justindbiebernovells.blogg.se

Fredag

Jag trodde aldrig att jag skulle bli såhär bra kompis med Vanessa. Jag trodde aldrig att jag skulle tycka det var okej att en tjej gillar min pojkvän, alltså gillar gillar menar jag då. Men det var något som fick mig att tycka att det var acceptabelt, bara de inte hittade på något bakom min rygg.

Jag och Vanessa hade blivit riktigt bra kompisar. Vi hade alltid något att prata om och vi hade väldigt mycket gemensamt ändå. På kvällarna brukade vi ta oss varsin kopp te och sitta och mysa i soffan, på altanen, vid poolen eller så hade vi tjejsnack inne i hennes stuga. Jag hade verkligen saknat det där. Att sitta uppe sent på nätterna och prata om allt mellan himmel och jord med en tjejkompis, utan att folk skulle ta kort och hålla koll på en hela tiden. Jag kände att jag äntligen kunde få andas ut.

Vi hade också umgåtts väldigt mycket under den senaste veckan, även om hon jobbade så hjälpte jag gärna till och var med henne nästan hela dagarna. Justin var inte med oss utan han tog den tiden och spenderade den med sin pappa. De hade ju inte kunnat ha far och son-tid på länge ochbåda tyckte att det var dags för det nu. Jag vet att Justin gillade att jag och Vanessa kom så bra överens och att vi hade kommit varandra så nära.

Idag var det fredag och Justin hade bestämt sig för att vara hemma med mig och Vanessa. Vi hade tagit med oss ungarna till ett köpcentrum för att shoppa och för att röra på oss lite. Det var många som kom fram för att ta kort med Justin och frågade om hans autograf men det var inte helt hysteriskt som det kunde vara ibland. Det var också några som ville ta kort med mig och ibland med både mig och Justin. Vanessa hade hela tiden hållit sig på lagom avstånd tillsammans med Jazzy och Jaxon men det var många som kastade undrande blickar mot henne. Vid ett tillfälle så hade ett gäng med tjejer gått fram till henne och jag såg hennes skrämda uttryck.

”Är det inte du som är den där tjejen som var med Justin på stranden?” hon hade bara nickat försiktigt och tittat på mig med en blick som ropade på hjälp. Jag och Justin hade skyndat oss dit och sagt till tjejerna att hon var en vän till oss och de hade genast velat ta kort med henne också.

När vi hade kommit hem senare på eftermiddagen så hade Vanessa fortfarande varit chockad. Hon var inte alls van vid den där uppmärksamheten, det märkte man direkt. Bara någon timme efter att vi hade kommit hem så kom Jeremy med bilen full av mat.

”Har du handlat mat så att det räcker hela året eller?” frågade Justin och var snabbt framme för att hjälpa sin pappa med alla kassarna. Jag och Vanessa hade också hjälpt till och efter 3 omgångar med kassar så var allt inne i köket.

”En god vän till mig och hans familj ska ju komma över på middag ikväll. Jag sa ju det i förrgår.” Justin fick sin funderar blick och sen lyfte han ett finger.

”Aha, juste ja!”

”Har du glömt att berätta det för de där två unga damerna? Jag bad dig att göra det direkt efter åt ju.” Vanessa hade blivit förvånad över att hon var inbjuden men sen kom hon på att hon fortfarande hade sin jobbtid och skulle ta hand om ungarna. ”Du behöver inte ta hand om dem hela tiden, bara ha lite koll på dem och titta till dem lite då och då.”

Efter att ha sagt att de som skulle komma på middag skulle komma om 2 timmar så skyndade han sig med att marinera köttet som han sen skulle grilla och fixa all mat. Vanessa såg helt förskräckt ut och skakade hela tiden på huvudet.

”Jag har inget att ha på mig! Jag tog aldrig med mig något för ett sånt här tillfälle!” jag tog tag i både hennes och Justins händer och drog med mig dem ut mot uppfarten.

”Justin kör oss till mitt hotell så kan du låna kläder och allt sånt av mig, vi har samma storlek. Vi fixar oss i ordning så tar vi en taxi tillbaka hit sen, okej?” Vanessa såg ut att slappna av lite och gav mig en väldigt tacksam blick. Justin gjorde som han blev tillsagd; körde oss till hotellet och åkte sen hem efter att han lovat att fixa i ordning ungarna för Vanessa.

♥

”Okej, vi har 2 timmar på oss tills vi måste vara tillbaka.” jag skyndade in i sovrummet och slet upp garderobsdörrarna. Vanessa kom stressat efter mig och bara stirrade på alla kläderna som jag hade proppat in i den lilla garderoben.

”Wow, du har verkligen mycket kläder, Selena.” jag ”bläddrade” bland galgarna med klänningar på sig och studerade färg och form på dem. Vanessa började kolla efter ett par skor och kommenterade hur snygga alla var, de ena snyggare än de andra. När jag hade kollat igenom alla klänningar och inte hade hittat något så ställde jag mig med armarna i kors och tittade surt på kläderna. Efter några sekunders tänkande så lät jag blicken titta runt i rummet och den fastnade på en påse som låg bredvid sängen. Jag gick fram till den och kom genast ihåg vad som låg i den. Jag tog upp en kort bandeauklänning som var i en sorts persikofärg med lite stenar och paljetter på och under bysten.

”Vanessa, den här ska du ha!” hon vände sig om mot mig och tappade skon hon hade i händerna när hon såg klänningen som jag höll upp framför henne.

”Den var verkligen jätte fin! Men den är helt ny, jag kan inte ha den då.”

”Det är klart du kan. Den är så du, liksom!” jag slängde den mot henne och hon fångade den och tittade på alla glittrande stenar. ”Ärligt talat, du kommer se jätte fin ut i den.”

”Är du helt säker?” Vanessa kollade på mig lite tveksamt men när jag nickade så sken hon upp och började snabbt leta upp ett par skor. På bara någon sekund höll hon upp ett par glittrande pumps och jag log stort åt henne.

”Perfekt! Okej, nu har vi ungefär 1 timma på oss för smink och hår och sen en halvtimma för att byta om.”

”Leggo!” vi skrattade åt hennes ordval och började sen att fixa varandras hår och smink.

Vi stod framför den stora spegeln i badrummet och Vanessa lockade mitt hår medan jag sminkade mig. När jag var klar så bytte vi plats och Vanessas nästan midjelånga hår plattades tills det blev spikrakt.

När vi båda två var påklädda och sminkade så var vi redo att åka tillbaka till Justins hus. Jag ringde ner till receptionen för att beställa en taxi till oss.

”Vi har redan en taxi redo för dig och en väninna här utanför. Din pojkvän bad oss att göra det när han gick härifrån för några timmar sen.” jag tackade och log. Justin var alltid så gullig. Innan jag och Vanessa gick ner mot lobbyn så tittade jag mig en sista gång i helfigursspegeln och rättade till min mörklila klänning som hade hamnat lite på sniskan.

”Kommer du eller, segis?” Vanessa himlade med ögonen åt mig och skrattade.

”Jaja, förlåt mig då. Nu åker vi.”

♥

”Jag ska bara springa och hämta en handväska i stugan så kommer jag sen, okej?”

”Visst, jag går och hjälper de andra med dukning och sånt.” Vanessa sprang iväg mot sin stuga och jag betalade taxichauffören som tackade och åkte sen därifrån. Jag började gå i normal takt mot huset men när jag kom in så var där helt tomt. Det såg inte heller ut som att vi skulle sitta i matsalen och äta eftersom det inte var framdukat eller något sånt. Jag hörde sen Jazmyns skratt ute ifrån baksidan av trädgården och förstod då att vi skulle sitta ute. När jag kom ut så såg jag att Jazmyn och Jaxon lekte med en fotboll, Jeremy stod vid grillen och Justin och Ryan dukade på det långa bordet som hade satts upp mitt på gården. Jag gick fram till killarna och Ryan kom fram för att ge mig enkram.

