa honom med alla påsar som han hade fyllt med allt från mat till partyhattar. Jag kastade mina armar runt hans hals och gav honom en lång kyss på läpparna innan jag drog mig undan.

”Hej, pojkvän.” Justin log stort och pussade mig på kinden och plockade sen upp en påsa i var hand. Jag gjorde det samma och sen gick vi in till Jazzy och Jaxon som sprang runt i köket och jagade varandra.

Jag och Justin plockade upp alla varor på köksbänken och la allting i ordning.

Vi började sen hjälpas åt med maten, vilket hade blivit tacos. Justin satte Jazzy på att steka köttfärsen och Jaxon på att duka riktigt fint inne i vardagsrummet. Jag tog på mig skärningen av grönsaker och likaså Justin. Så fort maten var klar så tog vi in alla skålar och sånt till vardagsrummet där Jaxon tydligen hade gått lös.

Överallt låg de serpentiner och annat festligt och på bordet låg de massor med julgransglitter.

”Vad har du gjort, Jaxo?” Justin gav sin lillebror en kram och skrattade åt hans mästerverk medan jag gick fram till hyllan vid sidan av TV:n för att plocka fram min absoluta favoritfilm, Lejonkungen, och satte sen in den i DVD:n.

Vi satte oss ner i sofforna och började äta. Jag hade inte märkt hur hungrig jag var förrän nu och jag kände hur jag verkligen kunde njuta av den goda maten vi hade lyckats laga. Jag tror att de andra tyckte det var lika gott och att de var lika hungriga som jag eftersom de satt helt tysta och bara åt. När jag tittade på hur alla de andra tre gjorde sina tacos så kunde jag inte låta bli att skratta. De kollade alla på mig med en frågande blick.

”Ni är verkligen syskon, eller hur? Ni gör exakt likadant.” jag tyckte det här var otroligt roligt medan de bara verkade tycka att jag var störd som kunde se det roliga i det där. Justin, Jazmyn och Jaxon var ännu mer lika än vad man någonsin har trott och det roade mig.

 ♥

”Okej, lyssna nu allihopa.” jag klappade i händerna och fick de tre syskonen Biebers uppmärksamhet när filmen hade tagit slut och vi alla var mätta och belåtna. ”Vad säger ni om att göra det här på mitt vis nu?” Jazmyn och Jaxon skrek sitt svar och jag skrattade åt hur taggade de fortfarande verkade vara även om halva kvällen redan hade gått.

”Justin, gör redo högtalaren och flyttar sofforna så att vi får lite plats. Jazmyn och Jaxon, ni följer med mig.” precis som jag hade sagt så gick Justin till högtalaren medan vi andra 3 gick till Justins rum för att hämta 4 av hans många kepsar, några solglasögon och hans Mac. När vi kom tillbaka till vardagsrummet så stod Justin och tittade undrande på oss.

”Vad ska vi göra?” jag log bara lurigt mot honom.

Jag placerade Mac:en på en byrå och gick in på webbkameran och justerade skärmen lite så att det var perfekt. Sen gick jag fram till högtalaren och pluggade in min mobil.

”Okej, såhär går det till: jag sätter på musik, vi dansar och är helt galna medan vi filmar med Mac:en och sen gör vi en musikvideo av det. Och såklart så lägger vi ut den på Youtube så att alla kan se hur grymma vi är!” Justin kollade konstigt på mig och skrattade löst. ”Vadå? Detta brukar jag och min bästis Sophia göra hela tiden. Det är skit kul!” jag satte på en bra låt och höjde volymen lite innan jag började filma med datorn. Jaxon var den som började dansa först. Efter en stund så gjorde jag honom sällskap och tog på mig en av Justins kepsar och hans svarta Ray-Bans.

 ♥

Det tog inte lång tid innan vi var igång allihopa och dansade som galningar och sjöng med i låtarna. Hela tiden var det någon som gjorde ett konstigt danssteg och vi bröt ut i skratt.  Jag tror att vi hade hållit på i ungefär 20 minuter när Boyfriend började spelas. Jazzy studsade av glädje och klappade i händerna.

”Kom Vanessa, vi gör vår dans!” jag skrattade åt henne och vi ställde upp oss så som vi hade kommit på i början av sommaren innan Justin hade kommit till Stratford.

”Jaxon, kom. Du är också med på den här, eller hur?” Jaxon hoppade in direkt och började med sin version av dansen vi alla hade hjälpt till med att komma på. Justin stod lutad mot soffans rygg och studerade mina rörelser. Han skrattade till lite då och då när jag gjorde något fult och jag kunde inte låta bli att le. När den sista refrängen kom så hade Justin studerat in dansstegen och han hoppade in vid min vänstra sida.

Låten tog slut och vi alla var helt slut. Barnen jublade över att vi hade lyckats felfritt genom hela låten och jag gjorde high-five med de båda. Plötsligt så kände jag ett par armar som slöt sig runt min kropp bakifrån och Justin pussade mig på huvudet. Jag rodnade lite och vände mig om för att titta på honom när han böjde sig ner och gav mig en puss på munnen.

”Ew!” både Jaxon och Jazzys röster hördes tydligt trots musiken som fortfarande var på och jag och Justin skrattade åt dem. Han släppte mig för att springa emot dem och plocka upp båda och sen slänga de i soffan för att kittlas. Jag log åt dem och gick sen fram till datorn för att stänga av kameran. Jag gjorde en slängkyss mot den och stängde sen ner allt innan jag pluggade ur min mobil.

”Dags för film alla barn!”

”Aye! Jag är inget barn!” Justin tittade på mig med spelad förolämpad röst men jag nickade bara. ”Jag är äldre än dig, du är bara 17!” jag räckte ut tungan åt honom och log sen.

 ♥

När vi hade fått i ordning i vardagsrummet så placerade vi oss alla tätt ihop i soffan och satte på Hitta Nemo på TV:n. Det tog inte lång tid innan både Jazmyn och Jaxon hade somnat i Justins knä. Jag kunde inte klaga på dem för jag var minst lika trött efter kvällen. Vi tittade klart på filmen och bar sen in de små till deras sängar. Jag tog Jaxon och Justin tog Jazmyn. När vi hade stoppat om dem och sagt god natt så gick vi till Justin rum för att, vi också, gå och lägga oss.

Jag tog av mig till underkläderna och plockade sen upp en av Justins vita t-shirtar som låg hängd över stolen. När jag hade dragit den över huvudet så hoppade jag ner i sängen och drog täcket upp till hakan. Justin gjorde mig sällskap bara några sekunder senare, han iklädd endast kalsonger, och la sig tätt intill mig. Jag gosade in mitt ansikte i hans bröst och drog in hans doft. Justin pussade mig på hjässan.

”God natt, flickvän.” jag log stort och kände hur det pirrade till i min mage.

”God natt.”

Världens sämsta sätt att vakna på var att någon slängde sig över en, och det var precis vad som hände nu. Jag grymtade till och försökte putta bort den som nu satt på mig, vilket jag antog var Jazzy.

”Jazzy, snälla. Kan du gå av mig?” jag möttes av ett välbekant skratt men det tillhörde inte Jazzy. Mina ögon flög upp och jag möttes av Vanessas busiga leende. Hon satt gränsle över mig med sina ben på var sin sida om mina höfter och händerna placerade på mitt bröst.

”Dags att vakna, sömntuta. Jag har gjort frukost.” Hon böjde sig ner för att kyssa mig och det gjorde jag gladeligen. Jag placerade mina händer på hennes höfter och grävde in mina fingrar lite granna. Istället för att fortsätta med kyssen så drog hon sig undan och hoppade av mig.

”Upp och hoppa nu.”

”Ja, mamma!” hon skrattade bara åt mig och gick ut.

Konstigt nog så gick jag upp så fort Vanessa hade stängt dörren efter sig och började ta på mig kläder. Precis innan jag skulle gå så började min mobil ringa så jag plockade upp den ur fickan och tittade på skärmen.”Mamma” stod det och en bild på min älskade mamma lyste upp. Jag svarade genast och tryckte mobilen mot mitt öra.

”Hej, mamma.”

”Hej, älskling. Jag saknar dig.” jag kände hur glad jag blev av att höra min mammas röst. Jag hade inte sett henne sen den veckan då jag bodde hos henne och min mormor och morfar i början av sommaren.

”Jag saknar dig med. Hur är det? Hur mår mormor och morfar?”

”Jodå, det är bra med oss. Vi bara undrar när du kommer över igen? Du har verkat ha fullt upp där hemma hos pappa?”jag log åt det där och jag visste att hon hade en aning om vad som var på gång att hända mellan mig och Vanessa redan då under konserten i Toronto.

”Ja, det har hänt några saker sen Toronto.”

”Som vadå?” i bakgrunden kunde jag höra både min mormors och morfars röster som frågade vad jag sa och jag log åt dem. De var alltid så nyfikna med allt.

”Jo, du vet Vanessa Jones? Hon som jobbar här och var med på konserten?”

”Jag vet vem hon är, och? Vad är det med henne?” jag tog ett djupt andetag och log stort åt det jag skulle säga.

”Vi är tillsammans.” det blev helt knäpptyst i andra änden, vilket jag inte hade sett komma. Jag trodde att min mamma skulle bli glad men hon sa inte ett ord Det var knappt att jag hörde hennes andetag och jag blev genast rädd. Jag trodde att hon gillade Vanessa? Det gjorde hon i Toronto i alla fall. Men tydligen inte längre.

Förlåt för dålig uppdatering, den suger verkligen!

Jag försöker verkligen hinna med att skriva samtidigt som jag gör alla läxor. Jag hoppas att jag inte förlorar alla mina läsare på grund av detta... :/

Jag tänkte att jag varje måndag ska lägga ut ett nytt kapitel, då har jag tid att skriva och då kommer ni alltid att garanterat att få ett kapitel i veckan. Men det kan också bli mer :D

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL 

Stay Tuned! ;)

Glöm inte gilla bloggen på Facebook!

www.facebook.com/JustindBieberNovells

Solen lyste starkt och jag kunde känna hur den redan hade värmt upp stugan. Jag öppnade ögonen sakta och sneglade ut genom fönstret. Det var helt klart på himlen och inga moln syntes så långt ögat kunde nå. Idag skulle det antagligen bli bad i poolen igen med Jazmyn och Jaxon. Jag kunde se framför mig hur båda de små flög upp ur sängarna och skyffla i sig frukost för att sen komma hoppa i vattnet så snabbt som möjligt. Det var alltid lika roligt att se hur glada de blev när jag kom in i deras rum och sa att det var fint väder ute.

Plötsligt så kunde jag känna hur något snuddade vid min rygg och mitt hjärta stannade till för en sekund av rädsla. Jag satte mig upp och vände mig snabbt om för att mötas av en djupt sovande Justin. Jag släppte ut luften som jag tydligen hade hållit inne och log. Han såg så söt och avslappnad ut där han låg. Jag sträckte mig efter min mobil som låg på nattduksbordet precis vid sidan av sängen och tog upp kameran. Jag tryckte på knappen som tog kort och jag hoppades att ljudet som kom inte skulle väcka honom. Jag gick in på min Twitter, som jag inte hade använt på hela sommaren, och la ut bilden på Justin.

”@justinbieber Sleepin’ Beauty” jag skickade iväg tweeten, låste mobilen och la den ifrån mig igen. Jag la mig ner igen med huvudet mot Justins bara bröst. Jag drog in hans lukt genom näsan och log. Han luktade verkligen himmelskt och jag skulle aldrig någonsin glömma den doften. Jag blundade igen och borrade mitt huvud djupare in i Justins bröst innan jag började tänka tillbaka på gårkvällen.

 ♥

”Detta kanske låter lite töntigt, men…” Justin pausade och plockade upp det riktigt vackra halsbandet ur den blå asken som jag precis hade fått av honom. Han höll det framför mig och jag såg hur det lilla silverhjärtat med små stenar på sakta dinglade fram och tillbaka. ”Vill du bli min flickvän?”

Mitt hjärta stannade och jag kunde känna hur tårar hade börjat bildas i mina ögon. Jag la min ena hand över munnen, helt chockad. Jag hade verkligen inte sett det här komma när han sa att han hade en överraskning till mig. Jag hade inte anat någonting. Som jag hade sagt till Justin tidigare, så hatade jag överraskningar. Jag hatade dem verkligen. Men jag kunde inte klaga nu. Detta var den allra bästa överraskningen någonsin! Detta var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse.

När jag satt på planet på väg hit så det enda jag gjorde var att hoppas att jag skulle träffa Justin Bieber, min allra största idol, och ta ett kort med honom och få hans autograf. Men hela min värld vändes upp och ner när jag fick det där brevet från Jeremy.

”…Jag väntade med att berätta det här tills nu för jag ville inte att någon annan skulle försöka få jobbet som au pair och göra det bara för att få träffa min son. Du vet redan vem det är slår jag vad om. Mitt namn är inte Mr. Kingsley. Mitt riktiga namn är Jeremy Bieber.”

När jag hade fått reda på att jag skulle bli au pair så hade jag inte tänkt mig att allt det här skulle hända. Jag var en Belieber och det var 1 på flera miljoner att jag ens skulle få träffa Justin. Och nu stod jag här, mitt emot honom, och han frågade om jag ville bli hans flickvän.

Min hjärna började äntligen fungera igen efter vad som kändes som evigheter. Jag började långsamt komma tillbaka till nuet och jag kunde se Justins oroliga min som studerade mina ögon. Jag tog sakta bort min hand från munnen och nickade löst. Hans ansikte började lysa upp och jag kunde inte vara gladare över att ha fått se den lyckan som spred sig i hans ögon. Den synen skulle alltid finnas i mitt huvud.

”Ja. Det är klart jag vill det, Justin.” han tog genast tag om min midja och drog mig snabbt intill sin kropp. Han tryckte sina läppar mot mina och gav mig den allra bästa kyssen någonsin.

Jag kysste honom tillbaka och la mina händer i hans nacke för att sen börja leka lite med hans hår. Jag visste att han gillade när jag gjorde så för hans fingrar borrade sig in i min midja och han kysste mig hårdare. Efter ett tag så drog han sig undan och hämtade luft. Mina andetag var ojämna men jag skulle inte klaga. Jag tittade upp i Justins ansikte och såg att han hade ett stort leende på läpparna. Han höll upp halsbandet igen.

