justindbiebernovells.blogg.se

”Nå, är ni två fortfarande ett par?” kvinnan manade på mig men jag kunde inte göra ett enda ljud ifrån mig. Det stod helt still i mitt huvud och alla fansen som skrek mitt namn gjorde det inte lättare för mig att tänka. Jag stod där och såg ut som ett fån. Om jag inte sa något nu så skulle den här journalisten göra en egen slutsats om mig och Selena, vilket bara skulle skapa massa problem. Jag kastade en snabb blick på Vanessa som bara stod där och såg ut att få panik när som helst. Jag var tvungen att få oss ur den här stora massan snabbt. Jag öppnade munnen och sa det första jag kom att tänka på. Och det var att skydda Vanessa från allt det här.

”Ja, jag och Selena är fortfarande tillsammans.” kvinnan såg nöjd ut med mitt svar och fortsatte att fråga på.

”Men vem är då den här tjejen? Ni kysstes ju igår på konserten.”

”Hon är bara en väldigt god vän. Ursäkta, men vi måste gå nu.” jag vinkade till fansen och började ta mig framåt. Jag drog med mig Vanessa som verkade streta emot lite men följde sen efter. När jag gick förbi Ryan och Selena kunde jag se ur ögonvrån hur båda två gav mig seriösa blickar, men jag orkade inte med dem nu.

 ♥

Väl i säkerhet på parkeringen vid min bil så pustade jag ut och tänkte precis fråga Vanessa hur hon mådde när hon drog sin hand ur min och sprang bort mot Ryan och Vanessa som stod en bit ifrån mig. Jag bara stod och tittade förvånat efter henne. Vad hade jag gjort nu? Ryan kramade om henne och strök henne över ryggen medan han stirrade rakt in i mina ögon med en sådan stor besvikelse att jag blev lite rädd. Inte var det för att jag hade sagt det där om mig och Selena? Jag gjorde det bara för hennes eget bästa och det borde hon förstå. Ryan och Selena också för den delen.

Efter en stund så hjälpte Ryan Vanessa in i bilen, jag stod fortfarande kvar på samma ställe och stirrade bortåt. Innan han också hoppade in så sa han något till Selena som nickade och gick sen med snabba steg mot mig. När hon kom närmare så kunde jag se ilskan i hennes ögon.

”Justin Drew Bieber, hur dum är du egentligen?” hon gav mig ett hårt slag på ena axeln. Hon ställde sig sen med armarna i kors över bröstet och glodde på mig tills jag svarade.

”Vadå? Jag har inte gjort ett enda skit!”

”Jaså inte? Varför är då Vanessa ledsen på grund av dig nu igen då?”

”Jag vet inte ens vad jag har gjort. Och om det var för det jag sa till pressen där borta så är det bara sjukt.”

”Ja du är sjuk, Justin! Hur kunde du ljuga om det där? Vi är inte tillsammans och de kommer få reda på det förr eller senare i vilket fall, så varför inte bara säga det till dem direkt?” jag bara stirrade på henne.

”Jag gjorde det för Vanessa! Jag vill inte att hon ska ha paparazzis efter sig och jag vill inte heller att hon ska få massa hat från mina fans, du vet hur de har varit mot dig.” Selena skrattade glädjelöst och skakade på huvudet.

”Du hade inte behövt säga något om henne. Du kunde sagt att du och jag är över och förbi men vi är fortfarande kompisar och sen hade du kunnat gå där ifrån. Du sårade henne när du ljög sådär. Och att du sa att hon är en ’god vän’ sårade henne mer än någonsin. Hon gillar dig verkligen jätte mycket, Justin. Hon kom in igår efter er dejt och verkligen lös av ren lycka. Hon var så glad och kunde inte sluta prata om dig. Du gör henne lycklig, men inte när du säger exakt samma sak som du gjorde då när jag skällde ut dig, du vet.”

Jag kunde inte säga ett enda ord. Jag hade inte tänkt igenom det här alls. Jag trodde att jag bara skulle skydda henne från allt skvaller och hat som hon kommer få på grund av att hon umgås med mig, men det hade antagligen varit bättre med allt det där istället för att jag skulle såra henne såhär. Mitt hjärta sjönk ner i magen och besvikelsen på mig själv sköljdes över mig. Jag sa inget till Selena utan gick bara in i bilen och satte mig och startade motorn. Selena öppnade passagerare sidan och satte sig hon med. Ryan hade antagligen sagt till henne att åka med mig för att skälla ut mig om ett och annat. När hon hade satt på sig bältet så backade jag ut från parkeringen och började köra hemåt Stratford igen.

Så fort jag hade stängt min bildörr så brast Vanessa ut i gråt. Jag lutade mig över på hennes sida och kramade om henne.

”Snälla, Nessie, sluta gråt. Han är inget att gråta över okej?” jag strök henne över håret och försökte lugna ner henne lite. Jag var så besviken på Justin just i den stunden. När jag hörde hur han hade ljugit om Selena och hans förhållande så såg jag hur Vanessas ögon blev helt tomma. Och när han uttalade orden ”en god vän” om Vanessa så märkte jag hur hon höll på att sjunka ihop. Allt blev bara för mycket för henne. Det där var andra gången som Justin hade sårat henne på det sättet. Jag kunde bara inte förstå hur den där killen tänkte, om han ens tänkte överhuvudtaget.

Vanessa hade tillslut, efter någon minut, slutat att gråta och hon drog sig ifrån mig för att torka bort tårarna från sina kinder.