”Hej, Ryan, jag visste inte att du också skulle komma.” han skrattade bara och tittade på Justin.

”Han där har väl inte berättat något, antar jag.” Jag skrattade med honom och Justin, som hade hört vad vi sagt, fnös till som om han blev sårad. Men han log mot oss sen och gav mig en kyss.

”Du är vacker som vanligt, ja.” jag fnissade och pussade honom på kinden.

”Tack, och du är väldigt vacker du med.” han log och gav mig sen en liten längre kyss. Jag hjälpte till att duka och vi var klara på bara någon minut.

”Var är Vanessa förresten?” Justin undrade och jag tittade mot huset där Vanessa precis kom ut genom dörren. Jag pekade åt hennes håll och Justin vände sitt huvud mot huset. Jag såg hur hans ögon blev stora av förvåning och hur han drog efter andan.

Är just nu i Dalarna så detta är tidsinställt. Jag har ett till tidsinställt kapitel som kommer senare i veckan ;)

Jag kör ingen limit på dom här 2 kapitlerna men kommentera gärna ändå, jag älskar när ni ger mig feedback!! :D

Stay Tuned! ;)

I bilen hem satt jag och Selena och skrattade åt Justin för att han hade lyckats spilla cola över hela sig. Jag var riktigt förvånad över hur kul jag hade haft det. Jag trodde att det skulle vara pinsam tystnad under hela picknicken men det visade sig att det var väldigt lättsamt att prata med både Selena och Justin. Jag och Selena hade verkligen gått ihop hur bra som helst. Vi hade väldigt mycket gemensamt och det bästa ämnet som vi älskade att prata om var skor och kläder, vilket Justin tyckte var urtråkigt och suckade varje gång vi kom in på ämnen som hade med det och göra.

Vid ett tillfälle, när Selena skulle gå och hämta något i bilen, så tog jag tillfället i akt och bad om ursäkt till Justin.

”Justin, jag vill bara säga förlåt för att jag gjorde sönder din bil och för att jag fick ett utbrott på dig. Du ska bara veta hur mycket jag skäms för båda sakerna, speciellt det andra.” han satte upp handflatan för att tystna mig och skakade på huvudet.

”Jag förlåter dig. Men det var faktiskt mitt fel egentligen. Jag borde ha lyssnat på dig när du sa att du ville prata. Och jag skulle egentligen aldrig ha sagt att jag hade känslor för dig i första läget. Det var inte rät mot dig eller Selena.” när vi hade rett ut allt jobbigt som var mellan oss så gav han mig en stor och lång kram. Just då kom Selena och hon drog högt efter andan.

”Så ni har något på gång i alla fall?” hon lät riktigt dömande och sårad. Jag och Justin hade snabbt släppt varandra och stirrade på henne i förfäran. Hon brast ut i skratt och vek sig dubbel. Både jag och Justin slappnade av när vi förstod att hon bara hade skojat. ”Ni skulle sett era miner!” hon gjorde ett halvhjärtat försökt ed att härma oss men klarade inte av det på grund av allt skrattande. Vi kunde inget annat än att stämma in så tillslut så satt vi alla tre på filten med tårarna rinnande nerför kinderna.

Vi underhöll oss i flera timmar med hjälp av en kortlek. Justin lärde mig och Selena massa olika kortspel som han var ”mästare i, enligt honom själv. Men både jag och Selena vann överhonom flera gånger, vilket gjorde honom sur för att han var den dåliga förloraren han var.

Vi hade börjat packa ihop allting när klockan närmade sig halv 7 på kvällen, då vi alla började bli hungriga igen. Vi hade satt oss i bilen, Justin i förarsätet och jag och Selena i baksätet, och Justin började köra mot Mcdonald's som låg en bit hemifrån. När vi nästan var hemma så hade Justin precis tänkt dricka av sin cola som han hade köpt och precis då så kom ett litet gupp på vägen. Och eftersom Justin inte var beredd så tappade han sin mugg och det kom cola över hela hans jeans. Jag och Selena brast ut i gapskratt och Justin sa en hel del svordomar medan han försökte torka upp det värsta.

Vi var hemma runt halv 8 dådet hade tagit lite tid när vi köpte mat. Vi bestämde oss för att ta ett kvällsdopp i poolen så vi stod några minuter senare på poolkanten och räknade till 3 innan vi hoppade i tillsammans. Det var riktigt svalkande och skönt och jag kände hur den sista osäkerheten och skammen sköljdes ut ur min kropp. Det blev vattenkrig, jag och Selena mot Justin och det slutade med att Justin hamnade under vattnet.

”We are the champions my friend, do do. And we'll keep on fighting til' the end, do do do!” både jag och Selena sjöng allt vad vi kunde och gjorde high-five med varandra. Justin, som hatade att förlora, klev upp ur poolen och satte sig på en stol och surade. Vi hade också gått upp och suttit oss bredvid honom.

♥

Klockan började närma sig 10 på kvällen och solen hade precis gått ner. Vi hade pratat och skrattat ett bra tag och Justin gäspade tillslut stort.

”Jag går och lägger mig.” han ställde sig upp och sträckte lite på sig.

”Jag kommer om en stund.” Justin böjde sig ner och gav Selena en lätt puss på munnen och jag vände bort huvudet. Jag kunde inte låta bli att känna ett sting av avundsjuka. Tänk om det var mig han hade pussat godnatt sådär. Justin sa godnatt till mig och gick in. Selena tittade på mig och jag mötte hennes blick.

”Ni pratade innan eller?” jag nickade och hon log uppmuntrande mot mig. ”Så nu är allt bra igen?”

”Yep, eller jag tror det i alla fall. Han verkade mer säker när han såg att du och jag kom bra överens.” Selena nickade instämmande och tittade upp mot himlen. Det föll en skön tystnad mellan oss och jag blundade lite. Selena var den som avbröt tystnaden.

”På vilket sätt sårade han dig egentligen? Det är okej om du inte vill prata om det, men jag bara undrar.” jag öppnade sakta mina ögon och märkte att hon kollade undrande på mig.

”Ehm... Jag ville prata med honom om en sak, då när han skulle åka till dig. Men han bara sket i mig och sa 'kan vi inte ta det när jag kommer hem. Jag ska välja!'. Och det gjorde mig både arg och ledsen för han verkade inte ens bry sig om mig. Och innan hade han sagt att han brydde sig jätte mycket om mig. Men tydligen så gjorde han inte det.” Selena tittade förstående på mig. Jag berättade inte allt vad han hade sagt till mig. Jag misstänkte att Justin inte hade sagt något om det så jag uteslöt att berätta det. Om Selena skulle få reda på det så var det av honom hon skulle få det.

”Får jag fråga vad det var du ville prata med honom om? Eller är det privat?” det var det där jag var rädd för skulle komma på tal. Jag var inte säker på om jag ville berätta. Om jag berättade kanske hon skulle lista ut vad Justin hade sagt till mig först och jag hade inte lust att vara anledningen till att Jelena skulle göra slut. Jag bet mig tvekande i läppen.