”Får jag?” jag nickade och vände mig om. Jag samlade upp håret i händerna och höll undan det så att Justin skulle komma åt och knäppa halsbandet i nacken på mig. Han gjorde så att det låg tillrätta och gav mig sen en kyss bakom mitt öra. Precis på det stället var jag som svagast och jag suckade lätt. Jag kände hur Justins starka armar la sig på min mage och kyssarna fortsatte. Jag la min ena hand på hans armar medan jag fortfarande höll undan håret med den andra. Alldeles för tidigt så slutade han att kyssa mig och jag kunde känna hans andetag mot min nacke.

”Du är så vacker, Vanessa Jones.” jag log när jag hörde honom viska det där orden i mitt öra och jag kände hur en varm känsla spred sig i min kropp. Jag var världens lyckligaste tjej. Jag var Justin Biebers flickvän.

 ♥

Vi gick hand i hand på gången och stannade sen utanför dörren in till min lilla stuga. Vi hade stannat kvar uppe på kullen en stund efter att solen hade gått ner men det blev tillslut för kallt för att vara ute så vi åkte hemåt igen.

Jag och Justin stod ansikte mot ansikte och han bara tittade på mig med världens största glimt i ögat. Han log mot mig och drog in mig i en varm och lång kram. Jag placerade mina armar runt honom och lutade huvudet mot hans bröst och blundade. Vi stod där ett tag och bara höll om varandra innan han drog sig undan för att kolla ner på mig.

”Tack för ikväll. Det var en av de bästa kvällarna.” jag kunde inte låta bli att le stort åt det han sa och jag höll verkligen med.

”Den bästa än så länge. Tack Justin.”

”Klockan är mycket och du är antagligen trött.” precis när han sa det så slant det ut en stor gäspning ur min mun och vi skrattade båda två.

”God natt, Nessie.” han tog mitt ansikte i sina händer och böjde sig ner för att ge mig en mjuk kyss.

Hans läppar började sakta röra sig mot mina och jag sa inte nej till det. Kyssen började bli mer intensivare för varje sekund och jag la mina armar runt hans nacke ännu en gång för att trycka honom närmare mig. Det tog inte lång tid innan våra tungor lekte med varandra och jag kunde känna hur hans fingrar spände sig hårdare runt mina kinder. Sakta men säkert började jag backa bakåt mot dörren, fortfarande med Justins läppar hårt pressade mot mina, och öppnade den för att förflytta oss in. På bara någon sekund så hade Justin snabbt stängt dörren och tryckt upp mig mot den. Hans händer var placerade på varsin sida om mitt huvud.

Det hade varit fel av mig att säga att jag inte ville ha honom just i den stunden, för det ville jag verkligen. Vi var nu tillbaka där vi var på morgonen, jag stod tryckt mot dörren medan Justin stod med händer på min rygg under linnet och jackan. Hans mjuka och lätta rörelser gjorde att jag stönade till mot hans läppar och jag kunde känna hur han log lite. Han lämnade mina läppar för att sakta börja dra av mig min jacka och jag hjälpte till. Han slängde den på golvet bredvid oss och tryckte sen sina läppar mot mina igen, med mer kraft den här gången.

”Du är så vacker.” han viskade tyst mot mina läppar och började backa mot sängen.

 ♥

Jag på rygg i sängen med Justins kropp över mig. Han höll sig halvt uppe med armarna för att inte all hans tyngd skulle ligga på mig och hans läppar rörde sig fortfarande mot mina. Jag kunde inte beskriva känslan jag hade i kroppen men den var helt underbar i alla fall. Det kändes som om allting bara var en dröm, men det var det inte. Detta var verklighet. Jag låg här och kysstes med Justin Bieber, min pojkvän.

Mina händer vandrade över hans rygg, upp till hans hår och ner. Jag tog tag i kanten av hans vita t-shirt och drog den uppåt. Han fattade vinken och släppte mina läppar för att låta mig dra t-shirten över hans huvud och slänga den på golvet. Jag kunde inte låta bli att stirra på hans mage och Justin såg antagligen minblick för han skrattade lite innan han böjde sig ner och kysste mig igen. Jag la mina händer på hans bröst och började dra naglarna lite löst neråt mot magen och hans reaktion gav mig en energikick. Han stönade till mot mina läppar och gjorde kyssen mer intensiv än vad den redan var. Jag fortsatte att dra naglarna över hans bröst bara för att reta honom lite och det slutade med att han snabbt fick av mitt linne.

Denna gången var det min tur att skratta åt Justin, vars blick var på mina bröst eftersom jag nu låg under honom i endast BH. Både jag och Justin andades i en ojämn takt på grund av allt kyssandes och vi tog nu en kort paus. Jag låg och tittade på hans armmuskler och började sen smeka dem. Muskler var något som jag alltid hade vart attraherad av och det var ett stort plus i kanten att Justin var så vältränad. Mina tankar avbröts hastigt när Justin började placera massormed kyssar i min hals. Han vandrade från min käke och bak till mitt öra. Han hittade min svaga punkt precis bakom örat igen och ett lätt stön lämnade mina läppar. Jag kände hur hans händer letade sig fram över min mage och innan jag han reagera så kupade han sin ena hand över mitt bröst.

Jag kunde inte låta bli att bli upphetsad av det här. Jag stönade mer och mer av vad Justin gjorde mot mig och jag tryckte min kropp närmare honom. Plötsligt slutade han kyssa mig och andades bara tungt i mitt öra.

VI låg tysta och bara andades, vi rörde oss inte en millimeter. Efter ett tag så flyttade sig Justin så att han nu låg bredvid mig istället för över. Jag vände mig så att jag låg ansikte mot ansikte med honom och tittade in i hans nötbruna ögon. Han log mot mig och strök mig över kinden innan han gav mig en puss i pannan.

”Nu sover vi.” jag nickade bara och la mitt huvud mot hans bröst medan han la sin arm beskyddande över mig och höll mig så nära hans kropp som möjligt. Vi skulle inte gå längre än vad vi hade gjort ikväll. Det var alldeles för tidigt för det. Jag var glad av att det var Justin som hade tagit det beslutet eftersom jag inte ville verka rädd. För det var jag verkligen inte. Justin hade lovat när vi var vid kullen att han alltid skulle skydda mig och jag skulle aldrig kunna vara rädd med honom vid min sida.

 ♥

”Hey, beautiful.” Justins hesa morgonröst ryckte mig från mina tankar om gårkvällen och jag lyfte mitt ansikte och tittade på honom med ett leende. Han gav mig en puss och log tillbaka. ”Sovit gott?” jag nickade bara och fortsatte att titta på hans vackra ansikte. Han skrattade åt mig och pussade mig i pannan innan han satte sig upp.

Han kollade på klockan och sträckte sen på sig lite innan han klappade mig lätt på magen och ställde sig upp.

”Dags att jobba för dig. Upp och hoppa!”

Okej, vad tyckte ni? Vet inte riktigt om jag gillar detta kapitlet men aa.

Jag kämpar för fullt med att skriva novellen och göra massa läxor samtidigt. Det är svårt men jag klarar det! 

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL 

Stay Tuned! ;)

Glöm inte att gilla bloggen på Facebook!

www.facebook.com/JustindBieberNovells

Jag tog upp min V-ringade, vita t-shirt från stolen i mitt rum och drog den över huvudet. Jag var nästan helt redo för att hämta Vanessa och åka till restaurangen där vi skulle äta middag. Allting var perfekt planerat inför kvällen och jag hoppades på att allt skulle gå helt felfritt. Jag hade pratat med pappa på morgonen och han hade glatt sagt att han kunde vara hemma med Jazzy och Jaxon ikväll.

”Inte visste jag att du och Vanessa hade något på gång.” jag himlade med ögonen mot honom men kunde inte låta bli att le. ”När hände det här?”

”När vi var i Toronto.” min pappa gav mig ett stort leende och kramade om mig.

”Hon är verkligen en snäll och jätte söt tjej, Justin. Ta vara på henne.”

”Pappa, vi är inte ens tillsammans, okej. Vi dejtar bara.” han tog ett steg tillbaka och gav mig en lurig blick.

”Vänta du bara och se efter ikväll.” med de orden gick han ut ur köket och lämnade mig där ensam.

Jag log när jag tänkte på det som pappa hade sagt till mig. Jag hoppades verkligen att kvällen skulle bli lyckad och att den skulle gå som planerat, annars var det kört.

Jag sneglade på klockan och den var exakt kvart över 7. Jag hade sagt till Vanessa att vara klar vid halv 8 så att vi kunde åka direkt när jag hämtade henne i stugan. Jag gick in till mitt badrum för att fixa håret och när jag var klar med det drog jag på mig en svart väst och ett halsband. Jag kollade så att jag såg någorlunda okej ut för en dejt och drog en hand genom håret en sista gång. Innan jag gick så låste jag upp mobilen och gick in på Twitter.

”Wish me good luck tonight. Hope that everything goes as planned” jag skickade iväg tweeten, tog mina bilnycklar och plånbok och gick sen till pappa för att säga hejdå.

Det tog bara några få sekunder innan dörren till Vanessas stuga öppnades och hon visade sig i öppningen med ett stort leende på läpparna, och som vanligt så såg hon lika vacker ut som alltid. Hon hade på sig ett vitt linne med volanger på och en ljus-beige jacka över det. Hon bar också ett par svarta stuprörsjeans och svarta pumps på fötterna. För att knyta ihop hela looken så hade hon smycken som matchade nitarna på jackan. Jag blev stum för ett ögonblick men när jag kom tillbaka så gav jag henne en kram och kände doften av hennes parfym. Hennes underbara hår låg perfekt platt över ryggen.

”Är du klar?”

”Yes, ska bara hämta väskan och mobilen.” hon sprang in och kom sen tillbaka med en väska hängande över axeln. Vi gick tillsammans till min bil och körde sen iväg till restaurangen där jag hade bokat bord.

 ♥

”Alltså, det där var så gott men jag är så mätt så om jag äter en enda liten bit mat till så kommer jag att spricka.” Vanessa höll sig för magen och tog ett djupt andetag.

”Synd att jag hade tänkt ge dig en stor tårta när vi kom hem. Då får jag väl be Jazzy och Jaxon att äta den då.”

”Sa du tårta?” hennes ögon lös upp och hon såg väldigt exalterad ut. Jag skrattade åt henne och skakade på huvudet.

”Jag skämtade, Nessie.” hon såg sur ut och la armarna i kors över brösten.

”Men jag ville ju ha tårta.” jag skrattade henne igen och gav henne en lätt kram.

”Hur mycket kan du äta egentligen?” hon ryckte bara på axlarna och log.

”Jag gillar mat helt enkelt.” hon skrattade åt sig själv och vi började gå mot bilen.

”Så, är du redo för din överraskning?” jag gav henne en lurig blick och hon såg lättad ut.

”Ja, äntligen! Jag har väntat sen igår som en galning och försökt lista ut vad det är. Jag hatar överraskningar egentligen.” jag öppnade bildörren för henne och hon tackade och hoppade in.

När jag gick runt till min sida så hoppades jag att även om hon inte gillade överraskningar så skulle hon älska den här i alla fall. Jag hoppade in i förarsätet och startade motorn på bilen. Jag tittade på Vanessa som satt med händerna i knät och tittade nyfiket på mig.

”Vart ska vi?”

”Du får se.” hon suckade och himlade med ögonen. Jag skrattade tyst åt henne och körde sen ut på vägen.

 ♥

Det tog ungefär en kvart att köra dit vi var på väg och Vanessa verkade lättad när jag stannade bilen. Solen hade börjat gå ner nu och mörkret började falla över oss. Vi båda klev ut ur bilen och jag gick runt till Vanessa som stod och tittade sig runt. Vi hade kört in på en liten väg som tog slut nedanför en stor kulle, och det var där vi var nu. Vanessa gav mig en misstänksam blick.

”Borde jag vara rädd? Det är väldigt off det här stället, menar jag.” jag skrattade och gav henne en puss på kinden.

”Absolut inte. Jag lovar att alltid skydda dig, vad som än händer.” hon tittade generat ner i marken och strök en hårslinga bakom ena örat. Jag sträckte ut min hand mot henne och hon tittade fört på den innan hon tog den i sin egen.

”Vart ska vi?”

”Upp dit.” jag pekade upp mot kullen och Vanessa gav ifrån sig ett förvånat ljud.

”I de här skorna? Skulle inte tro det, Bieber.”

”Jag kan alltid bära dig.” jag tittade på henne med ett snett leende och hon skakade på huvudet. Hon släppte min hand för att ta av sig skorna och hon blev genast 10 centimeter kortare än innan. Hon höll sina skor i ena handen medan hon tog min hand igen. Jag skrattade åt henne och började sen gå uppför den ganska branta backen med Vanessa vid min sida.

När vi hade tagit oss nästan hela vägen upp så märkte vi att det var ljusare än där nere vid bilen. Jag och Vanessa hade pratat om lite allt möjligt medan vi tog oss uppåt. Hon var i stunden mitt inne i en rolig historia om när hon och hennes bästa kompis hade gjort ett ganska grovt bus under deras sista år i grundskolan när vi äntligen kom upp över krönet och möttes av solnedgångens starka strålar och hon tystnade tvärt med en flämtning. Jag tittade på hennes ansikte och såg hur imponerad hon var av utsikten. Vi var placerade uppe på den högsta kullen där man hade utsikt över en stor del av hela Stratford. Eftersom solen höll på att gå ner så kunde man se alla lampor som lös på gatorna och i husen, man såg också alla bilar som var ute och körde. Solen var på väg ner och om bara några minuter så skulle man kunna se den försvinna ner i horisonten.

”Åh Justin. Det är så vackert.” Vanessa uttryckte sig först med bara en låg viskning och jag log mot henne när jag kunde se hur hennes ögon glittrade.

”Jag vet, morfar tog med mig upp hit den kvällen innan jag och min mamma skulle flytta till Atlanta. Han sa att detta skulle vara min alldeles egna plats dit jag kunde komma när jag behövde tänka.” jag hade tittat ut över staden när jag tänkte tillbaka på den kvällen som var för så många år sen, men även om det var så länge sen så kom jag ihåg vartenda ord som min morfar hade sagt. En stund efter att jag hade slutat prata så märkte jag att Vanessa hade stått och tittat förundrat på mig hela tiden. Jag gav henne ett svagt leende och strök henne över kinden. Hon rodnade igen och jag skrockade lite lågt åt henne.

”Jag tror inte att det är någon annan än jag, morfar, och nu du då, som vet om detta stället. Det är inte så lätt att hitta vägen hit.”

”Varför tog du med mig hit då? Jag menar, tänk så ger jag en vägbeskrivning till alla.” jag vände mig så att jag stod ansikte mot ansikte med Vanessa och jag tittade henne djupt i ögonen och skakade på huvudet.