”Han sa det bara för att inte det skulle bli massa skvaller och sådant, det är jag säker på.” Vanessa skakade på huvudet.

”Jag vet, men han ljög. Och han kallade mig för kompis ännu en gång. Kanske är jag bara det för honom, jag kanske ska sluta försöka. Sluta att tycka om honom.”

”Det ska du inte göra, Nessie! Vad du än gör, slut inte att försöka, okej? Du gillar honom och han gillar dig med. Han är lycklig i din närhet.”

Jag fortsatte att intyga henne det här och tillslut verkade hon tro på det själv.

”Om jag känner honom rätt, så gjorde han det här för din skull. Han vet hur mycket skvaller det blir och hur mycket hat du kan få av det här. Du betyder mycket för honom och antagligen ljög han sådär för att skydda dig från det. Jag vet att det inte var rätt av honom att ljuga, han kunde bara ha hållit tyst om dig men ha berättat sanningen om honom och Selena.” Vanessa tittade bara på mig medan hon lät det sjunka in.

”Okej, du har kanske rätt. Men jag vill fortfarande höra detta från honom.”

Jag log mot henne innan jag startade bilen och körde iväg. Vi skulle antagligen komma hem senare än Justin och Selena eftersom vi hade suttit där på parkeringen ett tag nu. Jag hoppades bara att Selena hade bankat lite vett i huvudet på Justin tills de kom hem så att han skulle förstå hur dum han var ibland.

När jag och Ryan äntligen var hemma i Stratford igen så hade jag lyckats sova i en och en halv timma. Jag kände mig pigg och på ganska bra humör även efter det som hände tidigare på dagen. Ryan var tvungen att köra hem till sin familj direkt så jag gav honom en lång kram och tackade för allt han hade gjort för mig denna helgen innan jag hoppade ut, tog min väska ur bagaget och ropade hejdå. Jag stod kvar på trottoaren och vinkade till honom tills hans bil försvann ur sikte. Jag lyfte upp min väska från marken och började gå mot min stuga. På uppfarten stod redan Justins svarta Range Rover och han måste ha varit hemma ett tag eftersom jag och Ryan hade stått kvar på parkeringen ganska länge där i Toronto. Jag tittade mot huset en snabis innan jag skyndade mig in i stugan. Antingen så var det bara Justin hemma eller så var Selena där också, för Jeremy och barnen skulle åka någonstans idag tillsammans och skulle inte komma hem förrän på kvällen.

Väl inne i min lilla stuga så slängde jag upp min resväska i sängen och började packa upp mina kläder och skor. Det som var smutsigt slängde jag i min tvättkorg och resten la jag ner i byrån. När jag var helt klar så tryckte jag in min väska under sängen och precis då så plingade det till i min mobil. Jag blev så rädd först att jag hoppade till men plockade sen upp min vita iPhone för att se vad som hade hänt. Jag frös till när jag såg att jag hade fått en notis från Twitter:

”@justinbieber: This is important stuff. To my fans, I am sorry. Love you”

Jag hade helt och hållet glömt av att jag hade Twitter. Nu när jag fick notisen av att Justin twittrade fick minnen från tidigare att komma tillbaka. Sommaren hade tillbringats med Justin nästan varje dag och därför hade jag hela tiden koll på vad han gjorde och var någonstans. Hemma i London så behövdes de här notiserna för att se vad han gjorde och vad som hände i hans liv, men det behövdes inte här.

Jag satte mig ner i min säng och gick in på Justins Twitter. Jag öppnade det han nyss hade skrivit och såg att det fanns en länk med. Jag öppnade den och kom in på en Twitcam. Jag blev genast nyfiken vad det var som var så viktigt att han var tvungen att säga det här live inför alla hans fans och eftersom det inte ville funka på mobilen så fick jag plocka upp min laptop som jag hade släpat med mig från England. När jag väl kom in så gick jag in på länken igen. Denna gången funkade det och jag ryckte till när jag såg Selena och Justin sitta bredvid varandra inne i vardagsrummet. Det kändes så konstigt att se allt från mitt ”normala” perspektiv. Det var såhär jag brukade se allt som Justin gjorde, genom min dator skärm. Justin satt tyst och tittade ner i skärmen medan Selena satt bredvid och gjorde samma sak. Viewsen räknade hela tiden uppåt och på bara en halv minut så var de uppe i nästan 20 000.

Justin tog ett djupt andetag och tittade på Selena som nickade. Han vände sin blick mot skärmen igen och tog ännu ett djupt andetag innan han öppnade munnen.

”Jag vet inte hur många av er som redan har hört eller sett videor på mig och mina kompisar utanför hotellet i Toronto i morse, men jag måste berätta en sak som hände där. Jag ljög för alla som var där, jag ljög för er, mina fans. Jag fick en fråga om jag och Selena fortfarande var tillsammans och jag bekräftade det. Men jag ljög.”

Han tog en paus och det blev tyst igen. Jag satt på min säng med munnen öppen. Han tänkte säga so det var. Jag kunde se hur jobbigt det här var för honom att säga. Han gillade inte att ljuga för sina fans, att ljuga för oss, hans Beliebers. Selena tog hans hand och kramade den uppmuntrande.