”Alltså, detta är inte precis något man berättar för någon som man känt i endast några få timmar men det känns som om jag kan lita på dig.” hon tittade på mig och visade att hon lyssnade. Jag tog ett djupt andetag och förberedde mig på det värsta från henne. ”Jag skulle berätta för honom att jag...har känslor för honom. Att jag gillar honom mer än en vän.” jag knep ihop ögonen och väntade på att höra hur Selena skulle skrika åt mig. Men jag fick aldrig höra det. Det enda ljudet som kom från henne var hennes klingande skratt. Jag öppnade ögonen och tittade förvånat på henne.

”Är du seriös? För jag trodde att du skulle skälla på mig och skrika att jag skulle hålla mig borta från din pojkvän?”

”Nej nej, det är klart jag inte gör. Det är många som blir förälskade i Justin. Han är faktiskt väldigt flörtig och charmig av sig. Och jag har full förståelse för dina känslor. Och bara du inte försöker stjäla honom från mig så är det okej för mig.” min haka var långt ner i marken, kändes det som. Även om jag var lättat av att hon nu visste om det så kunde jag inte låta bli att bli helt stum. Var hon okej med att jag gillade hennes kille? Den tjejen kunde verkligen göra en förvånad.

Så Selena är okej med att Vanessa har känslor för Justin, överraskande ha? ;)

Förlåt för dåligt uppdatering, jag ska på resa till Dalarna i morgon eller på Fredag så jag måste packa och så. Jag ska försöka skriva klart kapitel 13 innan jag åker så får ni 2 tidsinställda medan jag är borta, okej? :)

Ingen limit denna gången!

Stay Tuned! ;)

Vilka kollar på Teen Choice Awards? Har kollat 1 timme på nyheter och 1 timme på The Simpsons och Family Guy samtidigt som alla andra Beliebers, haha!! Värt det ändå!! Nu ska jag fortsätta kolla och invänta Justin som vinner alla priser han är nominerad till, och till sist hans uppträdande!!! Hihihi!! :D

På lördagen 1 vecka senare

En fin morgon, solen lyste och jag fick vakna upp bredvid min underbara flickvän. Det var skönt att äntligen vara tillbaka hemma hos pappa. Den senaste veckan hade jag spenderat hos mina morföräldrar och min mamma. Det var skönt med lite omväxling men jag gillade mer att vara hos pappa. Jag visste inte varför men jag ville vara hos honom så mycket som möjligt nu under sommaren. Det bästa med veckan hos mormor och morfar var att jag slapp stöta på Vanessa. Efter hennes utbrott så hade allting bara blivit jobbigt, det var jobbigt att inte kunna prata med henne som jag kunde göra innan allt det här med Selena hände. Precis när jag tänkte på henneså kände jag hur hon vaknade till bredvid mig.

”Godmorgon, beautiful.” jag gav henne en kyss som hon besvarade direkt.

”Godmorgon.” vi låg kvar en stund i sängen innan vi bestämde oss för att gå upp och äta frukost. Som tur var så var inte Vanessa där än, jag visste inte hur stämningen skulle bli om alla vi 3 var i samma rum men jag anade att den skulle bli dubbelt så spänd och jobbig. Efter en lång och god frukost ute på altanen så var vi mätta och belåtna.

”Vad säger du om att vi tar en picknick idag?” frågade Selena och tog en vindruva till från det nästan helt tomma fruktfatet.

”Jag säger att det låter helt perfekt.” jag böjde mig över bordet och gav henne en lätt puss på pannan innan vi båda började duka av bordet.

Runt klockan halv 1 så stod vi i köket och gjorde i ordning mat som vi kunde ta med oss. Jag gjorde smörgåsar medan hon stod och skar upp massa olika frukter. Tidigare hade vi gjort pannkakor också och de var nu nerpackade i vår picknick-väska. Jag var klar med alla smörgåsar och packade också ner de i väskan.

”Aye, vi har glömt fika!” Selena skrattade åt mig för att det lät som om vi hade typ glömt något som var livsviktigt. ”Let's make som muffins!” jag sjöng det där och började sen sjunga om allt jag gjorde. ”I'm taking some eggs and sugar and mix it all toghether.”

”Skriver du en ny låt eller?” Selena stod och kollade på mig med en road blick och jag gav henne bara en liten flörtig blinkning och fortsatte sen nynna vidare. Selena hjälpte till att blanda i alla ingredienser och snart så var den första plåten inne i ugnen. När hon stod och la in alla ingredienserna vi hade använt så tog jag lite smet på pekfingret och smög upp bakom henne. När hon vände sig om så duttade jag smeten på hennes näsa.

”Vad gör du?” hon skrattade åt mig och torkade bort smeten från näsan. Sen gick hon fram till bunken där ungefär hälften av smeten var kvar. Hon gick tillbaka till mig och smetade choklad på hela min kind.

”Oh, nu är det krig.” jag slängde mig mot bunken medan hon tog skydd bakom köksbordet. Det blev matkrig mellan oss två och vi skrattade under hela tiden. Jag hade övertaget om bunken men Selena försökte flera gånger att ta sig förbi. Jag höll fast henne och hon skrattade hysteriskt när jag tog en hel näve och smetade i hela hennes ansikte. Hon vände sig om och tryckte sina läppar mot mina.

Mitt i allt så kom Vanessa in och vi slutade genast med det vi höll på med. Det föll en obekväm tystnad i rummet och Vanessas kinder började bli röda.

”Eh... Förlåt. Det var inte meningen att störa. Fortsätt ni med... det.” hon stammade och började sen generat gå ut från köket.

”Vänta, Vanessa! Vill du eh... följa med oss? På picknick?” jag tittade snabbt ner på Selena som nickade godkännande mot mig. Vanessa, som bara hade hunnit vända sig om, stannade upp.

”Nej tack. Jag stannar här.” hon tittade inte ens på mig eller Selena när hon svarade och skyndade sig sen bort därifrån. Jag suckade och satte mig ner på en köksstol med ansiktet i händerna.

”Det är jag som har gjort henne såhär. Hon var alltid så pratglad innan, men nu kan vi inte ens vara i samma rum utan att det blir en pinsam tystnad.” jag tyckte synd om Vanessa som hade blivit så sårad på grund av mig. Även om jag inte var medveten om att jag hade sårat henne så var jag riktigt ledsen för att jag hade gjort det.

”Justin, det är inte ditt fel. Om inte jag hade flippat ur så hade du aldrig sårat henne. Då hade du aldrig sagt 'hon är bara en au pair och inget annat.'” det var vad hon trodde var anledningen till Vanessas beteende. Jag hade aldrig berättat för henne att jag sagt till Vanessa att jag hade känslor för henne. Det var något som skulle stanna mellan oss, och Ryan då eftersom han fick reda på det. Selena kramade tröstande om mig och gick sen för att hämta en filt som vi kunde sitta på senare när vi hade vår lilla picknick.

Jag var på väg till Justins rum för att hämta en filt när jag såg Vanessa stå inne i badrummet framför spegeln. Jag hann se en skymt av hennes tårade ögon innan hon såg mig och gömde sitt ansikte. Jag stannade utanför dörren och tittade på henne.

”Kan vi prata?” hon nickade och följde med mig in på Justins rum. Jag stängde dörren efter oss och satte mig ner i hans säng medan Vanessa satte sig på hans skrivbordsstol.

”Bara så att du vet så är jag inte sur på dig. Det kanske verkade som det när jag hade sett skvallret i tidningarna men jag vill att du ska veta att jag inte är det.” Vanessa log lite mot mig och nickade. Hon verkade blyg, som om hon inte vågade göra något. ”Jag tycker du verkar vara en väldigt härlig tjej, snäll och omtänksam. Och efter vad Justin har berättat så är du väldigt rolig också. Jag skulle verkligen få chansen att lära känna dig!” Vanessa skrattade och det var det som behövdes för att lätta på stämningen.