”Det skulle du aldrig göra. Det vet jag.” hon log åt mig och vi stod sådär ett tag innan hon drog sig undan och började gå fram mot kanten av kullen för att se ännu bättre. Jag tittade bara på henne där hon stod framme vid staketet, som morfar hade byggt, barfota och med skorna dinglande i ena handen. Det kom en lätt vind som tog tag i hennes bruna hår och det flög runt lite innan det la sig helt perfekt igen. Jag kunde känna hur en lätt nervositet började smyga fram i mig och jag visste inte riktigt hur jag skulle göra det jag tänkte göra. Jag visste inte hur Vanessa skulle reagera och jag var rädd att allt skulle gå helt åt skogen.

Solen var nästan precis i horisonten och jag skulle vara tvungen att göra det jag skulle direkt om jag ville hinna innan det blev helt kolsvart. Jag tog ett djupt andetag och stoppade ner handen i min jackficka för att fiska upp en blå ask. Jag höll den hårt i min vänstra hand medan jag tittade från den, till Vanessa och tillbaka. Nu gällde det, nu skulle jag göra det. Jag smög mig sakta fram mot Vanessa och innan jag hann hela vägen fram så gömde jag asken bakom ryggen. Vanessa hörde antagligen att jag kom eftersom hon vände på huvudet och tittade på mig med ett leende på hennes underbart fylliga läppar. Jag ställde mig bredvid henne där vi kanten och tittade ut mot solen. Jag blundade och räknade sakta till tre innan jag vände Vanessas ansikte mot mitt. Hon tittade bara på mig utan att säga något. Jag plockade fram den blåa asken igen från ryggen och höll den framför Vanessa. Hon stirrade bara på den och flämtade till. Jag räckte den mot henne för att hon skulle ta den och när hon gjorde det så stoppade jag snabbt händerna i jeansfickorna och väntade på att hon skulle öppna.

”Är det till mig?” jag nickade bara och sakta men säkert öppnade hon locket och drog efter andan. ”Justin…” hennes ögon var stora som golfbollar när hon tittade upp på mig. Jag log svagt mot henne och tog ett litet steg närmare, fortfarande med blicken fäst vid hennes. Jag tog tag i hennes handled, eftersom hon hade locket i handen, och tog ett djupt andetag.

”Jag gillar dig jätte mycket Vanessa, det vet du. Och jag har verkligen haft roligt denna sommaren när jag har varit med dig, men jag vill att de här stunderna vi har tillsammans ska fortsätta. Detta kanske låter lite töntigt, men…” jag tog asken ur hennes hand och plockade ur halsbandet som låg i. ”Vill du bli min flickvän?”

Vanessas ögon tårades och hon sa inget. Hennes fria hand la hon över sin mun medan hon fortfarande kollade mig i ögonen. Jag började bli orolig att hon skulle säga nej när hon reagerade som hon skulle. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag bara stod där med halsbandet i ena handen och hennes arm i andra och väntade. Efter vad som kändes som en evighet så tog hon bort handen från sin mun och nickade. Mitt hjärta tog ett högt skutt i bröstet och jag trodde jag hade sett fel men jag fick det bekräftat kort efter.

”Ja. Det är klart jag vill det, Justin.” jag kan inte beskriva hur lycklig jag var just när hon uttalade de orden. Jag tog ett fast tag om hennes midja för att dra henne intill mig så att jag kunde sluta samman våra läppar i en lång kyss. Hennes händer la sig snabbt i min nacke och hon började leka med mitt hår. Jag älskade när hon gjorde så och grävde in mina fingrar i hennes sida. Efter en stund så drog jag mig undan så att vi båda kunde hämta luft. Jag log stort och höll upp halsbandet, som jag fortfarande hade hängande i handen.

”Får jag?” Vanessa nickade, vände sig om och höll undan håret så att jag kunde knäppa halsbandet i nacken. Jag fixade det så att hjärtat som fanns på låg perfekt under hennes halsgrop. När jag var klar så placerade jag en kyss precis bakom hennes öra. Hon suckade lätt och lutade huvet lite åt sidan så att jag kunde komma åt bättre. Mina armar slöt sig runt hennes midja igen och jag höll henne kvar där en stund medan jag fortsatte att placera flera kyssar i hennes nacke. Vanessas ena arm höll fortfarande undan håret medan den andra hade lag sig över mina. Jag slutade kyssa henne för en sekund så att jag kunde viska tyst i hennes öra.

”Du är så vacker, Vanessa Jones.” jag kunde se hur hon log lite och jag själv kunde inte göra annat än att le det största leendet någonsin.

Glöm inte att gilla bloggen på Facebook!

www.facebook.com/JustindBieberNovells

”Du är mer än det och jag hoppas att du känner samma sak för jag tror att vår vänskap kan utvecklas till något större. Du betyder väldigt mycket för mig och de gångerna som jag har sårat dig så har jag inte tänkt. Det var aldrig meningen att göra det, för det är det sista jag skulle göra med mening. Jag förstår om du inte vill förlåta mig, Vanessa, men jag hoppas att du gör det.”

Jag blev tyst och sneglade lite på Selena som gav mig ett leende som sa att jag hade fixat det här bra. Jag började läsa det som mina fans skrev till mig och det var allt från hat till lycka. Alla de personer som skrev att Vanessa var kompis med mig och kysste mig framför alla fansen bara för att få uppmärksamhet, gjorde mig irriterad. Jag älskar verkligen alla miljoner tjejer och killar där ute i världen som är mina Beliebers och mina fans, men när de inte stöttar mig i mina beslut så blir jag lite sårad. Tyvärr var detta något som jag inte orkade bry mig om nu. Jag orkade för en gångs skull inte bry mig om allt hat jag fick. Jag koncentrerade mig istället på alla de uppmuntrande sakerna som många skrev; ”Jag är så lycklig för din skull, Justin.”, ”hoppas att du är nöjd med dina beslut”, ”vi är lyckliga om du är lycklig”, ”jag gillade verkligen Jelena, men nu är det Janessa som gäller”. Jag log åt det där och retweetade personen som hade skrivit den sista.

”Tack för alla era snälla ord. Jag uppskattar verkligen det. Jag hoppas att ni fortfarande älskar mig även om jag ljög för er. Nu får ni hålla tummarna för min skull, att Vanessa kan…”

Ytterdörren flög upp bakom soffan där jag och Selena satt och avbröt mig mitt i en mening. Vi båda vände oss om och möttes av Vanessas blickar. Hon bara stod där och sa inte ett ord, bara tittade mig rakt i ögonen med en blick jag inte kunde läsa. Jag ställde mig upp och gick runt soffan så att jag kunde vara helt vänd mot henne.

”Vanessa, jag är så ledsen. Jag menade inte att säga sådär. Jag är verkligen jätte, jätte leds…” innan jag hann avsluta meningen så sprang Vanessa fram till mig och tryckte sina läppar mot mina. Mina händer slöt sig runt hennes midja och jag kysste henne tillbaka. I bakgrunden kunde jag höra hur Selena fortsatte att prata i livestreamen.

”Och där behöver ni tyvärr inte se mer. Tack för att ni lyssnade, hejdå.”

 ♥

Efter en alldeles för kort stund så drog Vanessa sig tillbaka och hämtade andan. Jag gjorde samma sak men lutade min panna mot hennes. Jag kände hur hennes fingrar lekte lite i mitt nackhår och jag log mot henne.

”Förlåt. Du är mer än en vän för mig.” jag viskade tyst till Vanessa men jag visste att hon hörde.

”Och du är det för mig med.” jag gav henne en lätt kyss på munnen innan jag drog mig undan helt och hållet. Jag vände mig mot Selena som hade ställt sig upp och stod och tittade på oss med ett stort leende på läpparna.

”Ni är så söta tillsammans.” Jag log och drog Vanessa närmare min kropp genom att lägga ena armen runt hennes midja. Hon fnissade och lutade huvudet mot min axel.

”Tack så mycket för allt Sel. Du vet hur man ska hantera saker som dessa på det rätta sättet.” Selena nicade bara, fortfarande med leendet på läpparna, mot mig och började gå mot dörren.

”Hur som helst, så tänkte jag lämna er nu. Vi ses väl snart antar jag.” och med dem orden så lämnade hon mig och Vanessa ensamma.

 ♥

”Du måste förstå att det jag sa i Toronto var endast för att skydda dig från allt hat och skvaller. Jag menade inte ett ord av vad jag sa där.” jag och Vanessa hade suttit i soffan ett tag och pratat om det som hade hänt tidigare på morgonen och hon verkade förstå mig när jag förklarade. Hon nickade bara och gav mig ett litet leende innan och satte sig närmare mig och tittade mig djupt i ögonen.

”Jag förlåter dig, Justin. Och det har jag sagt flera gånger nu. Jag vet att du inte är den smartaste ibland och jag förstår att du inte tänkte innan du öppnade munnen.” jag skrattade åt henne och kramade om henne.

”Tack.” det var det enda jag sa till henne innan det blev tyst igen. Vi satt där i soffan väldigt länge utan att röra oss. Jag satt med ryggen lutad mot ena hörnet medan hon låg mot mig med huvudet på mitt bröst. Jag satt hela tiden och lekte med hennes fingrar och pussade henne på hjässan. Om man inte hade vetat och sett oss sitta såhär så hade man trott att vi var tillsammans, men det var vi inte. Och det tänkte jag ändra på.

”Aye, Nessie. I morgon, får jag bjuda dig på en dejt då?” jag kände hur hon nickade löst mot mitt bröst.

”Du behöver inte ens fråga.” Jag log och pussade henne i pannan. Mitt liv kunde inte liv kunde inte bli bättre.

Jag vaknade nästa morgon med ett stort leende och lyckan strömmande genom kroppen. Gårdagen hade varit helt perfekt. Justin hade, inför många av hans fans, erkänt sina känslor för mig och praktiskt taget sagt att han skulle vilja vara min. Det var som om jag levde i en enda stor dröm och att jag när som helst skulle vakna upp hemma i min säng i London. Men hur svårt det än var att tro på det, så var allt detta sant.

Jag hoppade snabbt upp ur sängen och tog på mig ett par korta, slitna och ljusa shorts, en löshängande, ljusrosa t-shirt, och mina vita flip-flops med lila stenar på remmarna. Jag satte upp mitt hår i en hög hästsvans och knöt sen en svart och vit bandana runt huvudet. Jag tittade mig i spegeln och log åt mig själv. Jag var verkligen så lycklig man kunde bli just nu. Jag stoppade min mobil i ena bakfickan och gick glatt mot huset för att börja med frukosten till mig och barnen.

 ♥

”Jazzy, Jaxon. Det är dags att vakna nu.” jag öppnade dörren till deras rum och gick fram till båda två för att få de att vakna till.

”Måste vi?” Jazmyn drog täcket över huvudet medan Jaxon gnällde till lite.

”Ja, det står pannkakor på bordet och jag hade tänkt att vi skulle bada i poolen idag. Men om ni hellre vill sova, så får ni väl göra det då.” så fort jag hade uttalat ordet ’bada’ så flög Jaxon upp ur sin säng och Jazmyn likaså. Jag skrattade åt dem och bad dem att klä på sig och komma ut och äta sen. De gjorde som jag sa och på nolltid så satt båda två vid köksbordet och skyfflade i sig pannkakor för fullt. Jag satte mig också ner och fick i mig lite mat eftersom jag inte hade hunnit det innan och det var riktigt gott. Jag njöt så länge jag kunde, vilket inte var särskilt länge eftersom ungarna snabbt hade ätit sig mätta och var klara för att byta om till badkläder.

”Om ni dukar av era tallrikar så går jag och hämtar era saker, okej?” lydiga som de var så började de plocka in både sina tallrikar och bestick i diskmaskinen. Jag gick bort till deras rum för att hämta deras badkläder som så fint hängde över en stol. Jag gick sen vidare till badrummet för att plocka till mig varsin handduk och sim-puffarna som behövdes.

När jag började gå tillbaka till köket och barnen som väntade på mig så hindrades jag på vägen. När jag gick förbi den ena dörren i hallen så öppnades den och jag blev indragen av Justin.

”Justin, vad håller du på med?” innan jag riktigt hann reagera så tryckte han sina läppar mot mina och började massera dem. Hans händer höll ett fast tag om min midja och jag släppte allt jag hade i famnen för att placera mina runt hans nacke. Sakta men säkert så började Justin trycka mig bakåt och tillslut så nådde jag väggen. Han tryckte mig mot den och kysste mig med en sådan energi att jag tappade andan. Justin uppfattade det här och släppte mina läppar för att ge mig luft och började istället placera sina kyssar på min hals.

”Justin…” jag stönade till och trasslade in mina fingrar i hans hår. Jag kunde känna hur hans händer letade sig fram under tröjan på min rygg. Jag var helt klart i himmelriket just då. Jag ville inte att det skulle ta slut. Jag drog bort hans huvud från mig lite så att jag kunde sluta samman våra läppar igen. Jag kände hur hans tunga letade sig fram på mina läppar och jag särade gladeligen på dem och plötsligt så hade vår kyss utvecklats till hångel.

 ♥

”Nessie! Var är du?” tyvärr så varade den här stunden inte tillräckligt länge när Jazmyn avbröt med sina rop från köket. Jag var tvungen att trycka bort Justin från mig för att hämta luft innan jag svarade.

”Jag kommer, Jazmyn.” jag tittade på Justin som stod där mittemot mig, med händerna fortfarande på min rygg, och en intensiv blick på mig. Jag log mot honom och försökte ta mig förbi honom för att gå tillbaka till barnen. Han ville tydligen inte släppa mig för han rörde sig inte en millimeter.

”Justin, jag måste gå annars kommer de komma och leta efter mig. Jag tror inte det är så bra om Jazmyn ser oss två tillsammans.” han nickade bara till svar och flyttade tillslut på sig så att jag kunde plocka upp sakerna som jag hade släppt på golvet och öppna dörren till hallen. Innan jag gick ut så vände jag mig om mot Justin som kom fram till mig och gav mig en sista kyss på munnen innan han backade.

”Jag har en överraskning till dig ikväll.” jag la huvudet på sned och tittade på honom med en nyfiken blick.

”Vad är det för något?” han skrattade lite åt mig.

”Om jag berättar så blir det ju ingen överraskning, you goof.” jag fnös till och himlade med ögonen mot honom innan jag med ett leende gick tillbaka till köket för att hjälpa Jaxon och Jazmyn på med sina baddräkter.

