♥ Chapter 24 ♥
Jag hittade, konstigt nog, snabbt tillbaka till de andra där framför scenen. Jag ställde mig bredvid Selena igen och tittade mig runt om i arenan. Publiken hade blivit ännu galnare än innan och jag antog att Justin snart skulle kliva upp på scenen. Jag kunde fortfarande inte fatta att jag var där, speciellt inte att jag stod tillsammans med halva Justins crew, hans mamma och hans vänner.
Ett högt ljud uppstod i hela lokalen och jag hoppade högt av överraskning. Det enda jag hörde knappt en sekund senare var ljudet av alla tjejers skrik. När jag verkligen ansträngde mig så kunde jag urskilja tonerna från låten Boyfriend. Jag letade efter Justin på scenen men såg honom inte.
”If I was your boyfriend I’d never let you go…” hans ljuva stämma hördes tydligt och jag kände hur en lycklig känsla bubblade upp i magen. Justin kom i synhåll och när jag såg honom kunde jag inte sluta le stort. Jag ar verkligen på en Justin Bieber-konsert! Det var nu som jag verkligen fattade det. Han fortsatte med sitt uppträdande och man kunde riktigt se på honom hur han verkligen gav in för det. Han dansade som om det var de sista minuterna i hans liv och man kände bandet mellan honom och alla hans fans. När han stod där uppe på scenen så var det det enda som betydde något just då.
Låten tog slut och alla skrek för full hals. Justin gav ifrån sig ett litet skratt.
”Jag älskar er.” volymen höjdes ännu mer och det började nästan göra ont i öronen men jag klagade inte direkt. ”Nu kör vi hårt!”
All Around The World var nästa låt som spelades och jag sjöng med lite tyst så att ingen skulle höra mig. Jag kunde inte heller sluta le, vilket jag hade gjort sen allting började här inne. Jag ände plötsligt hur en liten, varm hand tog tag i min vänstra och när jag tittade dit så såg jag Pattie som log stort mot mig. Jag kände en värmande känsla i hjärtat och log tillbaka. Hon kände mig inte överhuvudtaget men ändå behandlar hon mig som en god vän. Det gjorde mig mycket bättre till mods.
♥
Jag och Selena hade verkligen kommit igång under konserten och efter de två första låtarna så började vi sjunga med och hoppa och dansa där vid sidan av scenen. Det hade verkligen varit roligt och en väldigt härlig upplevelse. Justin hade tittat åt vårt håll ett fåtal gånger under kvällen och det gjorde allting mycket bättre. Tyvärr så var allting på väg mot sitt slut och det var dags för den sista låten. Justin satte sig på en pall mitt på scenen och tog ett djupt andetag. Jag hann se att han kastade ännu en blick mot oss och jag kunde riktigt se hans nervositet i ögonen. Det som var förvirrande var att han var nervös nu i slutet. Han hade genomfört hela konserten hur bra som helst och han var nervös nu? Jag förstod senare varför.
”Den här låten vill jag tillägna en speciell person som betyder väldigt mycket för mig. Det här är från din goda kompis som ett tack för allt du har gjort för henne.” jag undrade vem det var han menade, men samtidigt så var det något som sa mig att det var jag som var den där personen. Som om Justin läste mina tankar så tittade han på mig. ”Du vet vem du är.” jag kände hur mitt hjärta smälte och jag vände mig mot Selena för att ge henne en kram.
”Tacka mig inte än.” hon log lurigt mot mig och jag tittade frågande på henne, men hon nickade bara mot scenen och ignorerade mig. Jag gav också min uppmärksamhet på Justin och undrade vilken låt han skulle sjunga till mig. (Lyssna gärne medan ni läser)
Bandet började spela och jag kände genast igen låten; Fall. Jag blev stel och försökte komma på varför han hade valt just den låten. Han hade hela tiden blicken fäst vid mig när han började sjunga.
”Let me tell you a story about a girl and a boy. He fell in love with his bestfriend, when she’s around he feels nothing but joy.” Nejnejnejnejnejnej. Inte Fall! Av alla låtar så sjöng han Fall! Jag vände mig snabbt mot Selena och tittade ursäktande på henne.