”Jag är hemsk ledsen för att jag fick dig att tro att jag och Justin hade något på gång. Och jag skulle inte heller ha något emot att lära känna dig också. Det är, ärligt talat, något som jag alltid har velat göra.” jag log mot henne och hon mot mig.

”Så, kan du inte följa med oss?” jag såg hur hon tvekade och hur osäker hon blev.

”Nja, jag vet inte. Det är lite konstigt mellan mig och Justin just nu, jag vet inte hur mycket han har berättat för dig men jag kan säga att jag skäms när jag är i närheten av honom.” hon rodnade starkt och tittade ner i golvet.

”Varför? Det var väl du som blev sårad för att han hade sagt att du inte var mer än en au pair?” jag såg hur hon stelnade till när jag tog upp det. ”Förlåt, det var inte meningen att...”

”Nej nej, det är inte det. Jag bara... Jag fick ett litet utbrott på honom förra veckan bara, men det var inget.” hon gjorde det tydligt att hon inte ville prata mer om det så jag bad henne istället ännu en gång att hon skulle hänga med och tillslut så gick hon med på det.

Vi gick tillsammans tillbaka till Justin som stod och väntade på mig och filten. När vi steg in i köket så blev han riktigt förvånad av att Vanessa var med mig och såg ut att vara gladare än hon varit tidigare.

”Jag fick med mig Vanessa! Ska vi åka då?” jag tittade från Vanessa, till Justin och tillbaka på Vanessa som undvek Justins blickar. Jag började undra lite om det bara var för den där au pair-grejen som Vanessa hade blivit sårad eller om det var något som jag inte visste om. Men jag skakade av mig den tanken och tog med mig de två andra för att gå ut till bilen.

Min uppdatering suger, jag vet. Men jag har faktiskt ett liv utanför bloggen också, det måste ni förstå ändå!

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL

Stay Tuned! ;)

I kväll ska jag gå på Gothia så nästa kapitel kommer inte ut förrän i morgon! Jag skulle lagt ut ett idag men jag måste leta bilder och kolla slarvfel i texten och så och då hinner jag inte! :/ Men jag lovar er ett kapitel i morgon!! Stay Tuned! ;)

Jag vaknade nästa morgon av att solen lyste starkt in genom gardinerna som var fördragna för fönstret. Jag satte mig upp och sträckte på armarna. Jag kom genast ihåg att Ryan hade vart här när jag somnade igår kväll, men nu var han puts väck. Jag letade efter min mobil, som låg på nattduksbordet bredvid mig, för att se hur mycket klockan var. Jag hittade istället en liten lapp från Ryan.

”Godmorgon, Nessie! Jag var tvungen att åka hem men ville inte väcka dig. Du behövde verkligen sova. Ring mig när du pratat med Justin, okej? Lycka till, allt kommer bli bra när ni pratat. Kram Ryan”

Jag skrattade lite åt mitt smeknamn som Ryan antagligen hade kommit på när han skrev lappen. Det lät som ett litet barn. Jag bestämde mig för att ta på mig och sen gå in för att väcka barnen och göra frukost. Jag tänkte att jag kunde prata med Justin efter frukosten eftersom jag inte visste om han hade kommit hem igår eller inte. Jag slängde på mig ett par jeansshorts och ett vitt linne innan jag satte upp håret i en slarvig tofs.

På väg mot huset så hörde jag hur en bil körde upp på uppfarten. Jag sneglade ditåt och såg den svart Range Rover'n. Den hade också ett stort hål vid baksätet där det egentligen skulle finnas en skuggad glasruta. Skammen kom tillbaka igen m,en jag knuffade bort den. Jag var tvungen att vara stark när jag pratade med honom. Jag stannade till där på gången och väntade på att Justin skulle komma till mig. Jag kollade på honom när han hoppade ut ur bilen och låste den. Jag följde honom hela tiden med blicken när han började gå mot huset. Han kolade upp en sekund och såg mig. Våra ögon möttes och han stannade upp. Hela han utstrålade förvirring. Efter några sekunder så började han gå emot mig och jag förberedde mig på det värsta. Tänkte han skälla ut mig nu, för att jag skapade ett sånt drama och för att jag förstörde bilen? Han stannade ungefär en meter framför mig och bara stod där. Jag vågade inte möta hans blick men jag kunde hela tiden känna hur den tittade på mig.

”Förlåt för att jag har skapat ett sånt stort drama. Och förlåt för bilen, jag ska betala skadorna.” jag klarade inte av tystnade mellan oss så jag rabblade ur mig det där två meningarna. Justin sa fortfarande inget så jag var tvungen att kolla om han fortfarande stod kvar. När jag lyfte blicken från marken mötte jag hans direkt. Han kollade bara helt förvirrat på mig.

”Varför gjorde du det, Vanessa? Gjorde jag något mot dig eller vad hände egentligen?” hans röst matchade hans ögon perfekt, förvirrad var den. Jag kände riktigt hur skammen gjorde ont i mig.

”Förlåt, jag visste inte vad jag höll på mig. Och jag kan lova att jag ångrar mig. Förlåt.”

”Men varför, Vanessa? Jag vill veta varför du gjorde det.” tårarna var på väg att komma och jag gjorde allt för att hålla de inne. Jag ryckte lite löst på axlarna.

”Jag vet inte, jag bara gjorde det.” han skakade på huvudet.

”Du vet varför. Det finns en anledning, annars skulle inte Ryan frågat vad jag har gjort mot dig som gjort dig så ledsen. Så berätta nu vad det är.”

”Jag vet inte vad det är, jag...”

”Sluta låtsas som om du inte vet, Vanessa. För jag vet mycket väl att du gör det!” han började låta riktigt irriterad och jag vände bort huvudet från honom. ”Vanessa, jag vill veta vad jag har gjort så att jag kan be om ursäkt men det är lite svårt om jag inte vet vad som har hänt.” jag skakade på huvudet och blundade. Tårarna fick inte komma. Jag skulle inte börja gråta. Jag kände hur Justin tog ett steg närmare mig och vände mitt ansikte mot sig med hjälp av sin hand.

”Snälla, berätta för mig.” han strök mig lite lätt på kinden med tummen och det var då allting brast. Jag flängde bort hans hand och tog ett stort steg tillbaka.

”Detta har hänt!” skrek jag och han kollade chockat på mig. Han verkade inte förstå vad jag pratade om. ”Att du håller på att behandlar mig såhär! Som om jag är din flickvän, eller något! Att du berättar att du har haft känslor för mig ett tag nu, samtidigt som du har en riktigt flickvän som älskar dig! Att när du säger det så bygger du upp ett hopp för mig om att det kanske kunde finnas en liten chans att du skulle välja mig istället för henne!” han skakade oförstående på huvudet.

”Vadå 'bygger upp ett hopp'? Vi är ju bara vänner. Varför skulle jag bygga upp ett hopp?”

”För att jag har känslor för dig också, Justin!” hans ansikte blev helt stelt. Han bara stirrade på mig som om jag var galen. ”Jag tycker om dig också.”

”Nu förstår jag varför du har betett dig lite konstigt det senaste. Varför sa du inte bara det?”

”Jag tänkte göra det. Men tidigare så har mina känslor för andra killar försvunnit direkt när de har sagt att det gillar mig. Jag har varit rädd för att släppa in vem som helst i mitt liv sen Adam. Och jag blev dubbelt så rädd när mina känslor fortfarande var kvar för dig efter att du hade berättat.” Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna längre och de forsade nerför mina kinder.