Hela tiden så kunde jag inte sluta tänka på den korta stunden med Justin inne i hans rum. Jag log när jag tänkte på det. Mitt liv var verkligen fulländat nu.

Vad tror ni överraskningen är som Vanessa ska få? :)

Även om ni inte har fått ihop 5 kommentarer så får ni ett nytt kapitel, bara för att jag är så snäll!

Jag vet att många av er inte tycker om att jag har en kommentars-limit men jag kommer faktiskt fortsätta med den.

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL 

Stay Tuned! ;)

”Nå, är ni två fortfarande ett par?” kvinnan manade på mig men jag kunde inte göra ett enda ljud ifrån mig. Det stod helt still i mitt huvud och alla fansen som skrek mitt namn gjorde det inte lättare för mig att tänka. Jag stod där och såg ut som ett fån. Om jag inte sa något nu så skulle den här journalisten göra en egen slutsats om mig och Selena, vilket bara skulle skapa massa problem. Jag kastade en snabb blick på Vanessa som bara stod där och såg ut att få panik när som helst. Jag var tvungen att få oss ur den här stora massan snabbt. Jag öppnade munnen och sa det första jag kom att tänka på. Och det var att skydda Vanessa från allt det här.

”Ja, jag och Selena är fortfarande tillsammans.” kvinnan såg nöjd ut med mitt svar och fortsatte att fråga på.

”Men vem är då den här tjejen? Ni kysstes ju igår på konserten.”

”Hon är bara en väldigt god vän. Ursäkta, men vi måste gå nu.” jag vinkade till fansen och började ta mig framåt. Jag drog med mig Vanessa som verkade streta emot lite men följde sen efter. När jag gick förbi Ryan och Selena kunde jag se ur ögonvrån hur båda två gav mig seriösa blickar, men jag orkade inte med dem nu.

 ♥

Väl i säkerhet på parkeringen vid min bil så pustade jag ut och tänkte precis fråga Vanessa hur hon mådde när hon drog sin hand ur min och sprang bort mot Ryan och Vanessa som stod en bit ifrån mig. Jag bara stod och tittade förvånat efter henne. Vad hade jag gjort nu? Ryan kramade om henne och strök henne över ryggen medan han stirrade rakt in i mina ögon med en sådan stor besvikelse att jag blev lite rädd. Inte var det för att jag hade sagt det där om mig och Selena? Jag gjorde det bara för hennes eget bästa och det borde hon förstå. Ryan och Selena också för den delen.

Efter en stund så hjälpte Ryan Vanessa in i bilen, jag stod fortfarande kvar på samma ställe och stirrade bortåt. Innan han också hoppade in så sa han något till Selena som nickade och gick sen med snabba steg mot mig. När hon kom närmare så kunde jag se ilskan i hennes ögon.

”Justin Drew Bieber, hur dum är du egentligen?” hon gav mig ett hårt slag på ena axeln. Hon ställde sig sen med armarna i kors över bröstet och glodde på mig tills jag svarade.

”Vadå? Jag har inte gjort ett enda skit!”

”Jaså inte? Varför är då Vanessa ledsen på grund av dig nu igen då?”

”Jag vet inte ens vad jag har gjort. Och om det var för det jag sa till pressen där borta så är det bara sjukt.”

”Ja du är sjuk, Justin! Hur kunde du ljuga om det där? Vi är inte tillsammans och de kommer få reda på det förr eller senare i vilket fall, så varför inte bara säga det till dem direkt?” jag bara stirrade på henne.

”Jag gjorde det för Vanessa! Jag vill inte att hon ska ha paparazzis efter sig och jag vill inte heller att hon ska få massa hat från mina fans, du vet hur de har varit mot dig.” Selena skrattade glädjelöst och skakade på huvudet.

”Du hade inte behövt säga något om henne. Du kunde sagt att du och jag är över och förbi men vi är fortfarande kompisar och sen hade du kunnat gå där ifrån. Du sårade henne när du ljög sådär. Och att du sa att hon är en ’god vän’ sårade henne mer än någonsin. Hon gillar dig verkligen jätte mycket, Justin. Hon kom in igår efter er dejt och verkligen lös av ren lycka. Hon var så glad och kunde inte sluta prata om dig. Du gör henne lycklig, men inte när du säger exakt samma sak som du gjorde då när jag skällde ut dig, du vet.”

Jag kunde inte säga ett enda ord. Jag hade inte tänkt igenom det här alls. Jag trodde att jag bara skulle skydda henne från allt skvaller och hat som hon kommer få på grund av att hon umgås med mig, men det hade antagligen varit bättre med allt det där istället för att jag skulle såra henne såhär. Mitt hjärta sjönk ner i magen och besvikelsen på mig själv sköljdes över mig. Jag sa inget till Selena utan gick bara in i bilen och satte mig och startade motorn. Selena öppnade passagerare sidan och satte sig hon med. Ryan hade antagligen sagt till henne att åka med mig för att skälla ut mig om ett och annat. När hon hade satt på sig bältet så backade jag ut från parkeringen och började köra hemåt Stratford igen.

Så fort jag hade stängt min bildörr så brast Vanessa ut i gråt. Jag lutade mig över på hennes sida och kramade om henne.

”Snälla, Nessie, sluta gråt. Han är inget att gråta över okej?” jag strök henne över håret och försökte lugna ner henne lite. Jag var så besviken på Justin just i den stunden. När jag hörde hur han hade ljugit om Selena och hans förhållande så såg jag hur Vanessas ögon blev helt tomma. Och när han uttalade orden ”en god vän” om Vanessa så märkte jag hur hon höll på att sjunka ihop. Allt blev bara för mycket för henne. Det där var andra gången som Justin hade sårat henne på det sättet. Jag kunde bara inte förstå hur den där killen tänkte, om han ens tänkte överhuvudtaget.

Vanessa hade tillslut, efter någon minut, slutat att gråta och hon drog sig ifrån mig för att torka bort tårarna från sina kinder.

”Han sa det bara för att inte det skulle bli massa skvaller och sådant, det är jag säker på.” Vanessa skakade på huvudet.

”Jag vet, men han ljög. Och han kallade mig för kompis ännu en gång. Kanske är jag bara det för honom, jag kanske ska sluta försöka. Sluta att tycka om honom.”

”Det ska du inte göra, Nessie! Vad du än gör, slut inte att försöka, okej? Du gillar honom och han gillar dig med. Han är lycklig i din närhet.”

Jag fortsatte att intyga henne det här och tillslut verkade hon tro på det själv.

”Om jag känner honom rätt, så gjorde han det här för din skull. Han vet hur mycket skvaller det blir och hur mycket hat du kan få av det här. Du betyder mycket för honom och antagligen ljög han sådär för att skydda dig från det. Jag vet att det inte var rätt av honom att ljuga, han kunde bara ha hållit tyst om dig men ha berättat sanningen om honom och Selena.” Vanessa tittade bara på mig medan hon lät det sjunka in.

”Okej, du har kanske rätt. Men jag vill fortfarande höra detta från honom.”

Jag log mot henne innan jag startade bilen och körde iväg. Vi skulle antagligen komma hem senare än Justin och Selena eftersom vi hade suttit där på parkeringen ett tag nu. Jag hoppades bara att Selena hade bankat lite vett i huvudet på Justin tills de kom hem så att han skulle förstå hur dum han var ibland.

När jag och Ryan äntligen var hemma i Stratford igen så hade jag lyckats sova i en och en halv timma. Jag kände mig pigg och på ganska bra humör även efter det som hände tidigare på dagen. Ryan var tvungen att köra hem till sin familj direkt så jag gav honom en lång kram och tackade för allt han hade gjort för mig denna helgen innan jag hoppade ut, tog min väska ur bagaget och ropade hejdå. Jag stod kvar på trottoaren och vinkade till honom tills hans bil försvann ur sikte. Jag lyfte upp min väska från marken och började gå mot min stuga. På uppfarten stod redan Justins svarta Range Rover och han måste ha varit hemma ett tag eftersom jag och Ryan hade stått kvar på parkeringen ganska länge där i Toronto. Jag tittade mot huset en snabis innan jag skyndade mig in i stugan. Antingen så var det bara Justin hemma eller så var Selena där också, för Jeremy och barnen skulle åka någonstans idag tillsammans och skulle inte komma hem förrän på kvällen.

Väl inne i min lilla stuga så slängde jag upp min resväska i sängen och började packa upp mina kläder och skor. Det som var smutsigt slängde jag i min tvättkorg och resten la jag ner i byrån. När jag var helt klar så tryckte jag in min väska under sängen och precis då så plingade det till i min mobil. Jag blev så rädd först att jag hoppade till men plockade sen upp min vita iPhone för att se vad som hade hänt. Jag frös till när jag såg att jag hade fått en notis från Twitter:

”@justinbieber: This is important stuff. To my fans, I am sorry. Love you”

Jag hade helt och hållet glömt av att jag hade Twitter. Nu när jag fick notisen av att Justin twittrade fick minnen från tidigare att komma tillbaka. Sommaren hade tillbringats med Justin nästan varje dag och därför hade jag hela tiden koll på vad han gjorde och var någonstans. Hemma i London så behövdes de här notiserna för att se vad han gjorde och vad som hände i hans liv, men det behövdes inte här.

Jag satte mig ner i min säng och gick in på Justins Twitter. Jag öppnade det han nyss hade skrivit och såg att det fanns en länk med. Jag öppnade den och kom in på en Twitcam. Jag blev genast nyfiken vad det var som var så viktigt att han var tvungen att säga det här live inför alla hans fans och eftersom det inte ville funka på mobilen så fick jag plocka upp min laptop som jag hade släpat med mig från England. När jag väl kom in så gick jag in på länken igen. Denna gången funkade det och jag ryckte till när jag såg Selena och Justin sitta bredvid varandra inne i vardagsrummet. Det kändes så konstigt att se allt från mitt ”normala” perspektiv. Det var såhär jag brukade se allt som Justin gjorde, genom min dator skärm. Justin satt tyst och tittade ner i skärmen medan Selena satt bredvid och gjorde samma sak. Viewsen räknade hela tiden uppåt och på bara en halv minut så var de uppe i nästan 20 000.

Justin tog ett djupt andetag och tittade på Selena som nickade. Han vände sin blick mot skärmen igen och tog ännu ett djupt andetag innan han öppnade munnen.

”Jag vet inte hur många av er som redan har hört eller sett videor på mig och mina kompisar utanför hotellet i Toronto i morse, men jag måste berätta en sak som hände där. Jag ljög för alla som var där, jag ljög för er, mina fans. Jag fick en fråga om jag och Selena fortfarande var tillsammans och jag bekräftade det. Men jag ljög.”

Han tog en paus och det blev tyst igen. Jag satt på min säng med munnen öppen. Han tänkte säga so det var. Jag kunde se hur jobbigt det här var för honom att säga. Han gillade inte att ljuga för sina fans, att ljuga för oss, hans Beliebers. Selena tog hans hand och kramade den uppmuntrande.

”Jag och Selena är inte tillsammans längre. Det tog slut för ungefär en vecka sen och vi är båda väldigt förvånade över att det inte har kommit ut förrän nu när jag säger det. Många av er blir kanske ledsna medan andra blir lyckliga av det här. Själv så blev jag väldigt ledsen men ändå glad över att vi fortfarande är kompisar. Hon är en av de få personer som verkligen känner mig och jag älskar henne fortfarande, fast som kompis.”

Justin tog en paus igen och jag slängde en blick över min skärm. 40 000 viewers och flera fans tweets poppade upp vid sidan av. Nästan alla trodde att allt detta var ännu ett av hans pranks medan några få verkade helt förvirrade av vad de skulle tro. Själv visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera. Jag bara satt där och tittade på Justin. Selena verkade läsa något på skärmen eftersom hennes ögon rörde sig.

”Till er som tror att vi bara lurar er: detta är sant. Om vi skulle lurat er så skulle vi inte gjort det såhär. Detta är seriöst och både jag och Justin vill att ni ska veta det här. Ni Beliebers och fans betyder mycket för Justin och han gillar inte att hålla undan saker från er och det vill inte jag heller göra. Jag hoppas att ni tar åt er av det här och förstår att det är sant alltihop.”

Justin log mot Selena och tittade sen mot skärmen igen.

”Tack, Selena, jag kunde inte sagt det bättre själv. Som sagt så finns det inget Jelena längre, bara i kompissammanhang, och jag är riktigt ledsen att jag ljög för er. Det var fel av mig och jag hoppas att ni förlåter mig för det.

Och om ni nu har uppfattat allt det där så finns det en till viktig sak som jag vill berätta för er. Många av er har nog sett klipp från min Toronto-konsert igår och vet nog att det mot slutet kom upp en tjej på scenen.”

Jag frös till. Det här hade jag inte väntat mig. Jag såg alla tweetsen från hans fans: ”vem är hon?”, ”Är det din nya flickvän?”, ”vad hände egentligen?” och den som verkligen fångade min uppmärksamhet och fick mitt hjärta att stanna: ”Vi måste hitta slampan. Let’s go Beliebers!”. Jag antog att Justin också såg den där för hans ansiktsuttryck ändrades hastigt och han höjde rösten.

”Aye, säg INTE sådär, okej? Jag älskar er, det vet ni, men jag vill INTE att ni kallar mina nära och kära för sådant. Sluta!” jag kunde inte annat än att le, han försvarade mig inför nu nästan 50 000 fans.

”Okej, tillbaka till det jag tänkte säga. Ni som har sett det såg också vad jag gjorde. Jag kysste henne. Och ni tror antagligen att jag var otrogen mot Selena, men vi hade ju som sagt gjort slut en vecka tidigare ungefär och det var Selenas idé alltihopa. Den tjejen som jag kysste vet jag inte om ni har sett tidigare i sommar men det var samma tjej som jag var med på stranden, det är samma tjej som jag och Selena var med i stan för ett tag sen, det är samma tjej som jobbar som barnflicka för Jazzy och Jaxon. Och det är samma tjej som är en av mina bästa kompisar. Hon heter Vanessa Jones och kommer från London, England. Hon kom hit i början på sommaren för att jobba som au pair och sen dess så har vi umgåtts nästan varje dag och kommit varandra riktigt nära. Och saken är den att jag började få känslor för henne, och detta var en av anledningarna till varför jag och Selena tog slut. Jag vill inte att ni skyller något på Vanessa nu bara, om ni ska skylla detta på någon så är det mig.”

Justin tog en kort paus och lyfte sin blick så att han tittade rakt in i kameran. Det kändes som om han tittade rakt på mig när han började prata.

