justindbiebernovells.blogg.se

Jag satt i baksätet i en svart bil med tonade rutor och en chaufför iklädd kostym. Jag hade Selena vid min sida och Ryan på andra sidan om henne. Den svarta bilen hade hämtat oss utanför vårt hotell (som Justin antagligen hade betalat eftersom det var det finaste i Toronto och vi fick bo i sviter) och den skulle ta oss till konserten. Chauffören svängde och var nu på väg in till ”backstage-parkeringen”. Så fort vi kom runt hörnet så höjdes tjejernas volym utanför bilrutorna. Det måste tro att de var Justin som kom. De började skrika och tryckte sina ansikten mot glaset för att få en liten skymt av deras största idol. Jag kunde inte låta bli att le. Det där hade varit jag om jag skulle gått på en av Justins konserter i mitt gamla liv. Men nu hade jag ett nytt liv, ett liv där jag fick sitta innanför de där tonade rutorna och ett liv där jag fick vara backstage tillsammans med Justin, hans crew, hans f.d. flickvän och hans bästa kompis. Detta var helt ofattbart!

Efter att bilen hade parkerat så skyndade vi oss in genom porten som skulle leda oss backstage. Vi hade en vakt som följde oss de få metrarna från bilen till porten, han öppnade porten och puttade försiktigt in mig först. När jag väl var inne i tryggheten så möttes jag av ett väldigt välbekant ansikte.

”Hej, du måste vara Vanessa.” jag fick en oväntad kram från kvinnan och jag kramade henne förvånat tillbaka. ”Min son har pratat mycket om dig.” 

♥

Pattie, Justins mamma, var den som skulle hålla koll på oss tre under konserten. Jag var fortfarande lite förvånad när vi hade tagit oss vidare backstage och till ett rum där vi kunde sitta och ta det lugnt ett tag innan Justin skulle ut på scenen. Pattie var den i Justin stora ”familj” som skrämde mig mest. Om hon inte gillade en så var det kört. Jag skulle aldrig någonsin kunna umgås med Justin mer om hans mamma inte gillade mig. Även om hennes kram och hennes glada röst fick mig lite bättre till mods så var jag fortfarande tvungen att prata lite mer med henne för att kunna säga vad hon tycker om mig. Vi hade suttit i det där rummet i ungefär 20 minuter när Pattie kom in genom dörren och vinkade till sig oss.

”Det är snart dags. Vi ställer oss vid sidan av scenen så ser vi jätte bra.” jag och de andra två följde efter Pattie som snabbt sick sackade emellan alla ljudkillar och alla andra arbetare som sprang fram och tillbaka i korridoren. Klumpig som jag var så snubblade jag hela tiden på mina egna fötter och jag kände hur jag rodnade.

”Här är det.” Pattie stannade och pekade. Jag följde hennes finger och såg en hel arena full med tjejer som hela tiden skrek efter Justin. Det blixtrade konstant när alla tog kort och jag blev helt stum av den härliga synen. Än en gång log jag när tanken om mitt gamla och mitt nya liv kom upp igen och jag märkte nästan inte att de andra 3 började gå mot våra platser där bredvid scenen. Jag halvsprang ikapp och ställde mig mellan Selena och Ryan. Jag såg hela scenen helt perfekt. Vi stod ungefär snett framför den och ganska nära, vilket betydde att jag kunde se Justin hur bra som helst. Det gjorde mig glad. Jag kände plötsligt igen hur nervös jag var, som jag hade varit ända sen jag fick reda på att vi skulle hit, och jag kände också ett lätt tryck på blåsan. Jag vände mig försiktigt mot Pattie som stod bakom mig.

”Ursäkta mig, Ms Mallette.” hon log ett strålande leende mot mig.

”Du kan kalla mig Pattie, gumman.” jag nickade och lutade mig närmare så att jag inte skulle behöva skrika ut att jag behövde gå på toa. ”Ja men visst. Jag ska visa dig vart den ligger.” hon tog min hand och drog med sig mig tillbaka backstage igen. Vi gick bara en kort bit och jag försökte memorera vägen så att jag hittade tillbaka sen. Pattie stannade utanför en dörr med skylten JUSTIN BIEBER på.

”Du kan använda den här inne. Justin är inte här nu.” hon öppnade dörren och jag tackade henne. ”Hittar du tillbaka själv sen?”

”Jag tror det. Tack så mycket igen.” hon gav mig ännu ett av hennes värmande leenden och började stänga dörren efter mig.

”Ingen orsak, Vanessa. Men skynda dig lite bara, det börjar när som helst.” hon lämnade mig där inne och allting var helt tyst.

♥

Efter att få ha lättat på blåsan lite så gick jag ut från toaletten och stängde dörren efter mig. Jag lyssnade på ljuden som kom inne från arenan för att se om det hade börjat en men det hördes ingen musik så jag antog att konserten inte hade börjat. Jag passade på att kolla mig runt lite inne i Justin loge. Jag gick fram till klädstången där kvällens outfits hängde och jag kände lite på dem.

”Han kommer vara snygg ikväll, som alltid.” sa jag till mig själv.

”Tack. Du ser inte så värst illa ut du heller.” jag stelnade till och vände mig om. Där stod såklart Justin himself precis innanför dörren. Jag hade inte märkt att han hade kommit in. Han stod där i sina scenkläder och flinade mot mig. Jag kände hur mina kinder hettade till och jag vände bort ansiktet. Justin skrockade lite lågt och han gick fram till spegeln som satt på ena väggen och fixade sitt hår lite. Jag studerade varenda rörelse och han mötte in blick i spegeln och log.

”Är detta första gången du är på en av mina konserter?” jag nickade och log uppspelt tillbaka mot honom. ”Är du nervös?”

”Ohja, om jag är!” han gjorde små dansrörelser framför spegeln vilket jag kände igen som ett tecken på att han var nervös.

”Jag med.”

”Jag ser det.” han vände sig förvånat om. ”Jag är en Belieber, Justin. Och du brukar alltid repetera rörelser när du är nervös.”

”Aa, juste!” han blinkade mot mig med ena ögat och jag kunde inte låta bli att le. ”Men ikväll är jag extra nervös.”

”Varför det? Du är alltid lika bra som alltid.”

”Men ikväll blir lite annorlunda än vanligt.”

”För att det är sista konserten innan Believe tour börjar?” han höll fast min blick en stund innan han tittade bort.

”Det kan man kanske säga…” dörren flög upp och en man stack in huvudet, det var Ryan Good som jobbar i Justins crew.

”Kom igen Bieber. Du ska på om 5. Hej Nessie.” han vinkade och jag vinkade glatt tillbaka. Han stängde dörren och det var jag och Justin ensamma igen. Jag gav honom en blick.

”Vet alla vem jag är eller?”

”Kanske.” han såg lite mystisk ut och jag slog honom lite löst på axeln innan jag gav honom en kram.

”Lycka till, Justin. Vi ses kanske senare.”