justindbiebernovells.blogg.se

Glöm inte att gilla bloggen på Facebook!!

 

www.facebook.se/JustindBieberNovells

---

 

Beep beep beep beep.

Jag tog min kudde och la den över ansiktet med ett högt stön. Jag var alldeles för trött för att gå upp nu. Men jag visste att jag var tvungen att gå upp direkt eftersom vi skulle checka ut från hotellet tidigt. Med en sur min så slet jag av kudden från mitt ansikte och tog upp mobilen från nattduksbordet och stängde av alarmet. Rummet var ljust och solen lyste starkt in genom alla fönster. Jag kisade och höll upp en hand för att skugga mitt ansikte. Jag satte mig upp i sängen och tittade ut. Plötslig slog en tanke mig: Vanessa! Ett stort leende spred sig snabbt på mina läppar när jag kom ihåg vad som hade hänt på konserten och efter i går. Jag kunde nästan inte tro att det hade hänt. Det var helt klart något av det bästa som hänt på länge.

Jag hoppade genast upp på fötter hur pigg som helst och slängde på mig ett par grå mjukisbyxor och en vit t-shirt med tryck på som låg slängda på golvet. Min gula Neff-keps tryckte jag över morgonfrisyren, som för övrigt stod och alla håll och kanter, och ryckte åt mig min iPhone från bordet. Med fötterna i ett par matchande Supras begav jag mig glatt ner mot frukosten.

 

 

Jag halvsprang nerför trapporna och hoppades på att Vanessa skulle äta samtidigt som mig. Hela mitt crew satt redan vid ett stort bord och skyfflade in mat i munnen. Min blick sökte efter ett välbekant ansikte och hittade det ganska snart. Vanessa mötte min blick och hon log mot mig och vinkade. Jag log tillbaka och fastnade där en stund.

”Aye, Bieber! Stå inte där och flina, vi har inte mycket tid på oss!” Min kompis Alfredo ropade på mig frn sin plats vid bordet och jag ryckte till. Jag gav honom en blick innan jag hämtade ett stort lass med äggröra, bacon, frukt och frallor. Jag knökade mig in mellan Kenny och Alfredo och började äta min mat. Jag hade inte förrän då märkt hur hungrig jag var och hade snart ätit upp all mat på tallriken. Alfredo knuffade lite på mig och pekade diskret med gaffeln mot Vanessa.

”Snygg flickvän du har där.” jag slog till honom axeln och tittade sen åt hållet han pekade.

”Hon är inte min flickvän. Vi är bara kompisar.”

”Jaså? Så du brukar stå utanför kompisars hotellrum och hångla med dem? När är det min tur?” jag skrattade åt honom och knuffade till honom.

”Kul, bro. Hur såg du det förresten?”

”Jag hade varit med the crew och skulle gå över till mig igen och så stod ni två där mitt i allt.” jag kunde inte låta bli att le när jag tänkte tillbaka på kvällen innan. Det hade varit en av de bästa kvällarna på väldigt länge.

 

 

”Okej, vi har en halvtimma till innan vi checkar ut. Så upp och gör vad ni nu vill så möts vi i lobbyn prick nio.” alla började röra på sig och försvann upp till vår våning. Jag skyndade mig efter Vanessa, Selena och Ryan som var på väg uppför trappan.

”Hey, dude. Du var grym igår.” Ryan, som jag inte hade träffat sen innan konserten igår, gav mig en kram. VI gick alla tre tillsammans uppför trapporna och skiljdes sen åt på våningen som vi bodde på. Ryan gick till sitt rum och Selena låste upp till hennes och Vanessas rum. Vi sa hejdå så länge men innan Vanessa hade gått in så tog jag tag i hennes arm. Och tittade förvånat på mig.

”Vill du åka med mig hem sen?” hon log mot mig och nickade.

”Visst. Jag vet inte om jag orkar med att Selena skriker roadtrip hela vägen hem som hon gjorde hit.” jag skrattade åt henne och tittade frågande på henne. Hon viftade bara med handen. ”Lång historia.”

”Men vi ses i snart då.” hon nickade och gick in till sig.

Jag kände för att ta en snabb dusch innan jag packade så när jag väl kom in till min alldeles egna svit så slängde jag av mig kläderna och hoppade in i duschen.