”Vanessa, jag vet inte om du kollar nu, eller om du ens är hemma än men jag vill bara säga förlåt. Förlåt för att jag sårade dig innan, förlåt för att jag ljög. Jag gillar verkligen dig och jag lovar att du inte bara är min kompis. Du är mer än det och jag hoppas att du känner samma sak för jag tror att vår vänskap kan utvecklas till något större…”

Jag känner att jag verkligen har lusten till att skriva nu!

Som jag skrev i förra inlägget så ger ni mig lusten och inspirationen till att skriva genom era kommentarer, så fortsätt med det! ;)

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL 

Stay Tuned! ;)

Glöm inte att gilla bloggen på Facebook!!

www.facebook.se/JustindBieberNovells

Beep beep beep beep.

Jag tog min kudde och la den över ansiktet med ett högt stön. Jag var alldeles för trött för att gå upp nu. Men jag visste att jag var tvungen att gå upp direkt eftersom vi skulle checka ut från hotellet tidigt. Med en sur min så slet jag av kudden från mitt ansikte och tog upp mobilen från nattduksbordet och stängde av alarmet. Rummet var ljust och solen lyste starkt in genom alla fönster. Jag kisade och höll upp en hand för att skugga mitt ansikte. Jag satte mig upp i sängen och tittade ut. Plötslig slog en tanke mig: Vanessa! Ett stort leende spred sig snabbt på mina läppar när jag kom ihåg vad som hade hänt på konserten och efter i går. Jag kunde nästan inte tro att det hade hänt. Det var helt klart något av det bästa som hänt på länge.

Jag hoppade genast upp på fötter hur pigg som helst och slängde på mig ett par grå mjukisbyxor och en vit t-shirt med tryck på som låg slängda på golvet. Min gula Neff-keps tryckte jag över morgonfrisyren, som för övrigt stod och alla håll och kanter, och ryckte åt mig min iPhone från bordet. Med fötterna i ett par matchande Supras begav jag mig glatt ner mot frukosten.

Jag halvsprang nerför trapporna och hoppades på att Vanessa skulle äta samtidigt som mig. Hela mitt crew satt redan vid ett stort bord och skyfflade in mat i munnen. Min blick sökte efter ett välbekant ansikte och hittade det ganska snart. Vanessa mötte min blick och hon log mot mig och vinkade. Jag log tillbaka och fastnade där en stund.

”Aye, Bieber! Stå inte där och flina, vi har inte mycket tid på oss!” Min kompis Alfredo ropade på mig frn sin plats vid bordet och jag ryckte till. Jag gav honom en blick innan jag hämtade ett stort lass med äggröra, bacon, frukt och frallor. Jag knökade mig in mellan Kenny och Alfredo och började äta min mat. Jag hade inte förrän då märkt hur hungrig jag var och hade snart ätit upp all mat på tallriken. Alfredo knuffade lite på mig och pekade diskret med gaffeln mot Vanessa.

”Snygg flickvän du har där.” jag slog till honom axeln och tittade sen åt hållet han pekade.

”Hon är inte min flickvän. Vi är bara kompisar.”

”Jaså? Så du brukar stå utanför kompisars hotellrum och hångla med dem? När är det min tur?” jag skrattade åt honom och knuffade till honom.

”Kul, bro. Hur såg du det förresten?”

”Jag hade varit med the crew och skulle gå över till mig igen och så stod ni två där mitt i allt.” jag kunde inte låta bli att le när jag tänkte tillbaka på kvällen innan. Det hade varit en av de bästa kvällarna på väldigt länge.

”Okej, vi har en halvtimma till innan vi checkar ut. Så upp och gör vad ni nu vill så möts vi i lobbyn prick nio.” alla började röra på sig och försvann upp till vår våning. Jag skyndade mig efter Vanessa, Selena och Ryan som var på väg uppför trappan.

”Hey, dude. Du var grym igår.” Ryan, som jag inte hade träffat sen innan konserten igår, gav mig en kram. VI gick alla tre tillsammans uppför trapporna och skiljdes sen åt på våningen som vi bodde på. Ryan gick till sitt rum och Selena låste upp till hennes och Vanessas rum. Vi sa hejdå så länge men innan Vanessa hade gått in så tog jag tag i hennes arm. Och tittade förvånat på mig.

”Vill du åka med mig hem sen?” hon log mot mig och nickade.

”Visst. Jag vet inte om jag orkar med att Selena skriker roadtrip hela vägen hem som hon gjorde hit.” jag skrattade åt henne och tittade frågande på henne. Hon viftade bara med handen. ”Lång historia.”

”Men vi ses i snart då.” hon nickade och gick in till sig.

Jag kände för att ta en snabb dusch innan jag packade så när jag väl kom in till min alldeles egna svit så slängde jag av mig kläderna och hoppade in i duschen.

 ♥

Efter alldeles för lång tid så vred jag av vattnet och tog en handduk från stället i badrummet och knöt vid midjan. Jag öppnade dörren ut till rummet och en kall luft kom emot mig. Jag stelnade till när jag såg att Vanessa låg där på mage i min säng och med benen dinglande i luften. I handen hade hon min mobil och jag tittade konstigt på henne.

”Nessie, vad gör du?” hon hade tydligen inte hört eller sett att jag hade kommit ut eftersom hon ryckte till och tappade mobilen på sängen. Hon tittade upp på mig där jag stod med bara en handduk runt höfterna och håret som spretade åt alla håll och kanter. Hennes kinder blev snabbt röda och hon satte sig upp ur sängen med ryggen vänd mot mig.

”Förlåt, det var inte meningen…” Jag skrattade lite åt att hon blev så generad och gick fram till garderoben för att ta på mig ett par jeans och en vit, V-ringad t-shirt.  Precis när jag stängde den igen så vände sig Vanessa sakta om igen. Jag log mot henne och hon la en brun hårslinga bakom ena örat.

”Vad gör du här?”

”Jag tänkte göra dig lite sällskap innan vi åkte bara.”

”Och vad gjorde du med min mobil?” jag gav henne en misstänksam blick och hon försökte se oskyldig ut, vilket hon inte lyckades med

”Ingenting.” hon ryckte lätt på axlarna och började pilla i sitt hår. I samma sekund hon sa det så började min mobil plinga till ett antal gånger på raken. Jag tittade på henne igen och hon försökte hålla sig för skratt. Det fortsatte att plinga och vibrera konstant medan jag gick fram till sängen för att kolla vad som hände.

Jag fick massa notiser från Twitter där mina fans retweetade mig och skrev till mig.

”Nessie, vad har du gjort nu?” jag gick snabbt in på min Twitter och såg att jag hade skrivit en tweet för bara någon minut sen:

“Justin, you just got #hacked my friend #pranksteronthelooose “

Jag tittade upp från mobilen och mötte Vanessas oskyldiga blick.

”Vad är det?” hon försökte hålla sig för skratt medan jag sakta närmade mig henne.

”Säg förlåt.” hon skakade på huvudet där hon satt på sängen. ”Säg förlåt, sa jag.”

”Never.”

”Inget bra beslut där, Nessie.” innan hon hann säga något mer så tryckte jag ner henne på rygg och höll fast henne där så att jag kunde kittla henne.

”Justin! Sluta!”

”Inte förrän du säger förlåt.” hon skrek högt och skrattade medan hon försökte ta sig loss från mitt grepp.

”Okej, okej! Förlåt!” jag fortsatte att kittla henne i sidorna.

”Vad sa du? Jag hörde inte riktigt.”

”Förlåt, Justin!” jag slutade att kittlas men höll fortfarande kvar henne på rygg. Hon tog ett djupt andetag och gav mig en arg blick.

”Det där var inte schysst.” jag skrattade åt henne och lutade mig närmare så att våra läppar nästan möttes.

”Det skulle du kanske ha tänkt på innan du Twittrape:ade mig.” Jag kunde känna hur Vanessas andning blev snabbare och det tog någon sekund innan hon pratade.

”Och du kanske skulle ha tänkt på att sätta ett kodlås på din mobil så att folk inte kan göra det, just sayin’.”

”Oh, 1-0 till Nessie.” jag släppte henne och gick fram till min garderob igen för att dra fram min resväska. Vi skulle åka härifrån när som helst och jag hade inte ens packat ihop mina saker. Medan jag började slänga ner kläderna i väskan så hade Vanessa satt sig på sängkanten i skräddarställning och tittat på mig med en nöjd min.

”Behöver du hjälpt med det där?” jag tittade på henne där hon satt och såg lika söt ut som vanligt, med håret hängande över axlarna.

”Om du vill.”

”Absolut!”

 ♥

Efter att jag och Vanessa hade packat klart alla mina saker och jag hade fixat mig lite så började vi dra oss ner mot lobbyn. Vi gick förbi Vanessas och Selenas rum för att hämta hennes väska och tog sen hissen ner.

Nere i lobbyn så stod redan hela gänget och väntade på oss två.

”Nej men, är det inte turturduvorna som kommer tillslut!” Alfredos röst ekade och alla andra blev tysta och tittade på både mig och Vanessa. Jag gav Alfredo en arg blick som sa att han skulle passa sig. I försvar så höll han upp sina händer och ryckte på axlarna. Min mamma dök upp ur högen och såg lättad ut när hon mötte min blick.

”Har du med dig allt nu, gubben?”

”Ja, mamma. Jag har koll.” Vanessa fnissade till lite tyst vid sidan om mig medan mamma gav mig en puss på kinden. Vi stod nu och väntade på klartecken från Scooter, min manager, att vi kunde gå ut till bilarna som stod på parkeringen mitt emot hotellet.

”Okej allihopa, lyssna nu!” Scooters röst överröstade alla andras prat och skratt och det blev knäpptyst innan han fortsatte. ”Det är en hel bunt med fans och paparazzis där utanför, men vi får hjälp av vakterna för att ta oss ut. Moshe, Butler, Selena, Justin och Vanessa går först så får vi den största hysterin överstökad.” Alla började röra på sig så jag plockade upp min väska och började gå. Jag förväntade mig att Vanessa skulle hänga på men när jag vände mig om så såg jag att hon stod som fastfrusen i golvet. Jag skyndade mig tillbaka till henne och kramade henne försiktigt.

”Nessie, det kommer gå bra. Vi skyddar dig, och Moshe och vakterna kan hålla tillbaka alla. Det kommer gå bra, okej?” hon nickade lite löst och följde sen med mig till ingången.

Tillsammans med Ryan och Selena så gick vi ut genom glasdörrarna med Moshe i täten. Så fort mitt ansikte visade sig så blev alla helt galna. Tjejerna skrek mitt namn och de som nådde rörde vid min axel. Hela tiden så blev jag bländad av blixtarna från kamerorna. Just då orkade jag inte med allt det här. Jag var trött och ville hem till Stratford och jag var också orolig för Vanessa. Hon gick tätt intill min högra vänstra sida och tittade hela tiden ner i marken.

Jag kunde höra massa olika röster som skrek mitt namn och bad mig att kolla åt deras håll. Några frågade till och med vem tjejen bredvid mig var. Jag ignorerade alla paparazzis och fortsatte att gå framåt. Plötsligt så hejdads jag av en kvinna i 30-års åldern som hade lyckats ta sig förbi både Moshe och vakterna. Hon stod med en mick i handen och kameramannen bakom sig.

”Justin, vem är den här tjejen?” ännu en som frågade om Vanessa.

”Hon heter Vanessa.” jag svarade bara kort och försökte ta mig förbi henne men hon var inte klar. Jag började bli irriterad på henne och var just på väg att putta undan henne när jag mötte hennes blick som fick mig att stanna upp. Ohnej, det här var inte bra. Jag kunde känna det på mig att detta inte skulle sluta bra.

”Är det slut med Jelena?” allting bara stannade upp. Vanessa stelnade till bredvid mig och Ryan och Selena som stod framför mig vände sig båda om och stirrade på mig. Ingen utav oss hade tänkt på att ingen visste om att mitt och Selenas förhållande var över. Den nyheten hade hamnat bakom Selenas olycka. Ingen utan oss 4 och resten av mitt crew visste om att det aldrig skulle finnas något Jelena mer. Kvinnan väntade otåligt på mitt svar. Jag öppnade munnen men inget kom ut. Jag tittade på Selena som såg hur orolig ut som helst. Jag visste inte hur jag skulle göra och ingen annan heller. Det var mitt jobb att svara på det här. Och hur jag än svarade så skulle det bli fel. Det var kört.

Ni anar inte hur ledsen jag är att uppdateringen här suger!

Jag går på en plugglinje på Gymnasiet och har typ hur mycket som helst att göra. Men jag har kämpat med att hitta lite tid att skriva, för er skull.

Nästa vecka har jag Höstlov och tror inte att jag har så mycket planerat så den veckan kommer bli skriva-veckan. Många kapitel ska lagras så att ni har mycket att läsa, haha ;)

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL

Stay Tuned! ;)

---

Vi hade snabbt åkt tillbaka till vårt hotell så att Justin skulle få duscha och fräscha upp sig lite innan vi åkte på vår dejt. Jag hade skyndat mig in i min svit, som jag delade tillsammans med Selena, för att fräscha upp mig själv lite också. Selena hade tittat på mig med världens gladaste min och hela tiden babblat på om hur hon hade planerat det här och hur glad hon var för vår skull, men tillslut så orkade jag inte med hennes tjat längre.

”Selena, kan du hålla käften och hjälpa mig lite här i stället?” jag var riktigt stressad och nervös. Selena stannade upp mitt i en mening och stirrade på mig.

”Med vadå? Vad ska du göra?”

”Men hallå eller? Justin bjöd mig på dejten som ni två har planerat.” Selenas ansikte lös upp ännu mer än innan och kramade om mig.

”Bjöd han dig på dejt? Alltså, Gud! Och förresten så var mitt tack det där med konserten så detta har han kommit på alldeles själv.” okej, det där var inte vad jag hade trott. Var detta en spontan grej av Justin? Det gjorde inte min nervositet bättre. Inte ett dugg.

 ♥

Justin öppnade bildörren åt mig och hjälpte mig ur den. Jag trodde att det skulle vara fullt med fans och paparazzis utanför restaurangen men det var nästan helt tomt. Och det förvånade mig eftersom vi Beliebers brukar vara riktigt duktiga detektiver och hittar alltid Justin var han än är. Fast det var ändå en lättnad eftersom vi då skulle slippa all uppmärksamhet och skvaller.

Jag spanade in restaurangen innan vi gick in och jag kunde efter en enda liten blick säga att det var en av de finaste som fanns här i Toronto eftersom den såg väldigt lyxig ut. Jag och Justin gick fram till receptionen och hon som stod där välkomnade oss dit.