”Jag tänkte verkligen berätta det för dig, Justin, igår när du var på väg till Selena. Jag hade samlat mod till mig och tänkte prata med dig. Men du bara dissade mig. Du såg inte ens på mig att det var något viktigt. Du bara bad om att ta det senare för att du skulle 'välja'. Och om du hade varit tillräckligt uppmärksam så hade du sett hur mitt hopp krossades. Hur mitt hjärta krossades. Men du frågade inte ens, du bara stack. Och det gjorde mig pissed off. Så därför kastade jag stenen genom fönstret.”

”Men...” han var verkligen förvånad av att jag hade fått ett sånt utbrott. Mina kinder var alldeles blöta på grund av alla tårar som fortfarande rann. ”Jag visste inte...”

”Men nu vet du. Så nu kan du väl bara skita i allt och låtsas som om du inte ens har blivit kompis med mig. Det blir lättast för oss båda.” och med de orden lämnade jag honom ståendes där. Jag sprang iväg mot min stuga igen.

”Allt kommer bli bra när ni har pratat.” Jovisst, Ryan. Är det det här du kallar bra?

Ni var snabba med de där 2 kommentarerna, haha!

3 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL

Stay Tuned! ;)

Några timmar tidigare

Jag satt i min säng och funderade. Under de här 3 dagarna som hade gått sen Justin sa att han hade känslor för mig hade jag inte gjort annat på kvällarna än att fundera. Jag visste inte om jag vågade berätta för honom att jag kände likadant för honom. Tänk så gjorde jag det och han skulle bara dissa Selena för att vara med mig. Hon skulle bli helt förstörd och hon skulle hata mig, vilket jag inte ville att hon skulle göra. Men oddsen för att Justin skulle lämna Selena för min skull var ju noll. Det bästa skulle egentligen varit om jag berättade allt för Justin så att jag slapp gå runt och tänka på det hela tiden. Det bästa hade varit om han hade vetat allting om mina känslor för honom.

Jag ställde mig snabbt upp ur sängen och tog ett djupt andetag. Nu skulle han få veta. Han förtjänade det. Jag gick med bestämda steg ut ur stugan och började gå på gången mot huset. När jag hade kommit ungefär halvvägs så såg jag att Justin kom halvt springande emot mig från huset. Jag tog ett djupt andetag igen och gjorde mig beredd för att säga det. När han var tillräckligt nära så öppnade jag munnen.

”Hej, jag letade precis efter dig. Kan vi prata?” jag hörde själv hur allvarlig jag lät men tänkte att det kanske var bra. Då skulle han lyssna bättre på vad jag sa. Han stannade upp och tittade på mig med en bedjande blick.

”Kan vi inte ta det när jag kommer hem? Snälla.” jag ville inget annat än att ta det där just i den stunden men han kanske skulle åka någon stans och göra något riktigt viktigt. Så jag frågade för att vara säker på att jag inte hejdade honom i något.

”Vart ska du?”

”Jag ska välja!”mitt mod som jag precis hade byggt upp, rasade samman på ett ögonblick. Mitt hjärta slutade att slå, eller i alla fall så kändes det som det. Jag kunde inte göra annat än att se på honom med en tom blick, se på honom när han skrattade till av lycka och sprang till bilen. Han skulle välja Selena. Såklart skulle han välja Selena. Hon var hans flickvän och jag var bara en random tjej som hade haft turen att jobba hos Justin Biebers pappa. Jag var ingenting för Justin jämfört med Selena. Att jag ens hade kunnat tänka tanken att Justin kanske skulle välja mig. Att jag ens hade kunnat bygga upp ett hopp om det.

När jag såg Justins svarta Range Rover backa ut från uppfarten ändrades mina känslor. Jag var inte längre bara förkrossad. Mitt hjärta kände inte längre bara sorg. Jag var arg! Jag var helt förbannad på både mig själv och Justin. Jag var arg på mig själv för att jag hade låtit mig själv tro att det någonsin skulle kunna bli något mellan oss två. Och jag var arg på Justin för att han hade erkänt att han hade känslor för mig, att han hade låtit mig tro att det skulle kunna bli något mellan oss. Han hade inte heller sett på mig att jag blev förkrossad, vilket jag tror att jag var ganska tydlig med. Jag kände ett sånt hat mot honom i just den sekunden att jag inte kunde hindra mig själv från att göra det jag precis tänkte göra.

Jag gick med snabba steg fram mot vägen där Justins bil precis hade backat ut på. Jag böjde mig ner och tog upp en ganska så stor sten från grusgången. Jag kramade om den med min hand och gjorde mig beredd att kasta. Jag siktade mot den svarta bilen och kastade stenen. Jag tog all min ilska, all min sorg, all min kraft och kände hur stenen lämnade min hand och flög mot bilen. Någon sekund senare hörde jag ett högt kras och fönstret till baksätet var borta. I samma ögonblick så kände jag hur jag stelnade till av förskräckelse. Vad gjorde jag precis?! All min ilska försvann, likaså gjorde den förkrossande känslan och ånger bubblade snabbt upp inom mig. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. I all förtvivlan vände jag snabbt på klacken och sprang iväg mot huset. Jag vet inte om Justin såg mig men jag antog att han gjorde det. När jag hade kommit runt husknuten så lutade jag mig mot väggen och tårarna kom. Hur kunde jag göra så? Hur kunde jag?

♥

Jag tog några minuter på mig för att samla mig. Jag torkade mina tårar och begav mig in för att väcka Jazmyn och Jaxon. De hade sovit alldeles för länge redan. Hela dagen så kunde jag inte sluta att skämmas för det jag hade gjort tidigare på dagen. Om och om igen så spelades händelsen upp framför mina ögon och jag fick riktigt kämpa för att inte tårarna skulle komma igen. De två små hade som tur var inte märkt att något var konstigt med mig och det frågade inte heller var Justin var. Vilket var väldigt skönt för om de hade gjort det så tror jag inte jag hade kunnat hålla tillbaka tårarna som hela tiden brände bakom ögonlocken. När klockan blev runt halv åtta på kvällen så ville varken Jazmyn eller Jaxon gå och lägga sig så jag satte på Lejonkungen och bäddade ner oss alla tre i soffan.

Efter ungefär halva filmen så hade Jaxon somnat och Jazmyn låg med huvudet i mitt knä och gäspade stort.

”Ska vi gå och sova, Jazmyn?” hon nickade bara så jag tog kontrollen från bordet och tryckte på stop för att sen ställa mig upp och bära upp Jaxon i min famn. Jazmyn hasade sakta efter mig in i deras rum och kröp in under täcket så fort hon la sitt huvud på kudden så somnade hon. Jag la ner Jaxon i hans säng och gav honom en puss på pannan. Jag gav också Jazmyn än och sen gick jag och stängde av TV:n och plockade i ordning i soffan. Jag gick tillbaka till min stuga och det var först då som jag kände hur trött jag var. Jag la mig ner på sängen med alla mina kläder på, till och med skorna och kände hur jag bara ville somna. Men när det var helt tyst och jag började varva ner så kände jag hur all min ånger började komma tillbaka. För ett tag så hade jag nästan glömt av det jag hade gjort mot Justins bil men nu kom allting tillbaka till mig. Jag kunde fortfarande inte förstå att jag gjorde det. Justin måste ha tyckt jag var helt knäpp som gjorde sönder hans fönsterruta helt utan en anledning. Fast jag hade ju en anledning ändå; han hade sårat mig, fast ändå inte. Han hade gjort mig arg, fast ändå inte. Jag blev riktigt förvirrad i mina tankar och hörde inte att det knackade på min dörr.