”Selena, jag är så ledsen. Jag visste inte att han skulle sjunga den här. Det var inte rätt av honom att sjunga Fall, förlåt…” Selena skrattade och la händerna på mina axlar. Hon skrattade? Hon borde ha varit helt förkrossad. Hennes f.d. pojkvän, som hon för övrigt precis gjort slut med, sjöng en ”kärlekslåt” till hennes kompis. Även om det var hon som gjorde slut så kan inte Justin gå vidare så fort. Det var inte okej!
”Nessie, ta det lugnt. Han har all rätt i världen att sjunga den. Och varför ska du säga förlåt när det var jag som beordrade honom att sjunga den? Detta är hur jag tackar dig för att du räddade mitt liv, okej?” jag var helt stum. Hon gjorde vad? Var jag i någon sorts konstig dröm eller? Jag öppnade munnen för att säga något men Selena skakade på huvudet och pekade mot Justin med en sträng blick. Jag stängde munnen igen och gjorde som hon sa. Jag lyssnade på varje ord han sjöng och tog det till mig. Jag kunde inte förstå vad han ville säga med det här. Betydde det något eller var det bara för att Selena hade sagt åt honom att sjunga den till mig? Jag fick genast svar på den frågan när Justin vände hela sin uppmärksamhet från fansen till mig. Oh han var inte diskret med det heller. Han sträckte ut armen mot mig och jag kunde inte röra en min. Min mun var hårt ihop pressad och mina ögon stirrade bara tomt på honom.
Det var inte såhär jag trodde jag skulle reagera när självaste Jusin Bieber sjöng en låt till mig. Jag visste inte hur jag skulle känna; var jag glad, ledsen, arg? Justin hade ställt sig upp nu och stod vid kanten av scenen och rörde tjejernas utsträckta händer. Selena skakade min arm lite lätt och när jag tittade på henne så såg hon lite irriterad ut.
”Vad är det? Jag trodde du skulle bli glad?”
”Varför det? Jag var inte beredd på detta, vad hade du tänkt att jag skulle göra?”
”Förstår du inte, Nessie? Han sjunger sina känslor! Han gillar dig och jag vet att du gillar honom! Så vad väntar du på?” jag visste precis vad hon menade med det. Och jag visste också att hon hade rätt. Jag gillade honom, och han mig. Där jag stod just då, jag skulle inte vara där nu. Det var helt fel plats. Jag visste precis vart jag skulle ta vägen nu.
”Jag kan inte vara här längre. Jag måste gå, förlåt.” jag gick förbi Selena och Ryan som båda två kollade förvirrat på mig. Jag började ta mig tillbaka backstage igen. Jag kastade en sista blick på Justin som såg att jag gick därifrån. Och han såg sårad ut, riktigt sårad. Men han fortsatte ändå att sjunga. Jag visste att jag antagligen skulle ångra det här i resten av mitt liv men jag var tvungen att göra det.
När jag väl var tillbaka bakom scenen så skyndade jag mig fram och tillbaka. Jag mötte folk lite här men de hade inte tid att hjälpa mig. Jag gav upp. Jag skulle bara så sabba allting nu.
”Hey, vad gör du här bak, Nessie?” jag tittade snabbt upp och framför mig stod Kenny, Justins gamla bodygard. Han var verkligen stor och jag kände mig som en liten dvärg där jag stod framför honom.
”Kenny, kan du hjälpa mig?” Han nickade och jag kände mig genast trygg med honom. Jag berättade vart jag ville och han visade mig vägen.
♥
”Nu gäller det!” jag tog steg för steg. Sakta men säkert tog jag mig ut mot Justin.
”I will catch you if you fall…” Han vände sig mot mig och stannade upp. När jag hade kommit halvvägs så upptäcktes jag av fansen som började skrika ännu högre. Justin gick sakta mot mig.
När vi möttes på mitten av scenen så stod vi bara och tittade på varandra medan han sjöng. Hans ena hand lyftes upp till min kind och han lät den ligga där medan han lutade sig närmare och närmare. Han stannade 1 millimeter ifrån mina läppar, drog undan mikrofonen och kysste mig.