 

 ♥

 

Efter alldeles för lång tid så vred jag av vattnet och tog en handduk från stället i badrummet och knöt vid midjan. Jag öppnade dörren ut till rummet och en kall luft kom emot mig. Jag stelnade till när jag såg att Vanessa låg där på mage i min säng och med benen dinglande i luften. I handen hade hon min mobil och jag tittade konstigt på henne.

”Nessie, vad gör du?” hon hade tydligen inte hört eller sett att jag hade kommit ut eftersom hon ryckte till och tappade mobilen på sängen. Hon tittade upp på mig där jag stod med bara en handduk runt höfterna och håret som spretade åt alla håll och kanter. Hennes kinder blev snabbt röda och hon satte sig upp ur sängen med ryggen vänd mot mig.

”Förlåt, det var inte meningen…” Jag skrattade lite åt att hon blev så generad och gick fram till garderoben för att ta på mig ett par jeans och en vit, V-ringad t-shirt.  Precis när jag stängde den igen så vände sig Vanessa sakta om igen. Jag log mot henne och hon la en brun hårslinga bakom ena örat.

”Vad gör du här?”

”Jag tänkte göra dig lite sällskap innan vi åkte bara.”

”Och vad gjorde du med min mobil?” jag gav henne en misstänksam blick och hon försökte se oskyldig ut, vilket hon inte lyckades med

”Ingenting.” hon ryckte lätt på axlarna och började pilla i sitt hår. I samma sekund hon sa det så började min mobil plinga till ett antal gånger på raken. Jag tittade på henne igen och hon försökte hålla sig för skratt. Det fortsatte att plinga och vibrera konstant medan jag gick fram till sängen för att kolla vad som hände.

Jag fick massa notiser från Twitter där mina fans retweetade mig och skrev till mig.

”Nessie, vad har du gjort nu?” jag gick snabbt in på min Twitter och såg att jag hade skrivit en tweet för bara någon minut sen:

“Justin, you just got #hacked my friend #pranksteronthelooose “

Jag tittade upp från mobilen och mötte Vanessas oskyldiga blick.

”Vad är det?” hon försökte hålla sig för skratt medan jag sakta närmade mig henne.

”Säg förlåt.” hon skakade på huvudet där hon satt på sängen. ”Säg förlåt, sa jag.”

”Never.”

”Inget bra beslut där, Nessie.” innan hon hann säga något mer så tryckte jag ner henne på rygg och höll fast henne där så att jag kunde kittla henne.

”Justin! Sluta!”

”Inte förrän du säger förlåt.” hon skrek högt och skrattade medan hon försökte ta sig loss från mitt grepp.

”Okej, okej! Förlåt!” jag fortsatte att kittla henne i sidorna.

”Vad sa du? Jag hörde inte riktigt.”

”Förlåt, Justin!” jag slutade att kittlas men höll fortfarande kvar henne på rygg. Hon tog ett djupt andetag och gav mig en arg blick.

”Det där var inte schysst.” jag skrattade åt henne och lutade mig närmare så att våra läppar nästan möttes.

”Det skulle du kanske ha tänkt på innan du Twittrape:ade mig.” Jag kunde känna hur Vanessas andning blev snabbare och det tog någon sekund innan hon pratade.

”Och du kanske skulle ha tänkt på att sätta ett kodlås på din mobil så att folk inte kan göra det, just sayin’.”

”Oh, 1-0 till Nessie.” jag släppte henne och gick fram till min garderob igen för att dra fram min resväska. Vi skulle åka härifrån när som helst och jag hade inte ens packat ihop mina saker. Medan jag började slänga ner kläderna i väskan så hade Vanessa satt sig på sängkanten i skräddarställning och tittat på mig med en nöjd min.

”Behöver du hjälpt med det där?” jag tittade på henne där hon satt och såg lika söt ut som vanligt, med håret hängande över axlarna.

”Om du vill.”

”Absolut!”

 

 ♥

 

Efter att jag och Vanessa hade packat klart alla mina saker och jag hade fixat mig lite så började vi dra oss ner mot lobbyn. Vi gick förbi Vanessas och Selenas rum för att hämta hennes väska och tog sen hissen ner.