”Jag och Selena är inte tillsammans längre. Det tog slut för ungefär en vecka sen och vi är båda väldigt förvånade över att det inte har kommit ut förrän nu när jag säger det. Många av er blir kanske ledsna medan andra blir lyckliga av det här. Själv så blev jag väldigt ledsen men ändå glad över att vi fortfarande är kompisar. Hon är en av de få personer som verkligen känner mig och jag älskar henne fortfarande, fast som kompis.”

Justin tog en paus igen och jag slängde en blick över min skärm. 40 000 viewers och flera fans tweets poppade upp vid sidan av. Nästan alla trodde att allt detta var ännu ett av hans pranks medan några få verkade helt förvirrade av vad de skulle tro. Själv visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera. Jag bara satt där och tittade på Justin. Selena verkade läsa något på skärmen eftersom hennes ögon rörde sig.

”Till er som tror att vi bara lurar er: detta är sant. Om vi skulle lurat er så skulle vi inte gjort det såhär. Detta är seriöst och både jag och Justin vill att ni ska veta det här. Ni Beliebers och fans betyder mycket för Justin och han gillar inte att hålla undan saker från er och det vill inte jag heller göra. Jag hoppas att ni tar åt er av det här och förstår att det är sant alltihop.”

Justin log mot Selena och tittade sen mot skärmen igen.

”Tack, Selena, jag kunde inte sagt det bättre själv. Som sagt så finns det inget Jelena längre, bara i kompissammanhang, och jag är riktigt ledsen att jag ljög för er. Det var fel av mig och jag hoppas att ni förlåter mig för det.

Och om ni nu har uppfattat allt det där så finns det en till viktig sak som jag vill berätta för er. Många av er har nog sett klipp från min Toronto-konsert igår och vet nog att det mot slutet kom upp en tjej på scenen.”

Jag frös till. Det här hade jag inte väntat mig. Jag såg alla tweetsen från hans fans: ”vem är hon?”, ”Är det din nya flickvän?”, ”vad hände egentligen?” och den som verkligen fångade min uppmärksamhet och fick mitt hjärta att stanna: ”Vi måste hitta slampan. Let’s go Beliebers!”. Jag antog att Justin också såg den där för hans ansiktsuttryck ändrades hastigt och han höjde rösten.

”Aye, säg INTE sådär, okej? Jag älskar er, det vet ni, men jag vill INTE att ni kallar mina nära och kära för sådant. Sluta!” jag kunde inte annat än att le, han försvarade mig inför nu nästan 50 000 fans.

”Okej, tillbaka till det jag tänkte säga. Ni som har sett det såg också vad jag gjorde. Jag kysste henne. Och ni tror antagligen att jag var otrogen mot Selena, men vi hade ju som sagt gjort slut en vecka tidigare ungefär och det var Selenas idé alltihopa. Den tjejen som jag kysste vet jag inte om ni har sett tidigare i sommar men det var samma tjej som jag var med på stranden, det är samma tjej som jag och Selena var med i stan för ett tag sen, det är samma tjej som jobbar som barnflicka för Jazzy och Jaxon. Och det är samma tjej som är en av mina bästa kompisar. Hon heter Vanessa Jones och kommer från London, England. Hon kom hit i början på sommaren för att jobba som au pair och sen dess så har vi umgåtts nästan varje dag och kommit varandra riktigt nära. Och saken är den att jag började få känslor för henne, och detta var en av anledningarna till varför jag och Selena tog slut. Jag vill inte att ni skyller något på Vanessa nu bara, om ni ska skylla detta på någon så är det mig.”

Justin tog en kort paus och lyfte sin blick så att han tittade rakt in i kameran. Det kändes som om han tittade rakt på mig när han började prata.

”Vanessa, jag vet inte om du kollar nu, eller om du ens är hemma än men jag vill bara säga förlåt. Förlåt för att jag sårade dig innan, förlåt för att jag ljög. Jag gillar verkligen dig och jag lovar att du inte bara är min kompis. Du är mer än det och jag hoppas att du känner samma sak för jag tror att vår vänskap kan utvecklas till något större…”

Jag känner att jag verkligen har lusten till att skriva nu!

Som jag skrev i förra inlägget så ger ni mig lusten och inspirationen till att skriva genom era kommentarer, så fortsätt med det! ;)

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL 

Stay Tuned! ;)

Glöm inte att gilla bloggen på Facebook!!

www.facebook.se/JustindBieberNovells

Beep beep beep beep.

Jag tog min kudde och la den över ansiktet med ett högt stön. Jag var alldeles för trött för att gå upp nu. Men jag visste att jag var tvungen att gå upp direkt eftersom vi skulle checka ut från hotellet tidigt. Med en sur min så slet jag av kudden från mitt ansikte och tog upp mobilen från nattduksbordet och stängde av alarmet. Rummet var ljust och solen lyste starkt in genom alla fönster. Jag kisade och höll upp en hand för att skugga mitt ansikte. Jag satte mig upp i sängen och tittade ut. Plötslig slog en tanke mig: Vanessa! Ett stort leende spred sig snabbt på mina läppar när jag kom ihåg vad som hade hänt på konserten och efter i går. Jag kunde nästan inte tro att det hade hänt. Det var helt klart något av det bästa som hänt på länge.

Jag hoppade genast upp på fötter hur pigg som helst och slängde på mig ett par grå mjukisbyxor och en vit t-shirt med tryck på som låg slängda på golvet. Min gula Neff-keps tryckte jag över morgonfrisyren, som för övrigt stod och alla håll och kanter, och ryckte åt mig min iPhone från bordet. Med fötterna i ett par matchande Supras begav jag mig glatt ner mot frukosten.