Hela världen stannade upp. Det var bara han och jag där, och musiken till låten i bakgrunden. Världens bästa känsla spred sig som ett virus i kroppen. Mina armar la sig i hans nacke och jag tryckte mig närmare honom. Alldeles för tidigt så drog han sig undan igen. Hans bruna ögon glittrade och han log lite smått.
”Nessie, jag…”
”Nej. Sjung klart så pratar vi senare.” han nickade.
”Men stanna här med mig.” han förde mikrofonen till munnen igen och fortsatte att sjunga klart låten. Jag stod precis bredvid honom och tittade ut i publiken. Det var en helt annan sak att se allting från den här vinkeln. Det här var fantastiskt. Att stå vid Justins sida när han uppträde var något av det bästa. Fast nummer ett var och skulle föralltid att vara vår första kyss.
Jag kunde inte hålla tillbaka leendet som spred sig på mina läppar. Jag tittade på Justin som tog i allt vad han kunde. Våra blickar möttes igen och han log mot mig. Mina kinder hettade lite och jag tittade ner på mina fötter. Jag kände hur Justins hand tog tag i min och kramade om den. Jag kramade tillbaka och tittade ännu en gång på honom.
Låten var på väg mot sitt slut och Justin la en arm om min midja och drog mig närmare honom. Jag kramade om honom lite lätt och log stort. Fansen blev alldeles galna. De skrek högre än någonsin, men jag vet inte om det var av lycka eller av hat. Fast ärligt talat så brydde jag mig inte. Jag hade precis kysst den snyggaste, snällaste, gulligaste, sexigaste och mest underbara killen på jorden, och det var det enda som betydde något just i den stunden.
”Vanessa Jones everybody!” Justin hade avslutat låten och presenterade mig för hans skrikande och gråtande fans. Jag var härmed den lyckligaste människan på jorden.Deras första kyss!! :')
♥ R.I.P Avalanna ♥
Just Getting Started
Har äntligen fått Justins nya bok nu! Är hur glad som helst! :D
Någon av er som också har den och har läst den? ;)
CHAPTER 23 UNDER HÄR!!!!!!!!!!!!!!
♥ Chapter 23 ♥
Jag satt i baksätet i en svart bil med tonade rutor och en chaufför iklädd kostym. Jag hade Selena vid min sida och Ryan på andra sidan om henne. Den svarta bilen hade hämtat oss utanför vårt hotell (som Justin antagligen hade betalat eftersom det var det finaste i Toronto och vi fick bo i sviter) och den skulle ta oss till konserten. Chauffören svängde och var nu på väg in till ”backstage-parkeringen”. Så fort vi kom runt hörnet så höjdes tjejernas volym utanför bilrutorna. Det måste tro att de var Justin som kom. De började skrika och tryckte sina ansikten mot glaset för att få en liten skymt av deras största idol. Jag kunde inte låta bli att le. Det där hade varit jag om jag skulle gått på en av Justins konserter i mitt gamla liv. Men nu hade jag ett nytt liv, ett liv där jag fick sitta innanför de där tonade rutorna och ett liv där jag fick vara backstage tillsammans med Justin, hans crew, hans f.d. flickvän och hans bästa kompis. Detta var helt ofattbart!
Efter att bilen hade parkerat så skyndade vi oss in genom porten som skulle leda oss backstage. Vi hade en vakt som följde oss de få metrarna från bilen till porten, han öppnade porten och puttade försiktigt in mig först. När jag väl var inne i tryggheten så möttes jag av ett väldigt välbekant ansikte.
”Hej, du måste vara Vanessa.” jag fick en oväntad kram från kvinnan och jag kramade henne förvånat tillbaka. ”Min son har pratat mycket om dig.”
♥
Pattie, Justins mamma, var den som skulle hålla koll på oss tre under konserten. Jag var fortfarande lite förvånad när vi hade tagit oss vidare backstage och till ett rum där vi kunde sitta och ta det lugnt ett tag innan Justin skulle ut på scenen. Pattie var den i Justin stora ”familj” som skrämde mig mest. Om hon inte gillade en så var det kört. Jag skulle aldrig någonsin kunna umgås med Justin mer om hans mamma inte gillade mig. Även om hennes kram och hennes glada röst fick mig lite bättre till mods så var jag fortfarande tvungen att prata lite mer med henne för att kunna säga vad hon tycker om mig. Vi hade suttit i det där rummet i ungefär 20 minuter när Pattie kom in genom dörren och vinkade till sig oss.