Ryan steg in och det var då jag väcktes ur mina tankar.

”Hey, Vanessa. Vet du var Justin är?” tanken på att Justin just nu var med Selena, och gjorde vem vet vad, fick mig att nästan börja gråta igen. Men jag höll inne mina tårar och harklade mig.

”Han är hos Selena.”

”Men vad bra att han hörde av sig då. Vi skulle hänga ikväll men han har ändrat sina planer, apparently.” Ryan såg lite irriterad ut när han sa det och gjorde en liten grimas.

”Han skulle välja, så han åkte till henne direkt.” min röst höll inte genom allt och på den sista meningen så hörde till och med hur jag darrade på rösten. Ryans ansiktsuttryck ändrades från irriterat till oroligt. Han tittade på mig och såg antagligen att jag hade tårar i ögonen för han skyndade sig fram till mig och kramade om mig. Jag kände hur jag inte orkade hålla inne mina känslor längre så jag lät allt komma ut på en gång, vilket resulterade i att jag grät stora floder.

”Vad har hänt?”jag skakade bara på huvudet. ”Kom igen, du vet att du kan berätta för mig.”

”Den dagen då Selena kom och sa att Justin var tvungen att välja mellan mig och henne så sårade han ju mig, du vet. Och sen kom han till mig för att be om ursäkt och vi pratade lite om hur han skulle göra. Och då...” jag tvekade lite. Skulle jag berätta för Ryan, Justins bästa vän, utan att Justin visste om det.

”Vadå? Vad hände, Vanessa?” han drog sig ifrån mig lite för att kunna kolla på när. Jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att berätta.

”Han sa att han hade känslor för mig. Och sanningen är den att jag har det för honom också. Enda sen jag lärde känna honom så har det alltid funnits något där som gjort att jag gillat honom. Och bara för att han sa det till mig så fick jag panik och vågade inte säga att jag kände likadant.”

”Varför fick du panik?” Ryan såg helt förvirrad ut. Antagligen var han det för det Justin hade sagt till mig och för att han inte hade berättat detta för honom. Jag berättade allt det där om att jag var rädd att släppa in killar i mitt liv bara sådär, fast dock berättade jag inte anledningen. Men han förstod mig i alla fall. ”Men varför är du så ledsen nu då? Det har väl inte hänt något mer sen dess?” Jag berättade allt för honom; hur jag hade bestämt mig för att berätta för Justin, hur han bara hade skitit i mig när jag ville prata med honom om det, och hur han bara hade stuckit utan att fråga om jag var okej med hans beslut, att jag inte blev sårad av det.

Ryan var så förbannad på Justin vid det laget att han inte visste vart han skulle ta vägen. Han kunde inte förstå hur Justin kunde vara så okänslig. Även om han inte visste om att jag tyckte om honom så borde han ändå ha förstått att jag hade ett litet hopp om att han kanske skulle välja mig istället för Selena. Jag var ju en Belieber och det skulle vara varje Beliebers dröm att bli vald av Justin Bieber. Ryan försökte SMS:a Justin flera gånger. Och han blev bara ännu argare när Justin inte svarade på ett enda utav dem.

”Jag lovar att jag ska strypa honom när jag ser honom...” mumlade Ryan för sig själv. Mina tårar hade slutat att rinna för ett tag sen så nu satt jag bara och tittade på när Ryan gick fram och tillbaka i rummet och knappade på sin iPhone. Han gav tillslut upp med att få tag på honom genom SMS efter ungefär 45 minuter så han ringde upp honom och satte mobilen mot örat.

”Vad vill du Ryan?” jag hörde Justins irriterade röst, även om Ryan inte hade på högtalaren så kunde jag höra honom klart och tydligt. ”Kan jag inte få tillbringa lite tid med min flickvän utan att du ska...”

”Vad fan är det med dig, Justin? Är det så svårt att prata med mig i några sekunder? För det första: Tack för att du hör av dig när du ändrar dina planer. Okej, jag respekterar att du vill vara med Selena när ni precis har bråkat men du kan ju i alla fall höra av dig.

Och för det andra: Hur kan du vara så dum i huvudet?”

”Vad har jag gjort? Jag har ingen aning om vad du pratar om Ryan!” precis som jag tänkte så visste inte Justin något utav det här. Han visste inte hur jag kände när han bara stack till Selena, varför jag hade kastat stenen.

”Seriöst? Det du sa till Vanessa härom dagen?” det högg till i bröstet när Ryan nämnde mitt namn. Jag kände hur min skam kom tillbaka och jag ville bara sjunka genom golvet. Hur kunde jag vara så korkad egentligen? Varför skulle jag skämma ut mig sådär? ”Och att du bara lämnade henne innan utan att fråga hur hon tog det att du valde Selena? Varför, Justin? Så jävla korkat av dig. Hon har seriöst gråtit non-stop här. Du borde komma hem och be om ursäkt, eller i alla fall förklara dig.”

”Och sen när blev du så himla bra kompis med Vanessa, ha? Kan jag snälla få vara med Selena nu! Jag tar hand om det där när jag kommer hem istället.” jag hörde hur det klickade till i luren och Justin la på. Jag trodde Ryan skulle sprängas av ilska. Hans ansikte var alldeles rött och han kastade mobilen så hårt han kunde i sängen. Den studsade in i vägen och sen vidare ner på golvet.

”Han kunde i alla fall pratat med mig. Han är riktigt respektlös när han gör sådär mot mig, och så som han beter sig mot dig.”

”Ryan, ta det lugnt. Om han säger att han tar hand om det när han kommer hem så gör han det. Du kan åka hem så ringer jag när detta har löst sig, okej?” Ryan tog ett djupt andetag och nickade sakta.

”Jag antar han gör det. Men jag stannar i alla fall här en stund till.”

Jag lät honom stanna och vi låg i sängen, han med armen om mig och jag med huvudet på hans bröst. Jag var verkligen helt slut efter dagen och jag somnade ganska snart. Där i Ryans armar så kände jag mig trygg. Han var min vän och jag visste att han skulle skydda mig mot allt ont, även om vi inte känt varandra länge så var han som en barndomsvän för mig. Och jag tror jag var detsamma för honom.

Min dator har laggat som fan idag, men jag fick det äntligen att funka!

Hade tänkt börja med en limit på varje kapitel; för att få nästa kapitel så måsteni kommentera ett visst antal kommentarer, okej? :)

2 KOMMENTARER TILL NÄSTA

Börjar lite smått bara, haha.

Stay Tuned! ;)

3 dagar senare

Jag satt i mitt rum med huvudet i händerna. Klockan var runt halv 6 på kvällen och jag satt där och tänkte på morgonen då Selena hade kommit. Att jag var tvungen att välja mellan min flickvän och en utav mina bästa kompisar, som jag dessutom hade lite känslor för, fick mig att må dåligt. Såklart att jag valde Selena! Jag hade blivit sårad av att hon inte trodde på mig när jag berättade sanningen men hon skulle alltid vara mitt första och enda val. Men så fanns det ju också Vanessa, jag tyckte om henne så mycket som vän, men jag var så säker på att det bara var en förälskelse jag hade. Snart så skulle de försvinna, det var så kärlek fungerade. Och efter att jag hade berättat för henne vad jag kände så hade det blivit en pinsam stämning mellan oss. Vi kunde fortfarande prata och umgås som innan, bara det att vi rörde inte varandra så mycket och höll oss på ganska långt avstånd.