”Jag har bokat bord för två.” jag tittade förvånat på Justin som inte låtsades bry sig om mig. Hade han vetat att allt detta skulle hända?

”Vilket namn?”

”Johnson.” kvinnan tittade först misstänksamt på honom men nickade sen lite innan hon kollade ner i boken där alla reservationerna stod.

”Kom med här.” Hon började gå och både jag och Justin följde efter henne en bit bakom. Jag lutade mig närmare Justin.

”Använder du Johnson nu igen?” han flinade bara åt mig och jag skrattade tyst. ”Smooth.”

”I know.” jag skakade på huvudet åt honom och plötsligt var vi framme vid vårt bord. Det var lite mer avskilt från de andra borden vilket inte gjorde mig något. Vi satte oss ner medan kvinnan gav oss varsin meny och önskade oss en trevlig kväll.

Vi hade under tystnad öppnat våra menyer och tittat efter vad vi skulle beställa. Efter bara någon minut så hade Justin redan slagit ihop sin meny och lagt den på bordet. Han satt nu och studerade mig istället. Efter ett tag så gjorde jag som Justin och mötte hans blick.

”Har du valt?” jag nickade och log. Som om hon hade hört oss så kom det en ung servitris, inte mycket äldre än mig, med ett vitt förkläde och ett litet block i handen. Hon hade långt, blont hår uppsatt i en hög hästsvans.

”Välkommen, mitt namn är Amanda och jag ska vara er servitris under kvällen. Är ni redo att beställa?”

”Ja tack. Jag tar en kycklingsallad och bubbelvatten.” Amanda nickade och antecknade. Hon vände sen sin blick mot Justin och ryckte till lite hon verkade bli lite nervös.

”Jag tar en spagetti och vanligt isvatten, tack.” Såklart så tog han spagetti, vilket jag kunde gissa mig till. Justin fyrade av ett stort leende mot Amanda som log och sa med darrande röst att maten skulle komma om några minuter. När hon hade gått så slog jag till Justin på armen lite löst.

”Du gjorde henne hur nervös som helst, stackaren!” han skrattade bara och ryckte på axlarna.

”Jag kan inte hjälpa att jag är så otroligt snygg.” han gjorde en liten hairflip och jag skakade på huvudet och skrattade.

♥ 

Vi satt och pratade en stund tills Amanda kom tillbaka med våra drickor som hon ställde på bordet. Jag tog en liten klunk av mitt bubbelvatten och kände hur det kalla rann ner i halsen. Jag märkte att Justin satt och betraktade mig med sina bruna ögon och det gjorde mig nervös denna gången.

”Justin, nu gör du mig nervös när du kollar på mig sådär.” han log mot mig men vände inte bort blicken. ”Förresten, visste du att allt det här skulle hända?”

”Vad menar du?”

”Jo men jag menar, allt på konserten och att jag skulle följa med hit. Du hade ju redan bokat bord. Visste du att detta skulle hända?” han skakade på huvudet och drack lite innan hann svarade.

”Jag visste inte, men jag hoppades.” jag kände hur jag rodnade lite och tittade ner i bordet. Justin skrockade åt mig och fick mig att rodna ännu mer. Vi satt tysta ett tag och det började precis bli en sån där pinsam tystnad precis när Justin bröt den.

”Så, jag har kommit på att jag vet inte så mycket om dig egentligen.”

”jo, jag heter Vanessa Jones, är 17 år…” han himlade med ögonen.

”Jag menar om din familj, skolan, kompisar, intressen.”

”Vad vill du veta?” jag satte upp armbågarna på bordet och lutade mitt huvud i händerna. Justin såg ut att tänka efter en stund.

”Börja med din familj.”

”Okej, jag bor ju en bit utanför London i ett vitt hus med min mamma och pappa. Jag är enda barnet så jag har inga syskon, vilket jag önskade att jag hade. Mamma och pappa brukar oftast inte bry sig om vad jag gör. De vet att jag sköter mig så därför får jag göra nästan vad jag vill. Min mamma är både mamma och som en av mina bästa vänner. Jag kan prata med henne om allt och hon hänger ofta med i vad som händer i mitt liv. Så fort det är något så kan jag alltid komma till henne. Det är skönt att veta att man alltid har någon att prata med.” jag avslutade och märkte hur en stark känsla började växa fram i bröstet. Jag hade inte tänkt på det förrän då hur mycket jag verkligen saknade min familj, speciellt min mamma. Jag hade inte pratat med henne på evigheter, förutom de få gångerna då hon var ledig från jobbet och hon ringde.

Justin märkte att det var något fel när jag hade blivit så tyst.

”Du saknar henne?” jag nickade bara och han lutade sig fram för att ta min hand i sin. Jag tittade upp och log mot honom. Vi satt så ett tag helt tysta. Maten kom in och vi tackade så mycket och blev önskade en trevlig måltid. Vi började äta under fortsatt tystnad. Maten smakade riktigt bra och jag njöt av varenda tugga.

”Okej men kompisar då? Jag slår vad om att du har värsta stora tjejgänget.” jag skrattade åt honom. Det var verkligen inte sant.

”Nej du. Jag har en kompis, Sophia, och hon är som systern jag aldrig haft. Vi två är bara med varandra eftersom ingen annan vill vara med oss. Vi är liksom oss själva och alla andra i min klass är coola och populära så de vill inte vara med oss. Men det gör mig absolut ingeting. Vi har i alla fall varandra.”

”Är hon också en Belieber?”

”Om hon är! Haha, vi två är värsta galningarna. Vi kan sitta uppe hela nätterna och prata om dig.” Justin skrattade. Det måste vara konstigt att höra det där. Att folk pratar om en 24/7.

”Varför förvånar det inte mig?” jag ryckte oskyldigt på axlarna och tog en till tugga på min sallad. ”Är Sophia kvar i England?”

”Nej hon har åkt bort över hela sommaren till Japan. Så det var bra att jag fick komma hit, annars hade jag dött där hemma.”

”Vet hon om att du är här med mig?” jag log och tittade på honom.

”Nej, jag har inte pratat med henne sen dagen hon åkte.” jag fick fortsätta att berätta varje liten detalj i mitt liv för Justin och han verkade ärligt talat hur intresserad som helst. Och det var något jag inte kunde förstå eftersom jag själv tyckte att mitt liv var hur tråkigt som helst.

 ♥

Jag var helt slut efter middagen och jag och Justin satt i bilen hem till hotellet. Justin hade varit den gentlemannen han var och betalat och också gett vår servitris sin autograf och hyffsat i dricks. Hon hade blivit överförtjust och kramade honom. Jag erbjöd mig att ta ett kort med Justins iPhone som han sen lovade skulle lägga ut på Twitter.

Jag satt med huvudet lutat mot Justins högra axel och jag hade svårt för att hålla ögonen öppna.

”Nessie, vi är framme.” tydligen hade jag lyckats slumra till lite för hemresan hade tagit mycket kortare tid än ditresan. Jag klev ur bilen tillsammans med Justin och vi gick in i lobbyn. Det var helt tomt i byggnaden och man kunde höra våra fotsteg mot marmor-golvet. Eftersom vi bodde på översta våningen så tog vi hissen upp, lata som vi var. Justin tryckte på vår våning och när dörrarna stängdes så såg jag hur Justin spände hela kroppen. Jag tog hans hand och skrattade å honom.

”Hey, det är ingen fara.” Justin hade klaustrofobi och hatade hissar, vilket alla Beliebers kände till mycket väl. Han log mot mig och la en hand runt min midja. Det kändes riktigt bra. Hissen stannade på vår våning och dörrarna öppnades. Jag gick ut med Justins arm i ett fast tag runt min midja. Vi stannade utanför min svit och jag vände mig mot honom.

”Tack så mycket för ikväll, Justin. Det var helt klart det bästa i mitt liv.” han log stort mot mig.

”Gå in och lägg dig nu. Vi åker tidigt i morgon bitti.” jag nickade och gav honom en kram. Jag tänkte precis öppna dörren till sviten när Justin tog tag om min nacke och drog mig närmare sig. Jag kunde inte röra mig och ag andades tungt. Hans läppar var nu millimeter ifrån mina och jag kunde känna hans andetag.

”Du är så vacker.” hans läppar trycktes mot mina i en öm kyss. Jag besvarade den och det kittlade i magen. Vi stod där ett tag innan vi särade på oss.

”Godnatt, Nessie.” han gav mig en kyss på pannan och började gå bort mot sin svit.

Svetten rann i min panna och jag stängde dörren till min loge efter att ha avslutad en riktigt bra konsert med låten Baby. Jag hade inte kunnat sluta att le sen Vanessa hade kommit ut på scenen. Hon kom ut till mig på scenen! Jag kunde inte fatta det. Och sen kysstes vi! Var detta verkligen inte en dröm, var det här verklighet? Så mycket som jag tänkt på att kyssa henne, och nu hade vi precis gjort det. Mitt framför ögonen på mina fans till och med!

Jag kunde inte låta bli att le när jag tänkte tillbaka på det. Jag började gå igenom sekund för sekund i huvudet, jag kunde känna alla känslor om igen och jag log stort hela tiden.

Vanessas läppar hade känts som sammet och hon smakade lite jordgubbsaktigt. Så fort hon lät mig ta bort avståndet mellan oss och trycka mina läppar mot henne så kände jag direkt hur perfekt vi matchade. När jag såg Vanessa tog steg för steg ut på scenen så försvann allt och alla runt omkring oss. Det var bara hon och jag, ingen musik, ingen scen, inga fans, inte en själ. Det var hon och jag mot världen.

Efter vad som kändes som bara en liten nanosekund, vilket egentligen var några sekunder, så drog jag mig undan och tittade henne i ögonen. Sakta men säkert så började allt komma tillbaka igen, alla skriken som hade uppstått vid vår kyss och musiken som fortfarande spelades i bakgrunden. Jag tror att jag lyckades urskilja ganska många jubel från publiken men jag var inte säker.

Mina tillbakablickar avbröts hastigt när dörren flög upp och en överlyckligt skrikande Selena kom inspringandes och kastade sig mot mig i en kram.

”Det funkade! Det funkade! Ni kysstes!” jag skrattade åt henne och log ännu större nu. Det där var en bekräftelse, det hade inte varit en dröm. ”Jag kan inte fatta att hon vågade sig ut på scenen. Hon sa typ ’jag vill inte vara här’ eller nåt och så försvann hon och jag trodde att hon skulle åka till hotellet igen men sen så ser jag henne där uppe med dig helt plötsligt!”

”Selena, jag är dig förevigt tacksam, okej?” hon avslutade den överdrivet långa kramen och log mot mig.

”No problem. Bara du är lycklig än så länge så är jag nöjd.” jag nickade och kände hur lyckan verkligen bubblade inom mig just nu.

”Men i alla fall, Vanessa kommer snart tror jag så jag ska nog dra.” hon gav ifrån sig ett litet glatt tjut innan hon försvann och stängde dörren igen. Jag skrattade lite åt henne bestämde mig för att byta om till andra kläder innan Vanessa skulle komma så jag drog tröjan över huvudet. Jag slängde den vid resten av kläderna och vände mig om och där stod Vanessa med ögon som stirrade på mig och en vidöppen mun.

Oh. My. God. Justin Bieber stod framför mig. Utan tröja! Jag kunde inte låta bli att stirra på hans magmuskler och armmuskler. Jag var verkligen helt förtrollad av hans underbart snygga kropp och jag märkte inte hur länge jag hade stått där med ögon stora som golfbollar och munnen öppen på vid gavel. Det var inte förrän Justin kom fram och ruskade om mig som jag kom ur mitt tillstånd och kunde möta hans frågande blick. Jag såg också att han på något sätt hade lyckats få på sig en vit t-shirt, hur det nu var möjligt när jag hade stirrat sten hårt på honom.

Jag skrattade till lite nervös och mumlade fram ett snabbt förlåt. Jag kände genast hur mina kinder hettade upp och jag stirrade snabbt ner i golvet.

”Aye, vänd inte bort ditt ansikte.” hans händer la sig på båda mina kinder och vände upp mitt huvud mot sig. Jag kunde känna hur hans värme strömmade genom kroppen och hela jag kände mig som spagetti. Han log mot mig och närmade sig sakta.

Nu skulle det hända igen! Han skulle kyssa mig för andra gången på ungefär en halvtimme! Precis när jag sträckte på mig för att snabbt möta hans läppar så knackade det på dörren och den rycktes upp. På ögonblicket av en halv sekund så hade både jag och Justin förflyttat oss två meter ifrån varande och tittade mot dörren. Kenny stack in sitt huvud genom dörren och jag kände hur mina kinder än en gång blev tomatröda.

”JB, bilen står utanför och väntar. Kommer du?” Justin nickar och Kenny log. Hans blick flyttades till mig och sen tillbaka till Justin med en konstig blick. Plötsligt så verkade han fatta vad han hade avbrutit och stängde snabbt dörren igen.

Det blev en pinsam tystnad i rummet och jag vågade inte titta på Justin som harklade sig lite.

”Så…” han gick och plockade upp sin mobil som låg på ett bord och stoppade den i fickan. Jag kollade försiktigt på honom och märkte att han stod och kollade lite nervöst på mig.

”Vad är det?” han svarade inte först men gick sen fram till mig igen.

”Jo, eh… jag undrade bara om du kanske hade lust att gå ut och äta sen?”

”Visst. Klart jag vill.” det blev tyst igen och jag tänkte precis fråga om Selena och Ryan också skulle hänga med när Justin tog min ena hand.

”So it’s a dejt then?” han tittade på mig och log ett snett leende som gjorde mig stum. Shit, vad snygg han var!

”It’s a dejt.” jag log mot honom. Vi gick tillsammans ut till bilen som stod utanför och väntade.

Jag satt i baksätet i en svart bil med tonade rutor och en chaufför iklädd kostym. Jag hade Selena vid min sida och Ryan på andra sidan om henne. Den svarta bilen hade hämtat oss utanför vårt hotell (som Justin antagligen hade betalat eftersom det var det finaste i Toronto och vi fick bo i sviter) och den skulle ta oss till konserten. Chauffören svängde och var nu på väg in till ”backstage-parkeringen”. Så fort vi kom runt hörnet så höjdes tjejernas volym utanför bilrutorna. Det måste tro att de var Justin som kom. De började skrika och tryckte sina ansikten mot glaset för att få en liten skymt av deras största idol. Jag kunde inte låta bli att le. Det där hade varit jag om jag skulle gått på en av Justins konserter i mitt gamla liv. Men nu hade jag ett nytt liv, ett liv där jag fick sitta innanför de där tonade rutorna och ett liv där jag fick vara backstage tillsammans med Justin, hans crew, hans f.d. flickvän och hans bästa kompis. Detta var helt ofattbart!