”Det är snart dags. Vi ställer oss vid sidan av scenen så ser vi jätte bra.” jag och de andra två följde efter Pattie som snabbt sick sackade emellan alla ljudkillar och alla andra arbetare som sprang fram och tillbaka i korridoren. Klumpig som jag var så snubblade jag hela tiden på mina egna fötter och jag kände hur jag rodnade.
”Här är det.” Pattie stannade och pekade. Jag följde hennes finger och såg en hel arena full med tjejer som hela tiden skrek efter Justin. Det blixtrade konstant när alla tog kort och jag blev helt stum av den härliga synen. Än en gång log jag när tanken om mitt gamla och mitt nya liv kom upp igen och jag märkte nästan inte att de andra 3 började gå mot våra platser där bredvid scenen. Jag halvsprang ikapp och ställde mig mellan Selena och Ryan. Jag såg hela scenen helt perfekt. Vi stod ungefär snett framför den och ganska nära, vilket betydde att jag kunde se Justin hur bra som helst. Det gjorde mig glad. Jag kände plötsligt igen hur nervös jag var, som jag hade varit ända sen jag fick reda på att vi skulle hit, och jag kände också ett lätt tryck på blåsan. Jag vände mig försiktigt mot Pattie som stod bakom mig.
”Ursäkta mig, Ms Mallette.” hon log ett strålande leende mot mig.
”Du kan kalla mig Pattie, gumman.” jag nickade och lutade mig närmare så att jag inte skulle behöva skrika ut att jag behövde gå på toa. ”Ja men visst. Jag ska visa dig vart den ligger.” hon tog min hand och drog med sig mig tillbaka backstage igen. Vi gick bara en kort bit och jag försökte memorera vägen så att jag hittade tillbaka sen. Pattie stannade utanför en dörr med skylten JUSTIN BIEBER på.
”Du kan använda den här inne. Justin är inte här nu.” hon öppnade dörren och jag tackade henne. ”Hittar du tillbaka själv sen?”
”Jag tror det. Tack så mycket igen.” hon gav mig ännu ett av hennes värmande leenden och började stänga dörren efter mig.
”Ingen orsak, Vanessa. Men skynda dig lite bara, det börjar när som helst.” hon lämnade mig där inne och allting var helt tyst.
♥
Efter att få ha lättat på blåsan lite så gick jag ut från toaletten och stängde dörren efter mig. Jag lyssnade på ljuden som kom inne från arenan för att se om det hade börjat en men det hördes ingen musik så jag antog att konserten inte hade börjat. Jag passade på att kolla mig runt lite inne i Justin loge. Jag gick fram till klädstången där kvällens outfits hängde och jag kände lite på dem.
”Han kommer vara snygg ikväll, som alltid.” sa jag till mig själv.
”Tack. Du ser inte så värst illa ut du heller.” jag stelnade till och vände mig om. Där stod såklart Justin himself precis innanför dörren. Jag hade inte märkt att han hade kommit in. Han stod där i sina scenkläder och flinade mot mig. Jag kände hur mina kinder hettade till och jag vände bort ansiktet. Justin skrockade lite lågt och han gick fram till spegeln som satt på ena väggen och fixade sitt hår lite. Jag studerade varenda rörelse och han mötte in blick i spegeln och log.
”Är detta första gången du är på en av mina konserter?” jag nickade och log uppspelt tillbaka mot honom. ”Är du nervös?”
”Ohja, om jag är!” han gjorde små dansrörelser framför spegeln vilket jag kände igen som ett tecken på att han var nervös.
”Jag med.”
”Jag ser det.” han vände sig förvånat om. ”Jag är en Belieber, Justin. Och du brukar alltid repetera rörelser när du är nervös.”
”Aa, juste!” han blinkade mot mig med ena ögat och jag kunde inte låta bli att le. ”Men ikväll är jag extra nervös.”
”Varför det? Du är alltid lika bra som alltid.”
”Men ikväll blir lite annorlunda än vanligt.”