Jag halvsprang nerför trapporna och hoppades på att Vanessa skulle äta samtidigt som mig. Hela mitt crew satt redan vid ett stort bord och skyfflade in mat i munnen. Min blick sökte efter ett välbekant ansikte och hittade det ganska snart. Vanessa mötte min blick och hon log mot mig och vinkade. Jag log tillbaka och fastnade där en stund.

”Aye, Bieber! Stå inte där och flina, vi har inte mycket tid på oss!” Min kompis Alfredo ropade på mig frn sin plats vid bordet och jag ryckte till. Jag gav honom en blick innan jag hämtade ett stort lass med äggröra, bacon, frukt och frallor. Jag knökade mig in mellan Kenny och Alfredo och började äta min mat. Jag hade inte förrän då märkt hur hungrig jag var och hade snart ätit upp all mat på tallriken. Alfredo knuffade lite på mig och pekade diskret med gaffeln mot Vanessa.

”Snygg flickvän du har där.” jag slog till honom axeln och tittade sen åt hållet han pekade.

”Hon är inte min flickvän. Vi är bara kompisar.”

”Jaså? Så du brukar stå utanför kompisars hotellrum och hångla med dem? När är det min tur?” jag skrattade åt honom och knuffade till honom.

”Kul, bro. Hur såg du det förresten?”

”Jag hade varit med the crew och skulle gå över till mig igen och så stod ni två där mitt i allt.” jag kunde inte låta bli att le när jag tänkte tillbaka på kvällen innan. Det hade varit en av de bästa kvällarna på väldigt länge.

”Okej, vi har en halvtimma till innan vi checkar ut. Så upp och gör vad ni nu vill så möts vi i lobbyn prick nio.” alla började röra på sig och försvann upp till vår våning. Jag skyndade mig efter Vanessa, Selena och Ryan som var på väg uppför trappan.

”Hey, dude. Du var grym igår.” Ryan, som jag inte hade träffat sen innan konserten igår, gav mig en kram. VI gick alla tre tillsammans uppför trapporna och skiljdes sen åt på våningen som vi bodde på. Ryan gick till sitt rum och Selena låste upp till hennes och Vanessas rum. Vi sa hejdå så länge men innan Vanessa hade gått in så tog jag tag i hennes arm. Och tittade förvånat på mig.

”Vill du åka med mig hem sen?” hon log mot mig och nickade.

”Visst. Jag vet inte om jag orkar med att Selena skriker roadtrip hela vägen hem som hon gjorde hit.” jag skrattade åt henne och tittade frågande på henne. Hon viftade bara med handen. ”Lång historia.”

”Men vi ses i snart då.” hon nickade och gick in till sig.

Jag kände för att ta en snabb dusch innan jag packade så när jag väl kom in till min alldeles egna svit så slängde jag av mig kläderna och hoppade in i duschen.

 ♥

Efter alldeles för lång tid så vred jag av vattnet och tog en handduk från stället i badrummet och knöt vid midjan. Jag öppnade dörren ut till rummet och en kall luft kom emot mig. Jag stelnade till när jag såg att Vanessa låg där på mage i min säng och med benen dinglande i luften. I handen hade hon min mobil och jag tittade konstigt på henne.

”Nessie, vad gör du?” hon hade tydligen inte hört eller sett att jag hade kommit ut eftersom hon ryckte till och tappade mobilen på sängen. Hon tittade upp på mig där jag stod med bara en handduk runt höfterna och håret som spretade åt alla håll och kanter. Hennes kinder blev snabbt röda och hon satte sig upp ur sängen med ryggen vänd mot mig.

”Förlåt, det var inte meningen…” Jag skrattade lite åt att hon blev så generad och gick fram till garderoben för att ta på mig ett par jeans och en vit, V-ringad t-shirt.  Precis när jag stängde den igen så vände sig Vanessa sakta om igen. Jag log mot henne och hon la en brun hårslinga bakom ena örat.

”Vad gör du här?”

”Jag tänkte göra dig lite sällskap innan vi åkte bara.”

”Och vad gjorde du med min mobil?” jag gav henne en misstänksam blick och hon försökte se oskyldig ut, vilket hon inte lyckades med

”Ingenting.” hon ryckte lätt på axlarna och började pilla i sitt hår. I samma sekund hon sa det så började min mobil plinga till ett antal gånger på raken. Jag tittade på henne igen och hon försökte hålla sig för skratt. Det fortsatte att plinga och vibrera konstant medan jag gick fram till sängen för att kolla vad som hände.

Jag fick massa notiser från Twitter där mina fans retweetade mig och skrev till mig.

”Nessie, vad har du gjort nu?” jag gick snabbt in på min Twitter och såg att jag hade skrivit en tweet för bara någon minut sen:

“Justin, you just got #hacked my friend #pranksteronthelooose “

Jag tittade upp från mobilen och mötte Vanessas oskyldiga blick.

”Vad är det?” hon försökte hålla sig för skratt medan jag sakta närmade mig henne.

”Säg förlåt.” hon skakade på huvudet där hon satt på sängen. ”Säg förlåt, sa jag.”

”Never.”

”Inget bra beslut där, Nessie.” innan hon hann säga något mer så tryckte jag ner henne på rygg och höll fast henne där så att jag kunde kittla henne.

”Justin! Sluta!”

”Inte förrän du säger förlåt.” hon skrek högt och skrattade medan hon försökte ta sig loss från mitt grepp.