Nere i lobbyn så stod redan hela gänget och väntade på oss två.

”Nej men, är det inte turturduvorna som kommer tillslut!” Alfredos röst ekade och alla andra blev tysta och tittade på både mig och Vanessa. Jag gav Alfredo en arg blick som sa att han skulle passa sig. I försvar så höll han upp sina händer och ryckte på axlarna. Min mamma dök upp ur högen och såg lättad ut när hon mötte min blick.

”Har du med dig allt nu, gubben?”

”Ja, mamma. Jag har koll.” Vanessa fnissade till lite tyst vid sidan om mig medan mamma gav mig en puss på kinden. Vi stod nu och väntade på klartecken från Scooter, min manager, att vi kunde gå ut till bilarna som stod på parkeringen mitt emot hotellet.

”Okej allihopa, lyssna nu!” Scooters röst överröstade alla andras prat och skratt och det blev knäpptyst innan han fortsatte. ”Det är en hel bunt med fans och paparazzis där utanför, men vi får hjälp av vakterna för att ta oss ut. Moshe, Butler, Selena, Justin och Vanessa går först så får vi den största hysterin överstökad.” Alla började röra på sig så jag plockade upp min väska och började gå. Jag förväntade mig att Vanessa skulle hänga på men när jag vände mig om så såg jag att hon stod som fastfrusen i golvet. Jag skyndade mig tillbaka till henne och kramade henne försiktigt.

”Nessie, det kommer gå bra. Vi skyddar dig, och Moshe och vakterna kan hålla tillbaka alla. Det kommer gå bra, okej?” hon nickade lite löst och följde sen med mig till ingången.

 

 

Tillsammans med Ryan och Selena så gick vi ut genom glasdörrarna med Moshe i täten. Så fort mitt ansikte visade sig så blev alla helt galna. Tjejerna skrek mitt namn och de som nådde rörde vid min axel. Hela tiden så blev jag bländad av blixtarna från kamerorna. Just då orkade jag inte med allt det här. Jag var trött och ville hem till Stratford och jag var också orolig för Vanessa. Hon gick tätt intill min högra vänstra sida och tittade hela tiden ner i marken.

Jag kunde höra massa olika röster som skrek mitt namn och bad mig att kolla åt deras håll. Några frågade till och med vem tjejen bredvid mig var. Jag ignorerade alla paparazzis och fortsatte att gå framåt. Plötsligt så hejdads jag av en kvinna i 30-års åldern som hade lyckats ta sig förbi både Moshe och vakterna. Hon stod med en mick i handen och kameramannen bakom sig.

”Justin, vem är den här tjejen?” ännu en som frågade om Vanessa.

”Hon heter Vanessa.” jag svarade bara kort och försökte ta mig förbi henne men hon var inte klar. Jag började bli irriterad på henne och var just på väg att putta undan henne när jag mötte hennes blick som fick mig att stanna upp. Ohnej, det här var inte bra. Jag kunde känna det på mig att detta inte skulle sluta bra.

”Är det slut med Jelena?” allting bara stannade upp. Vanessa stelnade till bredvid mig och Ryan och Selena som stod framför mig vände sig båda om och stirrade på mig. Ingen utav oss hade tänkt på att ingen visste om att mitt och Selenas förhållande var över. Den nyheten hade hamnat bakom Selenas olycka. Ingen utan oss 4 och resten av mitt crew visste om att det aldrig skulle finnas något Jelena mer. Kvinnan väntade otåligt på mitt svar. Jag öppnade munnen men inget kom ut. Jag tittade på Selena som såg hur orolig ut som helst. Jag visste inte hur jag skulle göra och ingen annan heller. Det var mitt jobb att svara på det här. Och hur jag än svarade så skulle det bli fel. Det var kört.

---

Ni anar inte hur ledsen jag är att uppdateringen här suger!

Jag går på en plugglinje på Gymnasiet och har typ hur mycket som helst att göra. Men jag har kämpat med att hitta lite tid att skriva, för er skull.

Nästa vecka har jag Höstlov och tror inte att jag har så mycket planerat så den veckan kommer bli skriva-veckan. Många kapitel ska lagras så att ni har mycket att läsa, haha ;)

 

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL

Stay Tuned! ;)