”För att det är sista konserten innan Believe tour börjar?” han höll fast min blick en stund innan han tittade bort.
”Det kan man kanske säga…” dörren flög upp och en man stack in huvudet, det var Ryan Good som jobbar i Justins crew.
”Kom igen Bieber. Du ska på om 5. Hej Nessie.” han vinkade och jag vinkade glatt tillbaka. Han stängde dörren och det var jag och Justin ensamma igen. Jag gav honom en blick.
”Vet alla vem jag är eller?”
”Kanske.” han såg lite mystisk ut och jag slog honom lite löst på axeln innan jag gav honom en kram.
”Lycka till, Justin. Vi ses kanske senare.”
Varför är Justin så nervös tror ni?
♥ Chapter 22 ♥
Det var lördag morgon och jag vaknade konstigt nog väldigt tidigt. Klockan var bara halv nio när jag tittade och jag kunde verkligen inte somna om igen. Jag gick istället upp och slängde på mig ett par mjukisshorts och ett linne. Jag gick upp till huset och gjorde mig lite äggröra och en macka. När jag satt ute i solen på altanen så kom både Ryan och Selena ut till mig med pigga och glada ansikten. Jag stannade mitt i rörelsen och tittade misstänksamt på dem. Det tog ett tag innan jag fattade att jag satt med gaffeln i handen mitt i luften och öppen mun. Jag la ner gaffeln och stängde munnen snabbt och vände mig sen mot dem och gav dem en misstänksam blick.
”Vad är det med er, då?” Ryan log bara mot mig och jag kände mig obekväm. Han vände sig mot Selena och fick en snabb blick från henne innan han nickade. Jag stirrade fortfarande på dem och väntade på att någon skulle berätta för mig vad det var som kunde göra dem så ovanligt glada.
”Gissa vad!” Selena var den första att bryta den otroligt jobbiga tystnaden som var och log med hela ansiktet och viftade uppspelt med händerna.
”Nej, vad?” Selena himlade med ögonen antagligen för att jag var så tråkig och inte gissade. Men hon lös genast upp i ansiktet igen.
”Vi ska på roadtrip!” hon klappade glatt i händerna som en liten flicka som precis fått veta att hon ska få en hundvalp.
”Roadtrip? Du och jag?”
”Och Ryan.” jag tittade på Ryan som bara nickade, fortfarande med ett leende på läpparna. ”Så du får fixa lite käk så kan jag packa din väska och så åker vi direkt sen.”
”Men va? Nej, jag tänker inte följa med på någon dum roadtrip! Och förresten så ska väl du vara hemma och vila fortfarande?” jag kollade på Selena med en sträng blick som hon genast viftade bort.
”Ser jag ut att må dåligt, tycker du? Nej precis, så därför ska jag åka och du med för den delen.” jag skakade bestämt på huvudet.
”Varför? Du och Ryan kan åka själva. Är det inte lite taskigt att åka någon stans utan Justin? Jag menar, han vill väl också vara med.”
Justin hade åkt till Toronto på kvällen då Selena hade kommit hem för att ha en gratis konsert till innan han var tvungen att öva inför Believe Tour. Och konserten ägde rum idag. Jag hade gärna velat gå men jag hade inte mage att fråga Justin om biljetter eftersom han var väldigt stressad innan han åkte. Så tyvärr var jag nu fast här hemma med Ryan och Selena som antagligen inte skulle åka en enda meter utan att jag satt med i bilen.
♥
”ROADTRIP! WOHOOOOO!” Selena var överdrivet exalterad där i framsätet i Ryans bil när vi hade kommit iväg, medan jag satt med armarna i kors i baksätet och himlade med ögonen mot henne.
”Men lite glad kan du väl vara, Nessie?”
”För det första; hur ska jag kunna vara glad när ni två tvingade med mig. Och för det andra; kalla mig inte Nessie!” Ryan skrattade åt mig och jag blängde på honom.
”Ska du säga! Du kallade dig själv för ”Nessie” i ditt lilla brev förra veckan.” jag hade inget att svara på det där eftersom jag visste mycket väl att han hade rätt, så jag räckte bara ut tungan åt honom och stirrade sen ut genom fönstret.