Efter att bilen hade parkerat så skyndade vi oss in genom porten som skulle leda oss backstage. Vi hade en vakt som följde oss de få metrarna från bilen till porten, han öppnade porten och puttade försiktigt in mig först. När jag väl var inne i tryggheten så möttes jag av ett väldigt välbekant ansikte.

”Hej, du måste vara Vanessa.” jag fick en oväntad kram från kvinnan och jag kramade henne förvånat tillbaka. ”Min son har pratat mycket om dig.” 

♥

Pattie, Justins mamma, var den som skulle hålla koll på oss tre under konserten. Jag var fortfarande lite förvånad när vi hade tagit oss vidare backstage och till ett rum där vi kunde sitta och ta det lugnt ett tag innan Justin skulle ut på scenen. Pattie var den i Justin stora ”familj” som skrämde mig mest. Om hon inte gillade en så var det kört. Jag skulle aldrig någonsin kunna umgås med Justin mer om hans mamma inte gillade mig. Även om hennes kram och hennes glada röst fick mig lite bättre till mods så var jag fortfarande tvungen att prata lite mer med henne för att kunna säga vad hon tycker om mig. Vi hade suttit i det där rummet i ungefär 20 minuter när Pattie kom in genom dörren och vinkade till sig oss.

”Det är snart dags. Vi ställer oss vid sidan av scenen så ser vi jätte bra.” jag och de andra två följde efter Pattie som snabbt sick sackade emellan alla ljudkillar och alla andra arbetare som sprang fram och tillbaka i korridoren. Klumpig som jag var så snubblade jag hela tiden på mina egna fötter och jag kände hur jag rodnade.

”Här är det.” Pattie stannade och pekade. Jag följde hennes finger och såg en hel arena full med tjejer som hela tiden skrek efter Justin. Det blixtrade konstant när alla tog kort och jag blev helt stum av den härliga synen. Än en gång log jag när tanken om mitt gamla och mitt nya liv kom upp igen och jag märkte nästan inte att de andra 3 började gå mot våra platser där bredvid scenen. Jag halvsprang ikapp och ställde mig mellan Selena och Ryan. Jag såg hela scenen helt perfekt. Vi stod ungefär snett framför den och ganska nära, vilket betydde att jag kunde se Justin hur bra som helst. Det gjorde mig glad. Jag kände plötsligt igen hur nervös jag var, som jag hade varit ända sen jag fick reda på att vi skulle hit, och jag kände också ett lätt tryck på blåsan. Jag vände mig försiktigt mot Pattie som stod bakom mig.

”Ursäkta mig, Ms Mallette.” hon log ett strålande leende mot mig.

”Du kan kalla mig Pattie, gumman.” jag nickade och lutade mig närmare så att jag inte skulle behöva skrika ut att jag behövde gå på toa. ”Ja men visst. Jag ska visa dig vart den ligger.” hon tog min hand och drog med sig mig tillbaka backstage igen. Vi gick bara en kort bit och jag försökte memorera vägen så att jag hittade tillbaka sen. Pattie stannade utanför en dörr med skylten JUSTIN BIEBER på.

”Du kan använda den här inne. Justin är inte här nu.” hon öppnade dörren och jag tackade henne. ”Hittar du tillbaka själv sen?”

”Jag tror det. Tack så mycket igen.” hon gav mig ännu ett av hennes värmande leenden och började stänga dörren efter mig.

”Ingen orsak, Vanessa. Men skynda dig lite bara, det börjar när som helst.” hon lämnade mig där inne och allting var helt tyst.

♥

Efter att få ha lättat på blåsan lite så gick jag ut från toaletten och stängde dörren efter mig. Jag lyssnade på ljuden som kom inne från arenan för att se om det hade börjat en men det hördes ingen musik så jag antog att konserten inte hade börjat. Jag passade på att kolla mig runt lite inne i Justin loge. Jag gick fram till klädstången där kvällens outfits hängde och jag kände lite på dem.

”Han kommer vara snygg ikväll, som alltid.” sa jag till mig själv.

”Tack. Du ser inte så värst illa ut du heller.” jag stelnade till och vände mig om. Där stod såklart Justin himself precis innanför dörren. Jag hade inte märkt att han hade kommit in. Han stod där i sina scenkläder och flinade mot mig. Jag kände hur mina kinder hettade till och jag vände bort ansiktet. Justin skrockade lite lågt och han gick fram till spegeln som satt på ena väggen och fixade sitt hår lite. Jag studerade varenda rörelse och han mötte in blick i spegeln och log.

”Är detta första gången du är på en av mina konserter?” jag nickade och log uppspelt tillbaka mot honom. ”Är du nervös?”

”Ohja, om jag är!” han gjorde små dansrörelser framför spegeln vilket jag kände igen som ett tecken på att han var nervös.

”Jag med.”

”Jag ser det.” han vände sig förvånat om. ”Jag är en Belieber, Justin. Och du brukar alltid repetera rörelser när du är nervös.”

”Aa, juste!” han blinkade mot mig med ena ögat och jag kunde inte låta bli att le. ”Men ikväll är jag extra nervös.”

”Varför det? Du är alltid lika bra som alltid.”

”Men ikväll blir lite annorlunda än vanligt.”

”För att det är sista konserten innan Believe tour börjar?” han höll fast min blick en stund innan han tittade bort.

”Det kan man kanske säga…” dörren flög upp och en man stack in huvudet, det var Ryan Good som jobbar i Justins crew.

”Kom igen Bieber. Du ska på om 5. Hej Nessie.” han vinkade och jag vinkade glatt tillbaka. Han stängde dörren och det var jag och Justin ensamma igen. Jag gav honom en blick.

”Vet alla vem jag är eller?”

”Kanske.” han såg lite mystisk ut och jag slog honom lite löst på axeln innan jag gav honom en kram.

”Lycka till, Justin. Vi ses kanske senare.”

Det var lördag morgon och jag vaknade konstigt nog väldigt tidigt. Klockan var bara halv nio när jag tittade och jag kunde verkligen inte somna om igen. Jag gick istället upp och slängde på mig ett par mjukisshorts och ett linne. Jag gick upp till huset och gjorde mig lite äggröra och en macka. När jag satt ute i solen på altanen så kom både Ryan och Selena ut till mig med pigga och glada ansikten. Jag stannade mitt i rörelsen och tittade misstänksamt på dem. Det tog ett tag innan jag fattade att jag satt med gaffeln i handen mitt i luften och öppen mun. Jag la ner gaffeln och stängde munnen snabbt och vände mig sen mot dem och gav dem en misstänksam blick.

”Vad är det med er, då?” Ryan log bara mot mig och jag kände mig obekväm. Han vände sig mot Selena och fick en snabb blick från henne innan han nickade. Jag stirrade fortfarande på dem och väntade på att någon skulle berätta för mig vad det var som kunde göra dem så ovanligt glada.

”Gissa vad!” Selena var den första att bryta den otroligt jobbiga tystnaden som var och log med hela ansiktet och viftade uppspelt med händerna.

”Nej, vad?” Selena himlade med ögonen antagligen för att jag var så tråkig och inte gissade. Men hon lös genast upp i ansiktet igen.

”Vi ska på roadtrip!” hon klappade glatt i händerna som en liten flicka som precis fått veta att hon ska få en hundvalp.

”Roadtrip? Du och jag?”

”Och Ryan.” jag tittade på Ryan som bara nickade, fortfarande med ett leende på läpparna. ”Så du får fixa lite käk så kan jag packa din väska och så åker vi direkt sen.”

”Men va? Nej, jag tänker inte följa med på någon dum roadtrip! Och förresten så ska väl du vara hemma och vila fortfarande?” jag kollade på Selena med en sträng blick som hon genast viftade bort.

”Ser jag ut att må dåligt, tycker du? Nej precis, så därför ska jag åka och du med för den delen.” jag skakade bestämt på huvudet.

”Varför? Du och Ryan kan åka själva. Är det inte lite taskigt att åka någon stans utan Justin? Jag menar, han vill väl också vara med.”

Justin hade åkt till Toronto på kvällen då Selena hade kommit hem för att ha en gratis konsert till innan han var tvungen att öva inför Believe Tour. Och konserten ägde rum idag. Jag hade gärna velat gå men jag hade inte mage att fråga Justin om biljetter eftersom han var väldigt stressad innan han åkte. Så tyvärr var jag nu fast här hemma med Ryan och Selena som antagligen inte skulle åka en enda meter utan att jag satt med i bilen.

♥ 

”ROADTRIP! WOHOOOOO!” Selena var överdrivet exalterad där i framsätet i Ryans bil när vi hade kommit iväg, medan jag satt med armarna i kors i baksätet och himlade med ögonen mot henne.

”Men lite glad kan du väl vara, Nessie?”

”För det första; hur ska jag kunna vara glad när ni två tvingade med mig. Och för det andra; kalla mig inte Nessie!” Ryan skrattade åt mig och jag blängde på honom.

”Ska du säga! Du kallade dig själv för ”Nessie” i ditt lilla brev förra veckan.” jag hade inget att svara på det där eftersom jag visste mycket väl att han hade rätt, så jag räckte bara ut tungan åt honom och stirrade sen ut genom fönstret.

Efter att vi hade åkt bil i ungefär en timme så satt jag fortfarande och tittade ut genom fönstret och följde landskapet, som susade förbi, med ögonen. Bilradion var på riktigt hög volym och både Ryan och Selena sjöng med i varenda låt. Jag hade inte sagt ett ord till dem sen bilen hade rullat ut från uppfarten till Justins hus. Även om jag verkligen inte var på humör alls för en roadtrip så började jag gilla tanken på att komma iväg från Stratford ett tag. Jag hade ju i och för sig varit där hela sommaren. Plötsligt så undrade jag hur länge jag hade varit här exakt så jag började räkna på fingrarna. 5, 6, 7 veckor ungefär. Då var det alltså bara en vecka kvar tills mitt flyg skulle gå hem från Torontos flygplats. Jag kände hur mitt hjärta sjönk ner i magen. Om en enda vecka så skulle jag antagligen aldrig få chansen att ens prata med Justin längre. Inte Selena, Ryan, Jeremy eller någon av ungarna heller. Min otroligt roliga sommar skulle vara över på några sekunder och jag skulle bli tvungen till att åka tillbaka till tråkiga gamla London och till mitt tråkiga gamla liv.

                      De första tonerna på All Around The World spelades i radion och jag kunde inte låta bli att le lite. Justins låtar kunde alltid få mig på bra humör.

”Nej men Nessie. Var det där ett leende som jag såg?” min blick for snabbt mot backspegeln där jag mötte Ryans ögon.

”Nej. Du inbillar dig bara, dumbass.” han skrattade åt mig och vände sen blicken mot vägen igen. Jag kunde inte hålla tillbaka ännu ett leende så jag lät det komma. ”Aye, Selena. Höj ljudet lite.”

”Varför det?” hon låtsades vara sur på mig för att jag tidigare hade vägrat att åka med henne och Ryan och hon använde nu en bitchig ton och vägrade titta på mig.

”För vi är ju på roadtrip, hallå!” hon vände sig ivrigt om och såg stolt ut över att hon fått mig att gilla den här lilla trippen.

♥

En timme senare satt vi alla tre i bilen helt tysta. Selena sov djupt i framsätet medan jag satt bakom henne och försökte hålla ögonen öppna. Vi hade verkligen tagit slut på våra krafter när vi hade dansat, sjungit och varit helt galna ungefär. Jag märkte att vi nu hade kommit till någon större stad eller något för jag kunde skymta mer och mer byggnader och höga hus en bit längre bort. Vägskyltarna flög snabbt förbi och jag orkade inte se vad det stod på dem för att ta reda på vart vi var någonstans. Jag orkade inte anstränga mina trötta ögon längre och var precis på att falla in i en sömn när jag ändå hann uppfatta vad det stod på en skylt: Toronto.

”Ryan!” jag satte mig hastigt upp och både Ryan och Selena hoppade högt i sina säten. Selena sov nog inte ändå för hon såg hur vaken ut som helst. ”Vad gör vi i Toronto?”

Jag kunde se hur mina nya vänner log mot varandra en stund innan Selena vände sig mot mig igen.

”Vi ska på konsert.”

”Justins konsert?” Selena himlade med ögonen mot mig och suckade.

”Nej, Obamas konsert. Vad tror du?” jag lyckades hålla tillbaka ett glädjetjut och visade istället den väldigt nertonade versionen av det genom att le stort. Jag skulle få gå på en Justin Bieber-konsert!

Jag är faktiskt stolt över att detta kapitel redan hinner komma upp, jag trodde ni skulle få det i slutet av veckan men där hade jag fel.

Har massor med skolarbeten att göra denna veckan men jag ska nog hinna skriva ett till kapitel till er.

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL

Taxin stannade i kanten av en skog och jag betalade chauffören och hoppade ut. Klockan var nästan 10 nu och när jag tittade runt omkring mig så såg jag inget annat än vägen som var omringad av endast skog. Selena fanns inte i närheten. Jag tittade in i skogen för att se om hon kanske stod gömd bakom ett träd eller något men det enda jag såg var en vit lapp som satt fast på en gren. Jag plockade ner lappen och vecklade upp den. Jag kände igen Selenas handstil och skummade snabbt igenom meddelandet. Jag skulle tydligen följa stigen tills jag kom fram till klipporna, där hon väntade på mig. Jag vek ihop lappen igen och stoppade den i fickan medan jag började följa stigen rakt in i den alldeles svarta skogen.

Jag hade gått ett tag och kunde nu se hur allt började bli ljusare. Jag kunde också höra vågor som slog mot sten och när jag tog några steg till så hamnade jag på några klippor, några meter över vattnet.

”Du hittade.” jag hoppade till och bände mig om. Där stod Selena och hon såg verkligen inte ut som sig själv. Hon hade inget smink på sig och håret hängde trassligt över hennes axlar. Det såg ut som om hon inte hade sovit på länge. Det tog ett tag innan jag kunde svara henne. Hennes ögon skrämde livet ur mig. Jag hade aldrig förr sett dem utstråla sån tomhet.

”J-ja. Det var inte så svårt. Var är vi?”

”Ungefär 3 kilometer söder om Stratford.” jag nickade och la det på minnet. Det kanske behövdes. Selena blickade ut över vattnet och det gjorde jag med. Himlen var täckt av mörka moln och det verkade som om det skulle börja regna när som helt. Vinden hade börjat blåsa stark och den tog tag i både mitt och Selenas hår. Båda vi två stod där och tittade ut på utsikten utan att säga något. Men efter ett tag så var Selena den som bröt tystnade.

