justindbiebernovells.blogg.se

 

Jag vaknade nästa morgon av att någon smällde upp dörren och kom inrusande i mitt rum. Jag öppnade ögonen och mötte Selenas rasande blick.

”Selena!” hon slängde en tidning i ansiktet på mig.

”Vad fan är det här?” skrek hon och pekade på tidningen. Jag plockade upp den och tittade på framsidan. Där fanns en bild på mig och Vanessa när vi badade vid stranden igår och texten 'Justin Bieber, otrogen mot Selena?'under. Jag tittade upp på Selena och skakade på huvudet.

”Det är inte som du tror, vi...”

”Nehe, inte det? Varför ligger din nya tjej då bredvid dig nu?” jag hade helt glömt av att Vanessa hade sovit hos mig inatt eftersom hon hade brutit ihop efter att vi blev omringade av alla paparzzis. När jag tittade åt vänster så satt Vanessa där helt förvirrad och en skrämd blick.

”Hon sov här för att hon var ledsen igår, okej? Jag älskar dig Selena och skulle aldrig göra något sånt här mot dig!”

”Det verkar som om du just har gjort det, Justin. Jag kom hit till Stratford för att överraska dig och tillbringa sommaren med dig, och så möts jag av det här!” hon var verkligen arg och jag förstod henne. Men hon borde ändå ha trott mig, jag talade ju sanning.

”Vanessa är bara en au pair och inget annat.” jag ångrade mig genast efter att jag hade sagt det eftersom Vanessa flög upp ur sängen och sprang ut ur rummet med tårar i ögonen. ”Nej, Vanessa, jag menade inte så. Du är mer än det!” jag hann inte förklara mig innan hon hade sprungit ut och smällt igen dörren efter sig. Jag tittade på Selena igen och hon höjde ögonbrynen åt mig.

”Vet du vad, Justin? Jag tycker att du kan kontakta mig när du har bestämt dig för vem du vill ha.” Selena vände sig om och öppnade dörren.

”Jag har redan valt dig, Sel. Jag skulle inte välja någon annan än dig, du är mitt allt.” hon stannade upp och vände huvudet åt mig.

”Tydligen inte. Hon där Vanessa är ju enligt dig mer än bara en au pair.” det var det sista hon sa innan hon lämnade mig och hennes ilska hade tydligen lagt sig eftersom hon endast lät sårad. Hur kunde det här hända? Jag och Vanessa var bara kompisar och Selena måste förstå det. Ja, jag hade känslor för Vanessa, men Selena. Hon var fortfarande min.

 

Jag hade vaknat av Justins förtvivlade röst på morgonen.

”Det är inte som du tror, vi...”

”Nehe, inte det? Varför ligger din nya tjej då bredvid dig nu?” jag satte mig snabbt upp och såg Selena stå i dörren med armarna i kors och tittade på mig med en mördande blick. Jag vände huvudet åt Justin som kollade på mig. Hans blick var förvirrad, vilket jag kände att jag också var.

”Hon sov här för att hon var ledsen igår, okej? Jag älskar dig Selena och skulle aldrig göra något sånt här mot dig!”

”Det verkar som om du just har gjort det, Justin. Jag kom hit till Stratford för att överraska dig och tillbringa sommaren med dig, och så möts jag av det här!” jag kände att Selenas blick landade på mig men jag var för feg för att möta den, även om jag visste att jag och Justin inte hade gjort något. Vi var ju bara vänner och som hans vän så visste jag att han, som han redan hade sagt till henne, aldrig skulle göra något för att såra henne.

”Vanessa är bara en au pair och inget annat.” på bara ett ögonblick så gick jag från att vara förvirrad till att känna mig som om någon hade stuckit 1000 knivar i ryggen på mig. Bara en au pair? Tyckte han inte ens om mig som vän? Var jag bara en au pair i hans ögon? Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville bara sjunka igenom marken och stanna där i all evighet. Jag kände att tårarna brände bakom ögonlocken så jag ställde mig snabbt upp och rusade ut ur Justins rum. Jag smällde igen dörren efter mig och sprang till min stuga.