Efter att vi hade åkt bil i ungefär en timme så satt jag fortfarande och tittade ut genom fönstret och följde landskapet, som susade förbi, med ögonen. Bilradion var på riktigt hög volym och både Ryan och Selena sjöng med i varenda låt. Jag hade inte sagt ett ord till dem sen bilen hade rullat ut från uppfarten till Justins hus. Även om jag verkligen inte var på humör alls för en roadtrip så började jag gilla tanken på att komma iväg från Stratford ett tag. Jag hade ju i och för sig varit där hela sommaren. Plötsligt så undrade jag hur länge jag hade varit här exakt så jag började räkna på fingrarna. 5, 6, 7 veckor ungefär. Då var det alltså bara en vecka kvar tills mitt flyg skulle gå hem från Torontos flygplats. Jag kände hur mitt hjärta sjönk ner i magen. Om en enda vecka så skulle jag antagligen aldrig få chansen att ens prata med Justin längre. Inte Selena, Ryan, Jeremy eller någon av ungarna heller. Min otroligt roliga sommar skulle vara över på några sekunder och jag skulle bli tvungen till att åka tillbaka till tråkiga gamla London och till mitt tråkiga gamla liv.
De första tonerna på All Around The World spelades i radion och jag kunde inte låta bli att le lite. Justins låtar kunde alltid få mig på bra humör.
”Nej men Nessie. Var det där ett leende som jag såg?” min blick for snabbt mot backspegeln där jag mötte Ryans ögon.
”Nej. Du inbillar dig bara, dumbass.” han skrattade åt mig och vände sen blicken mot vägen igen. Jag kunde inte hålla tillbaka ännu ett leende så jag lät det komma. ”Aye, Selena. Höj ljudet lite.”
”Varför det?” hon låtsades vara sur på mig för att jag tidigare hade vägrat att åka med henne och Ryan och hon använde nu en bitchig ton och vägrade titta på mig.
”För vi är ju på roadtrip, hallå!” hon vände sig ivrigt om och såg stolt ut över att hon fått mig att gilla den här lilla trippen.
♥
En timme senare satt vi alla tre i bilen helt tysta. Selena sov djupt i framsätet medan jag satt bakom henne och försökte hålla ögonen öppna. Vi hade verkligen tagit slut på våra krafter när vi hade dansat, sjungit och varit helt galna ungefär. Jag märkte att vi nu hade kommit till någon större stad eller något för jag kunde skymta mer och mer byggnader och höga hus en bit längre bort. Vägskyltarna flög snabbt förbi och jag orkade inte se vad det stod på dem för att ta reda på vart vi var någonstans. Jag orkade inte anstränga mina trötta ögon längre och var precis på att falla in i en sömn när jag ändå hann uppfatta vad det stod på en skylt: Toronto.
”Ryan!” jag satte mig hastigt upp och både Ryan och Selena hoppade högt i sina säten. Selena sov nog inte ändå för hon såg hur vaken ut som helst. ”Vad gör vi i Toronto?”
Jag kunde se hur mina nya vänner log mot varandra en stund innan Selena vände sig mot mig igen.
”Vi ska på konsert.”
”Justins konsert?” Selena himlade med ögonen mot mig och suckade.
”Nej, Obamas konsert. Vad tror du?” jag lyckades hålla tillbaka ett glädjetjut och visade istället den väldigt nertonade versionen av det genom att le stort. Jag skulle få gå på en Justin Bieber-konsert!
Jag är faktiskt stolt över att detta kapitel redan hinner komma upp, jag trodde ni skulle få det i slutet av veckan men där hade jag fel.
Har massor med skolarbeten att göra denna veckan men jag ska nog hinna skriva ett till kapitel till er.
5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL
♥ Chapter 21 ♥
”Yes, äntligen hemma.” jag andades lättat ut och log stolt mot mina vänner som kom in bakom mig. Efter 3 dagar på sjukhus så var det riktigt skönt att komma därifrån. Det skulle bli gott med lite riktigt mat istället för sjukhusmaten som smakade torrt och äckligt. Eftersom jag fortfarande var lite svag efter olyckan så var jag tvungen att bo hos Justin så att någon kunde hålla lite koll på mig hela tiden. Det var lite jobbigt, jag behövde egentligen ingen barnvakt. Men tyvärr så hade Dr Andersen insisterat på att Justin, Vanessa och Ryan skulle ta hand om mig dygnet runt.