När klockan var exakt 6 så hade jag bestämt mig. Selena was the one! Det var ändå ett väldigt enkelt val. Jag och Vanessa hade tidigare på dagen pratat om hur jag skulle göra och det var tack vare det som gjorde att jag valde Selena. Jag tog mina bilnycklar som låg på mitt skrivbord och skyndade mig ut ur huset. Min svarta Range Rover stod på uppfarten och jag var på väg ditåt halvt springandes när jag mötte Vanessa.

”Hej, jag letade precis efter dig. Kan vi prata?” frågade hon och hon lät allvarlig på rösten. Jag stannade och kollade på henne.

”Kan vi inte ta det när jag kommer hem? Snälla.”

”Vart ska du?”

”Jag ska välja!” jag skrattade lite och sprang vidare till min bil. Jag startade den och körde ut från uppfarten. Precis när jag skulle köra iväg mot Selenas hotell så hörde jag att högt kras och en fönsterruta på dörren till baksätet krossades med hjälp av en ganska stor sten. Jag tittade förvånat på den söndriga rutan och sen mot gården där jag hade lämnat Vanessa. Jag hann precis se hennes ryggtavla när hon sprang runt hörnet på huset.

♥

Jag knackade tre gånger på dörren till Selenas hotellrum, tog ett steg bakåt och väntade. Jag hade blivit riktigt förvånad när Vanessa kastade en sten genom fönstret och jag förstod inte alls vad som hade fått henne att göra det. Och eftersom jag bara kunde ta hand om en sak i taget så valde jag att prata med Vanessa när jag var hemma, Selena var det viktigaste just nu.

Innanför dörren hörde jag lätta fotsteg och sen öppnades dörren av Selena. Hennes ansikte blev spänt när hon såg mig och hon la armarna i kors.

”Hej, får jag komma in?” Selena sa inte ett ord, hon flyttade sig så att jag kunde komma in och stängde dörren bakom mig. Hon bodde såklart i en stor svit med 3 olika rum; vardagsrum, sovrum och badrum. Vi gick och satte oss, hon i en soffa och jag i en fåtölj mitt emot henne. Vi satt tysta en stund innan hon yttrade sig för första gången.

”Så, vad gör du här?” jag nickade och tittade allvarligt på hennes perfekta ansikte. Jag kände att mitt hjärta tog ett litet skutt.

”Jag har valt.” hon mötte min blick och hon väntade på att jag skulle fortsätta. Men jag sa ingenting, jag bara log stort mot henne.

”Mig?” jag nickade och hon studsade upp med ett litet glädjetjut. Jag ställde mig också upp och drog in henne i en stor kram. Jag andades in hennes underbara doft och ville aldrig släppa taget om henne.

”Jag älskar dig, Selena. Jag älskar dig över allt annat.” hon gav mig en lätt puss på kinden och skrattade lite.

”Jag älskar dig med, Justin. Och jag tror dig.” Vi stod kvar så en stund och bara kramades. Jag var glad att hon hade blivit så glad och att hon sa att hon trodde mig. Det betydde verkligen allt. Jag fick ett stort leende på läpparna och kysste Selena på halsen. Jag fortsatte uppåt tills jag kom till hennes läppar. Hon besvarade kyssen och tillslut så övergick det till hångel. Jag lyfte upp henne och förflyttade oss till sovrummet där jag försiktigt la henne ner på rygg. Hennes ben var slingrade runt min midja och hon drog mig intill sin kropp. Mina händer letade sig försiktigt innanför hennes tröja medan hennes tog ett fast tag om mitt hår. Jag avslutade sakta det vi höll på med och tittade in i hennes underbara ögon.

”Ska vi sätta på en film?” Hon nickade bara och gav mig en lätt puss på munnen innan hon försvann ut ur rummet för att någon minut senare komma tillbaka med sin dator i handen.

”Vilken ska vi se?”

”Välj du.” Vi kurade ihop oss i sängen med täcket runt oss satte på filmen. Selena valde Dear John som jag tyckte var rätt så bra. Hon la sitt huvud på mitt bröst och jag gav henne en lätt puss på hjässan.

Filmen började och jag kände hur mina ögonlock, efter ett tag, började sakta att stängas. Mitt i filmen så plingade min mobil till i fickan och den väckte mig. Jag tog fram mobilen och där var ett SMS från Ryan.

”Aye, man! Trodde vi skulle hänga ikväll. När kommer du hem?” Shit, jag skulle ju vara med Ryan. Jag hade helt glömt av det. Att låta Selena veta att jag valde henne var det som var viktigast av allt och nu ville jag bara tillbringa min tid med henne. Ryan borde förstå. Jag valde att inte svara honom så jag låste mobilen och la den på nattduksbordet bredvid mig. Efter en stund så plingade den till igen och jag tittade på den. Ryan igen.

”Justin, vad har du gjort mot Vanessa? Hon är riktigt ledsen.” Jag stirrade först bara oförstående på skärmen och sen kom bilden av Vanessa som sprang iväg efter att min ruta hade gått sönder upp i huvudet. Då var det alltså hon som hade kastat stenen. Men varför? Jag hade ju inte gjort henne något. Jag försökte slå bort tanken och svarade inte denna gången heller.

”Vem är det?” Selena tittade upp på mig.

”Det är bara Ryan.” Under hela filmen fortsatte mobilen att plinga till flera gånger. Tillslut började den ringa i stället men jag stängde bara av ljudet och ignorerade Ryan, som antagligen inte skulle ge sig tills jag svarade. Selena pausade filmen, även om det bara var några få minuter kvar av den, och satte sig upp.

”Justin, det är okej att du svarar. Vi har gott om tid tillsammans. Prata med Ryan.” Jag gav henne en kyss innan jag tog min mobil och gick ut i vardagsrummet. Jag stängde dörren in till sovrummet och precis när jag skulle ringa upp Ryan så ringde han mig.

”Vad vill du Ryan? Kan jag inte få tillbringa lite tid med min flickvän utan att du ska...”

”Vad fan är det med dig, Justin? Är det så svårt att prata med mig i några sekunder? För det första: Tack för att du hör av dig när du ändrar dina planer. Okej, jag respekterar att du vill vara med Selena när ni precis har bråkat men du kan ju i alla fall höra av dig.

Och för det andra: Hur kan du vara så dum i huvudet?” Jag bara skakade oförstående på huvudet.

”Vad har jag gjort? Jag har ingen aning om vad du pratar om Ryan!”

”Seriöst? Det du sa till Vanessa härom dagen? Och att du bara lämnade henne innan utan att fråga hur hon tog det att du valde Selena? Varför, Justin? Så jävla korkat av dig. Hon har seriöst gråtit non-stop här. Du borde komma hem och be om ursäkt, eller i alla fall förklara dig.”

”Och sen när blev du så himla bra kompis med Vanessa, ha? Kan jag snälla få vara med Selena nu! Jag tar hand om det där när jag kommer hem istället.” och med dom orden så la jag på. Jag stängde av både ljud och vibration eftersom jag visste att Ryan skulle ringa upp igen och övertala mig att komma hem och fixa det här igen. Och precis som jag tänkte så ringde det några sekunder efter jag lagt på. Jag stoppade bara ner mobilen i fickan och gick tillbaka intill Selena.

”Vad var det? Du lät ganska arg.” Selena tittade oroligt på mig och jag skakade bara på huvudet.

”Ryan är sur för att jag egentligen skulle vara med honom ikväll och för att jag inte hörde av mig att jag åkte hit istället. Och sen är han arg för att jag tydligen har gjort något mot Vanessa som har gjord henne jätte ledsen. Jag har ingen aning om vad jag har gjort.” Selena ryckte till lite när jag nämnde Vanessa.