”Okej, okej! Förlåt!” jag fortsatte att kittla henne i sidorna.

”Vad sa du? Jag hörde inte riktigt.”

”Förlåt, Justin!” jag slutade att kittlas men höll fortfarande kvar henne på rygg. Hon tog ett djupt andetag och gav mig en arg blick.

”Det där var inte schysst.” jag skrattade åt henne och lutade mig närmare så att våra läppar nästan möttes.

”Det skulle du kanske ha tänkt på innan du Twittrape:ade mig.” Jag kunde känna hur Vanessas andning blev snabbare och det tog någon sekund innan hon pratade.

”Och du kanske skulle ha tänkt på att sätta ett kodlås på din mobil så att folk inte kan göra det, just sayin’.”

”Oh, 1-0 till Nessie.” jag släppte henne och gick fram till min garderob igen för att dra fram min resväska. Vi skulle åka härifrån när som helst och jag hade inte ens packat ihop mina saker. Medan jag började slänga ner kläderna i väskan så hade Vanessa satt sig på sängkanten i skräddarställning och tittat på mig med en nöjd min.

”Behöver du hjälpt med det där?” jag tittade på henne där hon satt och såg lika söt ut som vanligt, med håret hängande över axlarna.

”Om du vill.”

”Absolut!”

 ♥

Efter att jag och Vanessa hade packat klart alla mina saker och jag hade fixat mig lite så började vi dra oss ner mot lobbyn. Vi gick förbi Vanessas och Selenas rum för att hämta hennes väska och tog sen hissen ner.

Nere i lobbyn så stod redan hela gänget och väntade på oss två.

”Nej men, är det inte turturduvorna som kommer tillslut!” Alfredos röst ekade och alla andra blev tysta och tittade på både mig och Vanessa. Jag gav Alfredo en arg blick som sa att han skulle passa sig. I försvar så höll han upp sina händer och ryckte på axlarna. Min mamma dök upp ur högen och såg lättad ut när hon mötte min blick.

”Har du med dig allt nu, gubben?”

”Ja, mamma. Jag har koll.” Vanessa fnissade till lite tyst vid sidan om mig medan mamma gav mig en puss på kinden. Vi stod nu och väntade på klartecken från Scooter, min manager, att vi kunde gå ut till bilarna som stod på parkeringen mitt emot hotellet.

”Okej allihopa, lyssna nu!” Scooters röst överröstade alla andras prat och skratt och det blev knäpptyst innan han fortsatte. ”Det är en hel bunt med fans och paparazzis där utanför, men vi får hjälp av vakterna för att ta oss ut. Moshe, Butler, Selena, Justin och Vanessa går först så får vi den största hysterin överstökad.” Alla började röra på sig så jag plockade upp min väska och började gå. Jag förväntade mig att Vanessa skulle hänga på men när jag vände mig om så såg jag att hon stod som fastfrusen i golvet. Jag skyndade mig tillbaka till henne och kramade henne försiktigt.

”Nessie, det kommer gå bra. Vi skyddar dig, och Moshe och vakterna kan hålla tillbaka alla. Det kommer gå bra, okej?” hon nickade lite löst och följde sen med mig till ingången.

Tillsammans med Ryan och Selena så gick vi ut genom glasdörrarna med Moshe i täten. Så fort mitt ansikte visade sig så blev alla helt galna. Tjejerna skrek mitt namn och de som nådde rörde vid min axel. Hela tiden så blev jag bländad av blixtarna från kamerorna. Just då orkade jag inte med allt det här. Jag var trött och ville hem till Stratford och jag var också orolig för Vanessa. Hon gick tätt intill min högra vänstra sida och tittade hela tiden ner i marken.

Jag kunde höra massa olika röster som skrek mitt namn och bad mig att kolla åt deras håll. Några frågade till och med vem tjejen bredvid mig var. Jag ignorerade alla paparazzis och fortsatte att gå framåt. Plötsligt så hejdads jag av en kvinna i 30-års åldern som hade lyckats ta sig förbi både Moshe och vakterna. Hon stod med en mick i handen och kameramannen bakom sig.

”Justin, vem är den här tjejen?” ännu en som frågade om Vanessa.

”Hon heter Vanessa.” jag svarade bara kort och försökte ta mig förbi henne men hon var inte klar. Jag började bli irriterad på henne och var just på väg att putta undan henne när jag mötte hennes blick som fick mig att stanna upp. Ohnej, det här var inte bra. Jag kunde känna det på mig att detta inte skulle sluta bra.

”Är det slut med Jelena?” allting bara stannade upp. Vanessa stelnade till bredvid mig och Ryan och Selena som stod framför mig vände sig båda om och stirrade på mig. Ingen utav oss hade tänkt på att ingen visste om att mitt och Selenas förhållande var över. Den nyheten hade hamnat bakom Selenas olycka. Ingen utan oss 4 och resten av mitt crew visste om att det aldrig skulle finnas något Jelena mer. Kvinnan väntade otåligt på mitt svar. Jag öppnade munnen men inget kom ut. Jag tittade på Selena som såg hur orolig ut som helst. Jag visste inte hur jag skulle göra och ingen annan heller. Det var mitt jobb att svara på det här. Och hur jag än svarade så skulle det bli fel. Det var kört.

Ni anar inte hur ledsen jag är att uppdateringen här suger!

Jag går på en plugglinje på Gymnasiet och har typ hur mycket som helst att göra. Men jag har kämpat med att hitta lite tid att skriva, för er skull.