Justin, Vanessa och Ryan hade stannat på sjukhuset hela den första natten och dagen. Sen hade jag tvingat dem till att åka hem och sova. Speciellt Vanessa som hade varit med mig under olyckan. Hon hade offrat sitt liv för att rädda mig nere i vattnet och jag kunde inte med ord uttrycka mig hur otroligt tacksam jag var.
Jag och Justin hade blivit helt okej vänner efter att vi hade pratat den där föörsta natten på sjukhuset. När han fick veta vad min anledning till att jag gjorde slut med honom så hade han verkat mindre ledsen i alla fall. Och när jag sa att jag absolut inte var arg på honom så hade han sett mycket, mycket gladare ut. Han hade också sagt att han inte var sur på mig för att jag gjorde slut och det hade varit en stor lättnad.
Vanessa följde med mig till gästrummet, där jag skulle tillbringa resten av veckan innan jag borde vara helt frisk, medan Ryan och Justin började göra lite lunch. Jag satte mig ner på sängen och kollade på Vanessa som började packa upp lite av mina kläder, som vi hade hämtat på vägen hem från sjukhuset, och hängde in dem i garderoben.
”Vanessa, jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig.” Vanessa avbröt sitt uppackande och kom och satte sig bredvid mig.
”Det enda du behöver göra är att säga ’tack’, vilket du redan har gjort minst 1000 gånger!” hon gav mig ett leende och jag log tillbaka men skakade samtidigt på huvudet.
”Du offrade dig för att rädda mitt liv! Du är en hjälte, Vanessa, och för det behöver du tackas ordentligt.”
”Tänk inte ens tanken. Dr Andersen sa att du fortfarande är svag och att du ska bara stanna här och kan därför inte göra något för att tacka mig.” hon gick tillbaka till mina kläder och när hon var klar så gick hon ut ur rummet för att kolla till killarna. Jag satt och tänkte på saker jag kunde hitta på för Vanessa i flera minuter innan jag kom på det. Jag knäppte med fingrarna och sken upp.
”Synd för dig Vanessa. Jag har nu kommit på det ultimata!” jag pratade med mig själv och log mystiskt. Det här skulle bli grymt. Riktigt grymt!
Till min och de andra tvås lättnad så fick Selena komma hem efter bara 3 dagar. Dr Andersen hade frågat om hon kunde bo hos någon utav oss resten av veckan så att hon fick vila ut helt och hållet. Det blev tillslut att hon skulle bo hos mig eftersom både jag och Vanessa alltid fanns där och kunde titta till henne.
Och till bara min (och antagligen Selenas då) lättnad så hade jag och Selena pratat ut om allt det där dramat mellan oss och vi hade blivit kompisar igen. När hon väl hade fått förklarat allt om varför hon beslutade att göra slut hade det minst sagt förvånat mig något så otrloligt mycket. Att hon ville att jag och Vanessa skulle vara med varandra för att det skulle göra mig lyckligare. Jag kunde bara inte fatta att Selena verkligen ville det! Hon är verkligen en tjej som kan förvåna en, hon är riktigt svårläst så att säga.
Det var onsdag, 3 dagar innan jag skulle ha en konsert i Toronto. Scooter hade ringt någon vecka tidigare och planerat in en sista konsert innan Believe Tour skulle börja i slutet av September. Hälften av Augusti och hela September skulle gå till att öva stenhårt till den 29:e då touren i Nordamerika startade. Jag var riktigt pepp men var just nu tvungen att fokusera på en sak i taget. Konserten i Toronto var om endast 3 dagar och jag skulle egentligen åkt dit för att repa redan i måndags. Men eftersom Selenas olycka kom emellan så försköt jag det tills nu. Jag skulle bara packa och se till så att Selena mådde bra och sen skulle jag åka till Toronto direkt.
Jag och ryan stod nu i köket och började steka pannkakor till lunch medan Vanessa hjälpte Selena till gästrummet och packade upp hennes saker. Vi hade blandat ihop smeten och jag klickade den i stekpannan medan Ryan vände och slängde upp de på en stor tallrik.