”Har du ingen aning alls?” jag skakade bara på huvudet och satte mig ner bredvid henne i sängen.

”När jag skulle åka hit så ville hon prata med mig men jag frågade om vi kunde ta det när jag kom hem istället. Och när jag sa att jag skulle välja så sa hon inget mer. Men när jag precis skulle kör a iväg så krossades en ruta på bilen av en sten. Det var antagligen Vanessa som kastade den för jag såg henne springa därifrån.” jag suckade och kunde verkligen inte sluta tänka på vad det var jag kunde ha gjort. Selena försökte övertala mig att inte tänka mer på det. Jag bestämde att jag skulle tillbringa natten hos henne och åka hem tidigt dagen efter för att prata med Vanessa.

Tusen gånger förlåt för att jag inte hann lägga ut detta kapitlet i Fredags! Men jag hoppas att det är okej ändå? :/

 Jag ser att jag har ganska många läsare men det är väldigt få kommentarer..? Lämna gärna feedback till mig så kommer denna novellen bli grym :)

Stay Tuned! ;)

Jag ska vara hos en kompis hela helgen, så ni får tyvärr inget nytt kapitel förrän på Söndag! :( jag är otroligt ledsen för det, jag skulle lagt ut ett kapitel nu i morse men jag hann inte! :/ Men ni får helt enkelt bärga er till på Söndag, kan ni göra det för mig? Stay Tuned! ;)

Jag tryckte snabbt ner alla våra saker i väskorna och tog de på min högra axel medan jag lyfte Vanessas ena arm över min andra så att hon kunde stödja sig på mig när hon staplade fram på sina svaga ben bort mot min svarta Range Rover. Jag öppnade passagerardörren och hjälpte Vanessa in och satte sen på henne bältet innan jag slängde in väskorna i bagaget. Jag skyndade mig in i förarsätet och körde snabbt ut från parkeringen. Hela vägen hem försökte jag hålla lugnet vilket var väldigt svårt eftersom Vanessa satt och skakade och stirrade rakt fram utan att blinka en enda gång. Jag sa lugnande ord till henne men hon verkade inte höra dem.

                                                                        ♥

När jag väl körde upp på infarten så hann jag knappt parkera innan jag flängde upp bil dörren. Vid det här laget hade Vanessa kommit in i världens chocktillstånd och hennes kinder var randiga av tårar som strömmade ner samtidigt som hon skakade hur mycket som helst. Hon hade inte sagt något men jag förstod att något dåligt måste ha hänt henne tidigare i livet. När jag hade lyckats få in henne i huset hade jag smitit förbi Jazzy och Jaxon som satt och lekte ute på altanen, de hade bara gjord saken värre med alla deras frågor om vad som hade hänt med Vanessa. Jag tog henne in på mitt rum och stängde dörren. Jag satte mig ner i sängen och drog in henne i min famn. Hon skakade så mycket att det var svårt att hålla henne still.

”Vanessa! Du måste lugna ner dig!” jag kände hur hon sakta började sluta skaka. Jag väntade tills hon var nästan helt stilla och drog mig sen ifrån henne en bit så att jag kunde se hennes ansikte. Jag la mina händer på hennes kinder och torkade bort hennes tårar. ”Vanessa, gumman, vad har hänt?”

”Det vet du! Vi blev omringade!” hon försökte låta arg men det gick inte igenom eftersom hon snyftade oavbrutet.

”Det var inte det jag menade. Har det hänt något för längesen? Som gjorde att du reagerade såhär?” hon stängde sina ögon och skakade på huvudet.

”Jag kan inte berätta... Jag har aldrig berättat det för någon innan.” viskade hon och tårarna började sakta rinna igen.

”Kom igen Vanessa. Du kommer må bättre när du har sagt det! Tro mig.” hon tog ett djupt andetag och mötte sen min blick. Jag såg i hennes ögon att hon var sårad, att hon mådde skit.

”För ungefär 3 år sen, när jag var 14, så var jag tillsammans med en kille. Han hette Adam och han var 16 år då. Vi hade varit tillsammans i typ 1 månad och en kväll skulle jag vara med honom och hans gäng. Vi satt i en park och snackade. Alla killarna hade på något sätt fixat sprit så de drack medan jag bara satt bredvid och tittade på. När det började bli riktigt sent så var vi ensamma där i parken och killarna var as packade. Jag började känna mig obekväm i deras sällskap så jag sa att jag skulle gå hem. När jag ställde mig upp för att gå hemåt så drog Adam ner mig i sitt knä och började tafsa på mig. Jag hade slagit bort hans händer och börjat skynda mig därifrån. Men hela gänget följde efter mig och hann snabbt ikapp mig. Det började omringa mig för att jag inte skulle ta mig någon stans och det var då allt det hemska började.” Vanessa tog en paus och hennes röst började darra på det sista. Hon fortsatte att berätta vad killarna hade gjort mot henne. Hur det hade börjat slå henne i ansiktet och sedan fått ner henne på marken och sparkat henne i magen, ansiktet och bakhuvudet. Hon berättade sen att hon sen dess alltid har haft fobi för mycket människor, speciellt när det var helt knökfullt.

Jag gav henne en stor och varm kram när hon var klar, och hennes röst hade nästan inte burit det sista och hon satt nu med huvudet i händerna och grät för fullt. Jag visste inte vad jag skulle säga till henne som skulle få henne att må bättre. Jag ville verkligen göra något men kom inte på något alls. Jag tittade runt i rummet och min blick fastnade på min gitarr som stod intill andra väggen. Jag släppte Vanessa som snabbt borrade ner sitt ansikte i min kudde. Jag satte mig på en stol bredvid sängen med gitarren i min famn. Jag började knäppa lite på den och började sen spela melodin till Be Alright.

”Across the ocean, across the sea, startin' to forget the way you looked atme now. Over the mountains, across the sky, need to see your face and need to look in your eyes. Through the storm and through the clouds, bumps on the road and upside down now. I know it's hard baby to sleep at night.Don't you worry, 'cause everything's gonna' be alright, ai-ai-aight...” Vanessa lyfte sakta upp sitt huvud medan jag fortsatte sjunga.

När jag spelade de sista tonerna så hade hon till och med slutat att gråta. Jag la undan gitarren och la mig ner bredvid Vanessa, som kramade om mig och log.

”Du är en bra vän, Justin. Tack så mycket.” jag bara log och sa ingenting. ”Jag är så glad att vi har blivit så här bra kompisar.”

”Mm, jag med. Det är något som kommer vara utav det bästa med hela sommaren!” vi låg tysta och lyssnade på varandras andetag. Efter ett tag så hörde jag hur Vanessa började andas tyngre och hur hon slappnade av i hela kroppen. Jag lät henne somna i min säng eftersom hon antagligen var helt utmattad efter allt som hade hänt under dagen. Jag tittade på hennes avslappnade ansikte och log. Jag tyckte verkligen om henne.Hon var en härlig person som nästan alltid var glad och som hade världens bästa personlighet. Jag kunde inte låta bli att känna andra känslor för henne. Känslor som gjorde att jag ibland kunde gilla henne mer än som bara en kompis. Men jag hade som sagt, Selena och jag älskade henne mer än allt annat. Hon var mitt allt.

Ett litet mellan kapitel såhär. Förlåt för den sämsta uppdateringen men jag har varit så stressad när det gällde att få biljetter till Justins konsert och sen så har jag vart med kompisar. Jag har ju ett liv utanför bloggen också, you know! ;)

Här har ni i alla fall Chapter 5! Hoppas ni gillar't

Stay Tuned! ;)