Nästa vecka har jag Höstlov och tror inte att jag har så mycket planerat så den veckan kommer bli skriva-veckan. Många kapitel ska lagras så att ni har mycket att läsa, haha ;)

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL

Stay Tuned! ;)

---

Vi hade snabbt åkt tillbaka till vårt hotell så att Justin skulle få duscha och fräscha upp sig lite innan vi åkte på vår dejt. Jag hade skyndat mig in i min svit, som jag delade tillsammans med Selena, för att fräscha upp mig själv lite också. Selena hade tittat på mig med världens gladaste min och hela tiden babblat på om hur hon hade planerat det här och hur glad hon var för vår skull, men tillslut så orkade jag inte med hennes tjat längre.

”Selena, kan du hålla käften och hjälpa mig lite här i stället?” jag var riktigt stressad och nervös. Selena stannade upp mitt i en mening och stirrade på mig.

”Med vadå? Vad ska du göra?”

”Men hallå eller? Justin bjöd mig på dejten som ni två har planerat.” Selenas ansikte lös upp ännu mer än innan och kramade om mig.

”Bjöd han dig på dejt? Alltså, Gud! Och förresten så var mitt tack det där med konserten så detta har han kommit på alldeles själv.” okej, det där var inte vad jag hade trott. Var detta en spontan grej av Justin? Det gjorde inte min nervositet bättre. Inte ett dugg.

 ♥

Justin öppnade bildörren åt mig och hjälpte mig ur den. Jag trodde att det skulle vara fullt med fans och paparazzis utanför restaurangen men det var nästan helt tomt. Och det förvånade mig eftersom vi Beliebers brukar vara riktigt duktiga detektiver och hittar alltid Justin var han än är. Fast det var ändå en lättnad eftersom vi då skulle slippa all uppmärksamhet och skvaller.

Jag spanade in restaurangen innan vi gick in och jag kunde efter en enda liten blick säga att det var en av de finaste som fanns här i Toronto eftersom den såg väldigt lyxig ut. Jag och Justin gick fram till receptionen och hon som stod där välkomnade oss dit.

”Jag har bokat bord för två.” jag tittade förvånat på Justin som inte låtsades bry sig om mig. Hade han vetat att allt detta skulle hända?

”Vilket namn?”

”Johnson.” kvinnan tittade först misstänksamt på honom men nickade sen lite innan hon kollade ner i boken där alla reservationerna stod.

”Kom med här.” Hon började gå och både jag och Justin följde efter henne en bit bakom. Jag lutade mig närmare Justin.

”Använder du Johnson nu igen?” han flinade bara åt mig och jag skrattade tyst. ”Smooth.”

”I know.” jag skakade på huvudet åt honom och plötsligt var vi framme vid vårt bord. Det var lite mer avskilt från de andra borden vilket inte gjorde mig något. Vi satte oss ner medan kvinnan gav oss varsin meny och önskade oss en trevlig kväll.

Vi hade under tystnad öppnat våra menyer och tittat efter vad vi skulle beställa. Efter bara någon minut så hade Justin redan slagit ihop sin meny och lagt den på bordet. Han satt nu och studerade mig istället. Efter ett tag så gjorde jag som Justin och mötte hans blick.

”Har du valt?” jag nickade och log. Som om hon hade hört oss så kom det en ung servitris, inte mycket äldre än mig, med ett vitt förkläde och ett litet block i handen. Hon hade långt, blont hår uppsatt i en hög hästsvans.

”Välkommen, mitt namn är Amanda och jag ska vara er servitris under kvällen. Är ni redo att beställa?”

”Ja tack. Jag tar en kycklingsallad och bubbelvatten.” Amanda nickade och antecknade. Hon vände sen sin blick mot Justin och ryckte till lite hon verkade bli lite nervös.

”Jag tar en spagetti och vanligt isvatten, tack.” Såklart så tog han spagetti, vilket jag kunde gissa mig till. Justin fyrade av ett stort leende mot Amanda som log och sa med darrande röst att maten skulle komma om några minuter. När hon hade gått så slog jag till Justin på armen lite löst.

”Du gjorde henne hur nervös som helst, stackaren!” han skrattade bara och ryckte på axlarna.

”Jag kan inte hjälpa att jag är så otroligt snygg.” han gjorde en liten hairflip och jag skakade på huvudet och skrattade.

♥ 

Vi satt och pratade en stund tills Amanda kom tillbaka med våra drickor som hon ställde på bordet. Jag tog en liten klunk av mitt bubbelvatten och kände hur det kalla rann ner i halsen. Jag märkte att Justin satt och betraktade mig med sina bruna ögon och det gjorde mig nervös denna gången.

”Justin, nu gör du mig nervös när du kollar på mig sådär.” han log mot mig men vände inte bort blicken. ”Förresten, visste du att allt det här skulle hända?”

”Vad menar du?”

”Jo men jag menar, allt på konserten och att jag skulle följa med hit. Du hade ju redan bokat bord. Visste du att detta skulle hända?” han skakade på huvudet och drack lite innan hann svarade.

”Jag visste inte, men jag hoppades.” jag kände hur jag rodnade lite och tittade ner i bordet. Justin skrockade åt mig och fick mig att rodna ännu mer. Vi satt tysta ett tag och det började precis bli en sån där pinsam tystnad precis när Justin bröt den.

”Så, jag har kommit på att jag vet inte så mycket om dig egentligen.”