”Så, allt verkar vara bra mellan dig och Selena nu?” han tittade på mig och jag nickade.
”Yep. Vi pratade ut om allt och nu är vi kompisar.”
”Awesome. Jag vaar rädd att det skulle bli värsta fajten där på sjukhuset efter hennes operation.” han skrattade till lite och jag gjorde likadant.
”Nej verkligen inte. Hon fick förklarat varför hon beslutade att göra slut och det var nog det sista jag trodde skulle vara anledningen till det.”
”Och vad var anledningen då?” Ryan tittade undrande på mig och jag tittade mot hallen så att ingen var i närheten och kunde höra oss. Sen berättade jag allt som Selena hade berättat för mig på sjukhuset. Och när jag var klar så tog det ett tag för honom att smälta det jag nyss hade sagt.
”Wow. Det var förvånande.” Ryan såg precis ut som jag antagligen hade gjort, som ett stört jävla frågetecken.
”Jag reagerade exakt likadant.”
”På vadå?” både jag och Ryan hoppade till när vi hörde Vanessas röst precis bakom oss.
”Vanessa! Vi märkte inte att du kom.” jag vände mig om mot henne och som alltid så blev jag slagen av hennes naturliga skönhet. Hon skrattade sitt härliga skratt och hoppade upp och satte sig på köksbänken bredvid spisen.
”Jag är en ninja förstår ni.” Ryan skakade leendes på huvudet och knuffade till henne på armen lite lätt. Som tur var så frågade hon aldrig vad det var vi hade pratat om igen och jag kände hur jag kunde andas ut.
♥
När pannkakorna äntligen var klara och allting var framdukat på bordet så erbjöd jag mig att hämta Selena. Ryan och Vanessa började att tjafsas om den bästa platsen, den närmast pannkakorna, och jag himlade med ögonen åt dem. Dörren till gästrummet var stängd så jag knackade lite löst och väntade på att Selena skulle svara.
”Kom in.” jag öppnade dörren och stack in huvudet. Jag skrattade när jag såg Selena där hon låg ner på mage i sängen och var inne på sin iPhone. Hon tittade upp och log. ”Hej Justin. Alltså, fattar du eller? Redan dagen efter så hade det kommit ut i ALLA tidningar om min olycka. Helt otroligt!”
Jag skrattade åt hennes min och satte mig ner bredvid henne i sängen.
”Reportrarna får reda på saker såhär snabbt, you know.” jag knäppte med fingrarna framför hennes ögon för att betona ordet snabbt.
”Jag vet, men ändå så hade både jag och Vanessa sagt att vi inte ville att något av detta skulle komma ut.”
”Det är väl någon personal på sjukhuset som antagligen vill tjäna extra pengar.” hon himlade med ögonen, låste mobilen och satte sig upp med en glimt i ena ögat.
”Okej, lyssna här nu. Vanessa räddade mitt liv genom att riskera sitt eget. Och det är en VÄLDIGT stor uppoffring, det vet du.”jag nickade bara och lät henne förstsätta att berätta det hon skulle berätta. ”Och jag måste ju tacka henne på något sätt, eller hur?”
”Ja det är klart. Och om inte du gör det så kommer jag på något sätt att tacka henne på.” hon satte upp ena handen mot mig och skakade på huvudet med en uppspelt min.
”Det behövs inte, jag har redan kommit på hur jag ska göra det. Så jag behöver hjälp av dig och Ryan. Och du kommer få äran att ta hand om den största uppgiften.”
Nejmen kommer det redan upp ett nytt kapitel? -.-'
Jag är otroligt ledsen för all den här väntan! Jag är också ledsen att typ hälften av alla mina läsare har lämnat mig pågrund av detta antagligen...
Men nu ska allting förbättras, jag har en dator som jag kan skriva på sålänge tills jag får min skoldator.
Den borde komma i morgon och om inte det så kommer den på Fredag.
3 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL
Stay Tuned! ;)
Skolan...
Ska försöka få upp nästa kapitel i kväll, har inte haft någon fungerande dator dom här senaste veckorna men nu har jag det!
Förlåt ännu en gång för att jag gör er besvikna.