När jag väl hade stängt dörren så lutade jag mig mot den och kände att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna längre. Mina ben hade ingen kraft kvar så jag sjönk ihop och satt tillslut med ryggen lutad mot dörren. Jag drog upp knäna till hakan och begravde mitt ansikte i mina händer. Jag visste att jag kanske hade överreagerat lite på hans ord. Men jag kunde inte kontrollera det. Hur skulle man kunna kontrollera över sina känslor för en kille. För det var det jag hade, känslor för Justin. Även om jag inte hade velat erkänna det tidigare så kunde jag inte låta bli att göra det nu. Varje gång han tittade på mig så fladdrade det i min mage. Varje gång han rörde vid mig så slog mitt hjärta dubbelt så fort. Om jag kunde bestämma själv så hade jag valt att bara tycka om honom som kompis och inget mer. Men nu var det ju så att kärleken styrde över sig själv. Och det var något jag hatade mest av allt, att vara kär! Senast jag var det så hade jag blivit omringad och misshandlad. Och nu... nu fick jag känslor för en kille som jag aldrig skulle kunna få. Allt som han hade att ge mig var kärlek som en kompis, om hans ens ville ge det nu längre.

Bara en au pair och inget mer. Den meningen upprepades om och om igen i mitt huvud.

 

 

                                                     ♥

 

 

Jag visste inte hur länge jag hade suttit där lutadmot dörren men det verkade i alla fall att vara eftermiddag eftersom solen började lysa in genom mitt fönster. Mina tårar hade slutat att rinna och jag bara satt där och stirrade rakt ut i luften. Justins röst var fortfarande i mitt huvud och bara sa den där meningen om igen. Plötsligt så avbröts det när någon knackade lite löst på dörren.

”Vanessa?” jag slutade att andas och var så tyst jag kunde. Om jag inte lät något så kanske han trodde att jag inte var där inne och så skulle han försvinna. ”Vanessa, snälla öppna! Jag vet att du är där inne, Jazzy när du sprang in hit.” Fan också. Jag släppte ut luften ur mina lungor och började andas igen. Varför skulle jag öppna för honom egentligen? Han hade inte gjort annat än att såra mig och han förtjänade inte att få be om ursäkt. Mina tårar började sakta rinna nerför mina kinder igen när jag tänkte på det. ”Snälla, Vanessa?”

”Nej! Gå härifrån.” jag sa det ganska tyst men han hörde mig ändå eftersom han suckade.

”Jag tänker inte gå härifrån förrän du har släppt in mig. Eller i alla fall låtit mig förklara.”

”Varför lägger du ens energi på mig, ha? Jag är ju 'bara en au pair och inget mer'!”jag skrek det där till honom och jag kände hur ont det gjorde i hjärtat när jag själv sa hans ord högt och tydligt.

Jag visste att han hörde att jag grät eftersom jag kände att han började trycka upp dörren. Jag hade inte någon ork till att hålla emot så han lyckades öppna dörren tillräckligt mycket för ta sig in. Han satte sig ner bredvid mig och kramade om mig. Jag försökte till en början att kämpa emot men jag gav upp nästan direkt. Tillslut lät jag honom krama om mig och grät ut mot hans axel.

 

 

Vi satt där på golvet ett tag och bara höll om varandra. Justin hade också börjat gråta, antog jag, eftersom jag hörde hur han snyftade lite tyst. Jag visste inte vad som hade hänt efter att jag hade sprungit ut och nu tänkte jag att jag borde ta reda på det. Jag flyttade mig en bit ifrån honom och tittade på hans ansikte. Hela han utstrålade sorg. Jag fick genast skuldkänslor efter att ha skrikit på honom. Jag tänkte precis öppna munnen för att fråga vad Selena hade sagt när han började prata.

”Vanessa, du kanske inte vill förlåta mig och jag förstår det. Men jag måste ändå be om ursäkt. Jag menade verkligen inte det jag sa. Jag var chockad av att Selena kom inrusande sådär och bara började anklaga mig och jag var förvirrad och det bara slank ur mig! Du vet att du är så mycket mer än 'bara en au pair', du är den personen som är en utav mina bästa vänner. Den personen som jag kan vara med själv med. Den personen som vill vara med mig för att jag är den jag är, inte för att jag är den kända Justin Bieber! Och det är därför som jag vill umgås med dig, det är därför jag tycker om dig som vän.” jag log bara åt honom och tog hans händer i mina.