”jo, jag heter Vanessa Jones, är 17 år…” han himlade med ögonen.

”Jag menar om din familj, skolan, kompisar, intressen.”

”Vad vill du veta?” jag satte upp armbågarna på bordet och lutade mitt huvud i händerna. Justin såg ut att tänka efter en stund.

”Börja med din familj.”

”Okej, jag bor ju en bit utanför London i ett vitt hus med min mamma och pappa. Jag är enda barnet så jag har inga syskon, vilket jag önskade att jag hade. Mamma och pappa brukar oftast inte bry sig om vad jag gör. De vet att jag sköter mig så därför får jag göra nästan vad jag vill. Min mamma är både mamma och som en av mina bästa vänner. Jag kan prata med henne om allt och hon hänger ofta med i vad som händer i mitt liv. Så fort det är något så kan jag alltid komma till henne. Det är skönt att veta att man alltid har någon att prata med.” jag avslutade och märkte hur en stark känsla började växa fram i bröstet. Jag hade inte tänkt på det förrän då hur mycket jag verkligen saknade min familj, speciellt min mamma. Jag hade inte pratat med henne på evigheter, förutom de få gångerna då hon var ledig från jobbet och hon ringde.

Justin märkte att det var något fel när jag hade blivit så tyst.

”Du saknar henne?” jag nickade bara och han lutade sig fram för att ta min hand i sin. Jag tittade upp och log mot honom. Vi satt så ett tag helt tysta. Maten kom in och vi tackade så mycket och blev önskade en trevlig måltid. Vi började äta under fortsatt tystnad. Maten smakade riktigt bra och jag njöt av varenda tugga.

”Okej men kompisar då? Jag slår vad om att du har värsta stora tjejgänget.” jag skrattade åt honom. Det var verkligen inte sant.

”Nej du. Jag har en kompis, Sophia, och hon är som systern jag aldrig haft. Vi två är bara med varandra eftersom ingen annan vill vara med oss. Vi är liksom oss själva och alla andra i min klass är coola och populära så de vill inte vara med oss. Men det gör mig absolut ingeting. Vi har i alla fall varandra.”

”Är hon också en Belieber?”

”Om hon är! Haha, vi två är värsta galningarna. Vi kan sitta uppe hela nätterna och prata om dig.” Justin skrattade. Det måste vara konstigt att höra det där. Att folk pratar om en 24/7.

”Varför förvånar det inte mig?” jag ryckte oskyldigt på axlarna och tog en till tugga på min sallad. ”Är Sophia kvar i England?”

”Nej hon har åkt bort över hela sommaren till Japan. Så det var bra att jag fick komma hit, annars hade jag dött där hemma.”

”Vet hon om att du är här med mig?” jag log och tittade på honom.

”Nej, jag har inte pratat med henne sen dagen hon åkte.” jag fick fortsätta att berätta varje liten detalj i mitt liv för Justin och han verkade ärligt talat hur intresserad som helst. Och det var något jag inte kunde förstå eftersom jag själv tyckte att mitt liv var hur tråkigt som helst.

 ♥

Jag var helt slut efter middagen och jag och Justin satt i bilen hem till hotellet. Justin hade varit den gentlemannen han var och betalat och också gett vår servitris sin autograf och hyffsat i dricks. Hon hade blivit överförtjust och kramade honom. Jag erbjöd mig att ta ett kort med Justins iPhone som han sen lovade skulle lägga ut på Twitter.

Jag satt med huvudet lutat mot Justins högra axel och jag hade svårt för att hålla ögonen öppna.

”Nessie, vi är framme.” tydligen hade jag lyckats slumra till lite för hemresan hade tagit mycket kortare tid än ditresan. Jag klev ur bilen tillsammans med Justin och vi gick in i lobbyn. Det var helt tomt i byggnaden och man kunde höra våra fotsteg mot marmor-golvet. Eftersom vi bodde på översta våningen så tog vi hissen upp, lata som vi var. Justin tryckte på vår våning och när dörrarna stängdes så såg jag hur Justin spände hela kroppen. Jag tog hans hand och skrattade å honom.

”Hey, det är ingen fara.” Justin hade klaustrofobi och hatade hissar, vilket alla Beliebers kände till mycket väl. Han log mot mig och la en hand runt min midja. Det kändes riktigt bra. Hissen stannade på vår våning och dörrarna öppnades. Jag gick ut med Justins arm i ett fast tag runt min midja. Vi stannade utanför min svit och jag vände mig mot honom.

”Tack så mycket för ikväll, Justin. Det var helt klart det bästa i mitt liv.” han log stort mot mig.

”Gå in och lägg dig nu. Vi åker tidigt i morgon bitti.” jag nickade och gav honom en kram. Jag tänkte precis öppna dörren till sviten när Justin tog tag om min nacke och drog mig närmare sig. Jag kunde inte röra mig och ag andades tungt. Hans läppar var nu millimeter ifrån mina och jag kunde känna hans andetag.

”Du är så vacker.” hans läppar trycktes mot mina i en öm kyss. Jag besvarade den och det kittlade i magen. Vi stod där ett tag innan vi särade på oss.

”Godnatt, Nessie.” han gav mig en kyss på pannan och började gå bort mot sin svit.

Det kommer i eftermiddag. Har inte riktigt haft tid denna veckan för skolan har kommit i vägen, men idag lovar jag er ett nytt kapitel.