”Det var här som Justin för första gången sa att han älskade mig.” jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade fortfarande ingen aning om ifall Selena var sur på mig eller om hon bara var ledsen över att hennes och Justins förhållande hade tagit slut. ”Jag bad dig komma hit så att vi skulle kunna prata ostört.” Hennes röst darrade lite och jag var tvungen att vända mig mot henne. Jag blev förvånad när jag såg hur hennes ögon tårades och underläppen började darra. Hon vände sig mot mig och mötte min blick.

”Jag älskar honom, Vanessa, men jag var tvungen.” hennes röst höll inte längre och hon kunde inte heller kämpa emot tårarna. Hon slängde armarna om min hals och först stelnade jag till för jag trodde hon skulle attackera mig eller något. Men när jag märkte att allt hon ville ha var lite stöd från sin tjejkompis så jag kramade henne tillbaka medan hon grät ut mot min axel. ”Jag var verkligen tvungen att bryta vårt förhållande.”

Vi stod sådär ett tag utan att säga något. Hon fick gråta ut medan jag stod och strök henne lugnande över ryggen. När hon inte hade några tårar kvar så backade hon och gav ifrån sig ett glädjelöst skratt.

”Men herregud, jag kan inte gråta över det här egentligen.”

”Varför inte? Du kan väl vara lika ledsen även om det var du som beslutade det här.” jag var försiktig med att inte nämna Justins namn i fall det var en känslig punkt för henne.

”Du vet inte ens varför jag gjorde det, eller hur?” jag skakade sakta på huvudet och hon tog ett djupt andetag.

♥

Efter ungefär en halvtimme så hade hon pratat om varför hon tog detta beslutet. Hon berättade att hon visste att Justin hade sagt till mig att han hade känslor för mig och allt det där. Och även om hon verkade berätta allt så var hon fortfarande inte klar efter den halvtimmen. Jag tittade på mitt armbandsur som visade 20 i 11. Om 20 minuter så måste jag höra av mig till Ryan,om hans ens har hittat lappen så att säga. Jag följde hela tiden Selena med blicken där hon gick över klipporna fram och tillbaka. Nedanför oss så kunde man höra hur vågorna slog ännu hårdare mot klippväggen. Det var på väg att börja regna också eftersom det föll några droppar i mitt ansikte. Några sekunder senare så började det dugga lite smått men varken jag och Selena gav något tecken på att vi kanske borde ta skydd.

”Alltså, han skulle aldrig kunna bli lycklig om vi hade fortsatt att vara tillsammans.”

”Det är klart han hade varit. Jelena for ever, right?” hon suckade och viftade med armarna.

”Jo kanske det, men inte 100%, förstår du vad jag menar?”

”Ärligt talat så... nej det gör jag inte?”

”Men,har du inte lyssnat på ett ord av vad jag har sagt? Jag har ju förklarat det minst 100...” allt hände i ett ögonblick på några få sekunder. Selena trampade på en lös sten och snubblade till. Hon staplade några steg bakåt för att återfå balansen. Precis innan det värsta hände så såg jag det och tog några snabba steg mot henne för att hindra henne från att ta ett enda steg till och hamna utanför klippkanten. Men jag var för långsam. Ett enda pytte steg och hela världen vändes upp och ner.

”Selena, nej!” ingenting kunde rädda henne nu. Selena föll i något som kändes som i slow motion och hennes röst som skrek ringde i mina öron långt efter att det hade slutat. Jag kastade mig mot kanten och var bara någon ynka centimeter från att få tag i hennes hand men det hjälpte inte. Jag såg hur hon föll rakt ner i vattnet. Jag hann möta hennes blick innan hon slog i vatten ytan och det var den mest fasansfulla blicken jag någonsin sett. Jag trodde inte att det var sant. Ett stort plask hördes när Selena träffade. Jag var helt handlingsförlamad. Jag kunde inte röra mig en millimeter från platsen. Det var inte förrän hennes kropp hade försvunnit under ytan som jag kunde ta mig upp på fötter.

Jag måste ta mig ner, jag måste rädda henne! Var tanken som fanns i mitt huvud. Jag hittade snabbt en väg ner. Det var dock svårt men det var den enda vägen ner som fanns i närheten. Medan jag sprang så fort jag kunde ner mot vattnet och sicksackade mellan träden så fiskade jag snabbt upp min iPhone från fickan och slog in tre siffror: 911!

”Larmcentralen, vad är din nödsituation.?” en kvinnas röst svarade och hon hann nästan inte prata klart innan jag började halvt skrikande berätta situationen.

”Min kompis halkade och ramlade nerför några klippor rakt ner i vattnet. Hon har sjunkit och jag tror hon är medvetslös.”

”Jag skickar en ambulans. Vart är du?” för ett ögonblick så trodde jag att det var kört. Jag visste inte vart jag var! Damn it! Tänkte jag. Men plötsligt så kom jag ihåg vad Selena hade sagt.

”3 kilometer söder om Stratford vid några klippor.” jag hade nu kommit ner till vattnet och försökte hitta något tecken på att Selena var okej. Allt jag såg var hur vågorna slog ännu högre mot klippväggen och vattnet sprutade överallt. Utan att jag hade märkt det så hade regnet nu börjat ösa ner och sikten blev sämre. Jag kisade mot platsen där Selena hade landat och när vattnet drog sig tillbaka en bit såg jag något som jag hade hoppats på inte skulle finnas där. Massa stora och vassa stenar.

”Shit!” jag tryckte bort samtalet med Larmcentralen och började sparka av mig mina converse och slita av mig skinnjackan. Mobilen slängde jag på jackan och tog sen ett språng mot vattnet och dök i.

Jag möttes av en hemsk, isande känsla när det kalla vattnet träffade mig men jag var tvungen att strunta i det. Det var bara en sak som fanns i mina tankar: Rädda Selena!

Jag simmade fram till stället där Selena ungefär hade hamnat och tog ett djupt andetag innan jag dök under vattnet. Jag kollade runt på botten men kunde inte se annat än stenar. Vågorna och tillbakaströmmarna gjorde det svårare att hålla sig på samma plats och jag fick verkligen kämpa för att behålla kontrollen över min kropp. Luften började ta slut i mina lungor och jag tog mig snabbt upp till ytan igen för att ta ännu ett djupt andetag och dyka ner igen. Denna gången så dök jag längre ner där strömmen inte var lika stark. Jag tittade bland stenarna så gott det gick men kunde inte hitta något annat än ännu mer och mindre stenar. Precis närjag skulle simma upp till ytan igen så såg jag något någon meter längre bort. Jag fokuserade blicken ännu mer och såg sen konturen av en arm. Selena!

♥

”Selena, snälla vakna!” jag hade fått upp henne ur vattnet efter ganska mycket kämpande och hade nu lagt henne ner på den blöta marken. Hela hennes kropp var full med skrapsår och blåmärken hade redan börjat synas. Men inget var värre än ansiktet som var fullt med blod som rann från pannan, läppen och näsan. Jag började letade efter en puls och hittade tillslut en. Jag kände också på hennes bröstkorg och märkte att den inte rörde sig. Hon fick ingen luft!

Jag lutade bak hennes huvud en bit för att fria luftvägarna lite och började sen göra mu-mot-munmetoden. Det tog några försök innan det började välla ut massa vatten från Selenas mun och hon kunde andas igen. Även om hon andades så var det inte direkt regelbundet och hon var fortfarande medvetslös. Jag kunde känna hur lättnade sköljde över mig när hon i alla fall inte var död och jag andades ut lite. Man kunde höra hennes rosslande andetag hela tiden men de var fortfarande oregelbundna.

”Kom igen Selena! Du klarar det här! Hjälpen kommer snart.” ambulansen hade fortfarande inte kommit än och jag kände hur min ilska bubblade upp inom mig. Vart fan varde? Jag kollade då och då hennes puls. Den var svag men den fanns ändå. När det var dags att kolla den igen så satte jag pek- och långfinger mot hennes handled och väntade efter pulsen. Jag slutade andas när jag märkte att den inte fanns där. Jag tryckte istället mitt vänstra öra mot hennes hjärta och till min lättnad så hörde jag dem. Men det var väldigt nära att hjärtat också skulle lägga av när som helst. För varje sekund så blev pulsen svagare.

”Nej, nej, nej!” jag fick helt och hållet panik och visste inte vad jag skulle göra. ”Dö inte. Selena!”

Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken när jag började inse att jag inget kunde göra. Det var redan försent.

”Snälla dö inte!” jag satt ner bredvid henne och bara grät. Jag kände hur mitt hjärta höll på att sprängas och jag kunde inte få någon luft. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag kunde inte skrika eller något, jag bara grät och kände smärtan i bröstet. Jag var helt meningslös, mitt liv var meningslöst. Allt var mitt fel!

Jag satt där på marken bredvid Selena i något som kändes som flera timmar. Jag hade ingen tidsuppfattning alls. Regnet öste fortfarande ner över oss. Jag kunde inte tänka klart. Allt jag kunde se var hur Selena sakta föll neråt och mötte min blick. Hur hennes ögon ropade efter hjälp. Och jag kunde inte göra något åt det. Den bilden spelades om och om igen upp i mitt huvud och det höll på att ta kål på mig.

Mitt upp i allting så hörde jag röster. Två mansröster som ropade på någon. Jag tittade upp mot klipporna där jag och Selena hade stått för ett tag sen och såg konturerna av två människor.

Hjälpen var här. Men de kom alldeles för sent.

Jag hade gett upp. Jag orkade inte med att Justin inte ville prata med mig, att han inte rörde ett finger ens. I två hela dagar hade jag försökt få honom att säga något, försökt få honom att reagera. Men nej, så lätt var det tydligen inte. Jag vet att han var sårad och helt förkrossad, men varken han eller jag och Vanessa kunde göra något åt det som hände. Han var tvungen att släppa taget om Selena och gå vidare i sitt liv. Det fanns massor med tjejer ute i världen som skulle kunna döda för att ens få se honom i verkligheten. Han skulle lätt hitta en ny tjej som han kommer gifta sig med och bilda familj tillsammans med.

Jag var på väg till Vanessas stuga medan jag tänkte på allt det där. Hon hade försökt få tag på Selena men hade inte lyckats. Båda vi två behövde ta en paus från det här en stund. Jag knackade lätt på dörren till stugan innan jag klev in.

”Jag behöver verkligen en...” när jag kom innanför dörren så märkte jag att det var helt tomt där inne. ”Hallå, Vanessa?” jag kikade in på badrummet men där var det också tomt. Senast jag såg henne så var hon här inne. Och det var för inte alls längesen. Någon timma kanske.

Jag slängde mig i sängen och andades ut. Hon kanske bara var ute och gick eller något. Jag bestämde mig för att vänta på henne här. Och medan jag väntade så kunde jag underhålla mig själv med något. Jag satte mig upp och började titta igenom alla Vanessas saker som hon hade på nattduksbordet. Jag studerade varje sak en stund innan jag gick vidare till nästa.

Efter 10 minuter så hade jag tittat igenom allt två gånger och var uttråkad igen. Jag tittade runt i rummet och min blick fastnade på en lapp som låg på golvet. Jag plockade upp den och det stod ”RYAN” på den med en fin handstil.

Ryan!

Selena ringde och bad mig komma till ett ställe för att prata. Har åkt till henne. Hon lät väldigt allvarlig och arg på mig och jag blev rädd.

Om jag inte är hemma vid 11 och inte har hört av mig så har det hänt något, okej?

Love, Nessie

Jag fiskade snabbt upp min mobil ur jeansfickan och tittade på klockan.

”Fan!” klockan var redan halv tolv och hon hade varken kommit hem eller hört av sig. Jag fick panik och blev genast sur på mig själv som hade suttit och slösat tid istället för att hitta lappen. Jag började genast att ringa upp Nessies nummer. Det gick några signaler innan någon svarade.

”Åh tack gode gud, Nessie! Är du okej?” jag andades ut och blev väldigt lättad att hon svarade.

”Det här numret kan inte nås just nu. Försök igen eller lämna ett meddelande efter pipet. Piiiip!” jag blev genast orolig igen och försökte ringa henne om och om igen. Samma sak hände varje gång. Oh God! Vem vet vad som kan ha hänt! Hon kanske är skadad. Vad som helst kan ju ha hänt. Om jag hade vetat vart hon skulle så hade jag åkt dit direkt men inte en enda ledtråd stod skrivet i hennes meddelande. Jag testade att ringa en gång till.

”Kom igen, Nessie. Svara nu då!” signalerna gick fram och det tog längre tid innan någon svarade. Fast även denna gången hände samma sak. Jag slängde förbannat mobilen i golvet och la ansiktet i händerna. Jag höll på att bryta ihop. Hon måste svara, hon måste. Hon måste vara okej.

♥

Klockan blev 12 och jag hade fortfarande inte fått tag i henne. Jag testade att ringa till Selena också men inte ens hon svarade. Jag bestämde mig för att göra ett sista försök och svarade hon inte då så skulle jag köra och leta efter henne. Signalerna gick fram och jag höll andan. 3 signaler, 5, 10.

”Ryan!” jag kände hur lättnaden sköljde över mig och jag kunde äntligen andas igen.

”Nessie, jag har försökt ringa i en halvtimma nu. Var är du?”

”Jag är på sjukhuset.”

Jag låg i min säng och stirrade upp i taket, på samma fläck jag hade stirrat på i två hela dagar nu. Jag kände mig så tom. Utan Selena var jag ingenting. Jag trodde att det skulle vara vi för evigt. Att hon gjorde slut kom som världens överraskning. Jag kunde inte ana att detta skulle hända.

Jag låg och tänkte på det där och försökte lista ut varför hon inte ens ville ge mig en chans att förbättra mig när dörren smälldes upp. Jag blev så rädd att jag hoppade upp i sittande position och möttes av Ryans helt förfärade blick. Hans ögon utstrålade rädsla och oro.

”Vi måste till sjukhuset direkt!” jag kollade undrande på honom. Varför det? Jag var inte sjuk, och inte han heller för den delen.

”Det är Selena!” mitt hjärta stannade. Selena!

 Sjukhuset? Vad här hänt med Selena?

Hade tänkt att starta en tävling där man kan vinna att bli en av käraktärerna i novellen. Vad säger ni om det? Skriv era åsikter i en kommentar här nere. :D

7 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL

Stay Tuned! ;)