”Jag förlåter dig, Justin. Jag kan erkänna att jag överreagerade. Och jag skulle aldrig utnyttja dig för att själv få uppmärksamhet, vilket du kanske märkte igår.” han skrattade lite och nickade på huvudet. ”Jag tycker om dig också, som vän. Men nog om det nu. Hur är det nu? Mellan dig och Selena menar jag. Jag har väl inte förstört något?” han tittade sorgset ner i golvet, skakade på huvudet och tog ett djupt andetag.

”Hon sa inte så mycket efter att du hade gått. Hon tycker att jag ska välja mellan dig och henne. Välja vem jag vill ha.”

”Vet du hur du ska göra än?” han skakade bara på huvudet.

”Jag har ingen aning...” jag kunde inte låta bli att känna mig lite glad där, även om det kändes fel när Justin var så ledsen och förkrossad. Men nu fanns det ju hopp. Han kanske gillade mig lite mer än en vän i alla fall. Jag log lite för mig själv men slog sen bort den tanken och tittade på Justin som såg ut att vilja berätta om hans tankar. ”Jag har verkligen ingen aning. Jag älskar Selena men om hon inte kan tro på mig så kommer vårt förhållande tillslut att ta slut.”

”Detta var inte första gången som hon inte trodde dig?” Justin skakade sorgset på huvudet.

”Hon har gjort såhär många gånger innan. Hon anklagar mig för något som jag sen säger att jag inte har gjort. Men hon tror mig aldrig. Och denna gången ber hon mig att välja mellan henne min flickvän och en utav mina bästa vänner.” Jag la en tröstande hand på hans axel och han log lite smått mot mig. ”Det är en annan sak som gör att jag inte kan bestämma mig också.”

”Och vad är det?” jag var nyfiken eftersom jag inte hade en aning om vad det kunde vara. Justin tittade in i mina ögon och släppte inte min blick. Vi satt så och bara tittade på varandra i några sekunder innan han öppnade munnen.

”Du.” jag hajade till lite men släppte inte hans blick. ”Jag vet att det inte är rätt av mig att säga såhär till dig när jag har Selena, och du blir säkert helt chockad men det är i alla fall sanningen. Enda sen jag kom hem och jag träffade dig så har jag inte kunnat låta bli att bli attraherad av dig. Jag kan inte hjälpa det, men jag har lite känslor för dig.” nu vek jag generat undan blicken och stirrade istället ner i golvet. Jag borde ha hoppat av glädje men jag blev bara förvånad.

 

Jag kom ihåg att enda sen jag blev misshandlad av Adam och hans gäng, så hade jag, så fort en kille jag gillade erkände att han gillade mig tillbaka så hade jag plötsligt börjat att stöta bort honom. Mina känslor hade försvunnit för killen jag gillade och jag gillade honom inte mer än som kompis i fortsättningen. Jag var rädd för att släppa in en kille i mitt liv sådär efter det som hade hänt senast jag var i ett förhållande.

Men inget utav det där hände med Justin. Jag var så beredd på att känna mig obekväm i hans närvaro men allt jag ville just nu var att slänga mig i hans famn och säga att jag hade känslor för honom med. Men jag kunde inte. Jag blev rädd, men inte samma sorts rädd som jag annars blev, utan jag blev rädd för att jag reagerade på ett sätt jag aldrig tidigare hade gjort.

Jag ställde mig snabbt upp och öppnade dörren.

”Eh... jag tror jag måste vara ensam ett tag. Förlåt.” jag vågade inte möta hans undrande blick när jag körde ut honom hur min stuga. Men han förstod antagligen att jag blev överrumplad så han lämnade mig utan att säga nåt.

---

Äntligen kom Chapter 6 ut! Vad tycker ni, kul om ni hade velat lämna feedback i en kommentar ;)

Jag tänkte också att jag lägger ut ett nytt kapitel varannan dag, för då hinner jag skriva där emellan så att ni får kapitlerna regelbundet! Glöm inte att slänga in en kommentar

Stay Tuned! ;)