Stay Tuned! ;)

Svetten rann i min panna och jag stängde dörren till min loge efter att ha avslutad en riktigt bra konsert med låten Baby. Jag hade inte kunnat sluta att le sen Vanessa hade kommit ut på scenen. Hon kom ut till mig på scenen! Jag kunde inte fatta det. Och sen kysstes vi! Var detta verkligen inte en dröm, var det här verklighet? Så mycket som jag tänkt på att kyssa henne, och nu hade vi precis gjort det. Mitt framför ögonen på mina fans till och med!

Jag kunde inte låta bli att le när jag tänkte tillbaka på det. Jag började gå igenom sekund för sekund i huvudet, jag kunde känna alla känslor om igen och jag log stort hela tiden.

Vanessas läppar hade känts som sammet och hon smakade lite jordgubbsaktigt. Så fort hon lät mig ta bort avståndet mellan oss och trycka mina läppar mot henne så kände jag direkt hur perfekt vi matchade. När jag såg Vanessa tog steg för steg ut på scenen så försvann allt och alla runt omkring oss. Det var bara hon och jag, ingen musik, ingen scen, inga fans, inte en själ. Det var hon och jag mot världen.

Efter vad som kändes som bara en liten nanosekund, vilket egentligen var några sekunder, så drog jag mig undan och tittade henne i ögonen. Sakta men säkert så började allt komma tillbaka igen, alla skriken som hade uppstått vid vår kyss och musiken som fortfarande spelades i bakgrunden. Jag tror att jag lyckades urskilja ganska många jubel från publiken men jag var inte säker.

Mina tillbakablickar avbröts hastigt när dörren flög upp och en överlyckligt skrikande Selena kom inspringandes och kastade sig mot mig i en kram.

”Det funkade! Det funkade! Ni kysstes!” jag skrattade åt henne och log ännu större nu. Det där var en bekräftelse, det hade inte varit en dröm. ”Jag kan inte fatta att hon vågade sig ut på scenen. Hon sa typ ’jag vill inte vara här’ eller nåt och så försvann hon och jag trodde att hon skulle åka till hotellet igen men sen så ser jag henne där uppe med dig helt plötsligt!”

”Selena, jag är dig förevigt tacksam, okej?” hon avslutade den överdrivet långa kramen och log mot mig.

”No problem. Bara du är lycklig än så länge så är jag nöjd.” jag nickade och kände hur lyckan verkligen bubblade inom mig just nu.

”Men i alla fall, Vanessa kommer snart tror jag så jag ska nog dra.” hon gav ifrån sig ett litet glatt tjut innan hon försvann och stängde dörren igen. Jag skrattade lite åt henne bestämde mig för att byta om till andra kläder innan Vanessa skulle komma så jag drog tröjan över huvudet. Jag slängde den vid resten av kläderna och vände mig om och där stod Vanessa med ögon som stirrade på mig och en vidöppen mun.

Oh. My. God. Justin Bieber stod framför mig. Utan tröja! Jag kunde inte låta bli att stirra på hans magmuskler och armmuskler. Jag var verkligen helt förtrollad av hans underbart snygga kropp och jag märkte inte hur länge jag hade stått där med ögon stora som golfbollar och munnen öppen på vid gavel. Det var inte förrän Justin kom fram och ruskade om mig som jag kom ur mitt tillstånd och kunde möta hans frågande blick. Jag såg också att han på något sätt hade lyckats få på sig en vit t-shirt, hur det nu var möjligt när jag hade stirrat sten hårt på honom.

Jag skrattade till lite nervös och mumlade fram ett snabbt förlåt. Jag kände genast hur mina kinder hettade upp och jag stirrade snabbt ner i golvet.

”Aye, vänd inte bort ditt ansikte.” hans händer la sig på båda mina kinder och vände upp mitt huvud mot sig. Jag kunde känna hur hans värme strömmade genom kroppen och hela jag kände mig som spagetti. Han log mot mig och närmade sig sakta.

Nu skulle det hända igen! Han skulle kyssa mig för andra gången på ungefär en halvtimme! Precis när jag sträckte på mig för att snabbt möta hans läppar så knackade det på dörren och den rycktes upp. På ögonblicket av en halv sekund så hade både jag och Justin förflyttat oss två meter ifrån varande och tittade mot dörren. Kenny stack in sitt huvud genom dörren och jag kände hur mina kinder än en gång blev tomatröda.

”JB, bilen står utanför och väntar. Kommer du?” Justin nickar och Kenny log. Hans blick flyttades till mig och sen tillbaka till Justin med en konstig blick. Plötsligt så verkade han fatta vad han hade avbrutit och stängde snabbt dörren igen.

Det blev en pinsam tystnad i rummet och jag vågade inte titta på Justin som harklade sig lite.

”Så…” han gick och plockade upp sin mobil som låg på ett bord och stoppade den i fickan. Jag kollade försiktigt på honom och märkte att han stod och kollade lite nervöst på mig.

”Vad är det?” han svarade inte först men gick sen fram till mig igen.

”Jo, eh… jag undrade bara om du kanske hade lust att gå ut och äta sen?”

”Visst. Klart jag vill.” det blev tyst igen och jag tänkte precis fråga om Selena och Ryan också skulle hänga med när Justin tog min ena hand.

”So it’s a dejt then?” han tittade på mig och log ett snett leende som gjorde mig stum. Shit, vad snygg han var!

”It’s a dejt.” jag log mot honom. Vi gick tillsammans ut till bilen som stod utanför och väntade.