justindbiebernovells.blogg.se

”Godnatt, Jaxon.” jag gav honom en lätt puss på pannan, som jag hade gjort varje kväll sen jag kom hit, och gick sen över till Jazmyns säng för att säga godnatt till henne med.

”Godnatt, Jazmyn.” jag gav också henne en puss och tänkte precis vända mig om för att gå ut ur rummet.

”Vanessa, jag tror att Justin tycker om dig väldigt mycket.” jag stannade i steget och skrattade lite lågt.

”Jaså? Hur vet du det?”

”Man ser det på honom bara.” hon gäspade fram meningen och jag skrattade lite lågt åt henne.

”Nu får ni sova, annars orkar ni inget i morgon. Godnatt. Sötnosar.” jag släckte taklampan innan jag gick ut och stängde dörren efter mig.

När jag väl låg i min egen säng ute i min lilla stuga så kunde jag varva ner och tänka på allt som hade hänt under dagen. Jag tänkte på när jag pratade med Justin för allra första gången och känslorna jag hade då. Jag tänkte tillbaka på vår konversation där vi frågade saker om varandra. Han hade frågat väldigt mycket om min familj.Han hade också gissat på att jag var från England eftersom jag hade en brittisk accent. När jag sa att han hade gissat helt rätt gjorde han någon slags segergest som han kallade ett ninja-move. Jag log när jag tänkte på det.
Jag hade frågat väldigt mycket om hans karriär; hur det var att vara på resande fot i stort sätt hela tiden, hur det kändes att vara känd, om han hellre skulle velat vara en så kallad ”normal” människa istället, om hans kommande turné som skulle hålla på i 2 år och massa annat. Han verkade tycka det var kul att svara på mina frågor. Han sa att de var annorlunda ifrån vad alla intervjuare och andra fans frågade honom.
Jag tänkte också tillbaka på vårt vattenkrig i poolen. Det var då jag verkligen kände att vi skulle kunna bli hur bra kompisar som helst, jag märkte att vi verkligen passade ihop. Det bästa av allt var när han tog tag om min midja och snurrade mig i vattnet. Jag kunde inte undgå att tänka på oss som ett par. Jag vet att han hade Selena Gomez, att han älskade henne och allt sånt. Men jag kunde ändå inte hjälpa att den tanken kom upp i mitt huvud.
Jag visste att vi bara hade känt varandra i typ en halv dag eller nåt liknande men jag var tvungen att erkänna att jag hade lite känslor för honom. Jag verkligen gillade honom som vän men jag kände att det var lite kärlek vid första ögonkastet, eller ja, för mig i alla fall. Varför skulle Justin ha känslor för mig. Han hade, som sagt, Selena och han älskade henne, det visste jag redan om sen långt tillbaka. Men om han nu älskade henne så mycket, varför hade han tänkt att kyssa mig i poolen? Eller var det bara något jag inbillade mig? Han kanske bara skulle få mig på fall eller något sånt?

Jag kände att sömnen började sakta komma till mig och jag gäspade stort och länge. Jag bestämde mig för att stänga av mina tankar en stund så att jag kunde somna. Jag hade ju en livfull dag i morgon också som jag var tvungen att orka med. Mina ögonlock stängdes sakta och precis innan jag föll in i en djup sömn så kunde jag inte låta bli att hoppas att Justin skulle vara med mig och barnen i morgon också.

                                                                        ♥

Lite mer än 2 veckor hade nu gått sen jag kommit till Stratford och det var 6 veckor kvar. Den senaste veckan hade det för det mesta regnat så vi var tvungna att hålla oss inomhus. Justin hade, till min lycka, varit med mig och ungarna varje dag. Jag hade tagit vara på tiden då han var med eftersom han veckan efter skulle vara hos sina morföräldrar och umgås med dem och hans mamma.
För varje dag som gick sen jag och Justin träffades hade vi blivit bättre och bättre kompisar. Varje kväll efter att Jazmyn och Jaxon hade gått och lagt sig så brukade jag och han sitta uppe några timmar och prata. Det var på det sättet som vi hade kommit varandra så nära. Han hade pratat väldigt mycket om sin mormor och morfar som betydde allt för honom. Jag hade för det mesta bara lyssnat på vad han hade att säga och sa inte så mycket själv men det var någon gång ibland då Justin ville att jag skulle berätta om mig själv. Och eftersom mitt liv inte var så märkvärdigt så hade jag inte så mycket att berätta.

En dag hade Ryan och Chaz kommit förbi igen för att hälsa på deras bästa vän. Justin hade blivit så glad att det riktigt lös om honom när han kramade om två väldigt saknade personer. När han skulle presentera mig för dem så berättade jag att vi redan hade träffats, vilket förvirrade honom.

”När gjorde ni det?” han kollade från mig, till Ryan, till Chaz och tillbaka till mig.

”Well, du kan ju alltid fråga de där korkskallarna.” sa jag och nickade åt killarnas håll. När Justin tittade frågande på dem stod de först helt tysta innan de började än en gång tjafsa om vems fel det var att de hade kommit en dag för tidigt. Jag och Justin hade bara skrattat åt dem och skakat på huvudena.

”De har inte förändrats ett dugg sen vi var små, haha!” förklarade Justin.

Ryan och Chaz hade stannat hela dagen och åkte inte hem förrän sent på kvällen. De hade hjälpt till med att ta hand om Jazmyn och Jaxon, som verkade älska dem som om de också var deras storebröder. Dagen tillsammans med allihopa hade varit den bästa dagen hittills men jag kunde ana att mer sådana här dagar skulle komma framöver och jag riktigt längtade tills det.

                                                                        ♥

På min lediga lördag så hade jag tagit sovmorgon till klockan 11 eftersom jag annars gick upp runt 7 för att hinna göra frukost innan de två busungarna vaknade och var vrålhungriga. Min dag blev genast mycket bättre när jag såg att solen lyste starkt på den helt klar blåa himlen. Jag drog på mig mina kaki-färgade shorts och en vit magtröja med texten Hey Love i svart text överbröstet. Jag satte upp mitt hår i en slarvig hästsvans, tog mina svarta ray-ban solglasögon på huvudet och begav mig sen mot huset för att äta frukost.
Jag tog en skål med Coco-pops och mjölk och tog en sked från bestick lådan innan jag gick ut för att sätta mig på altanen. När jag öppnade dörren och klev ut satt Justin vid bordet med sin iPhone i handen. Jag blev helt plötsligt på ett väldigt bus-humör när jag såg att han satt med ryggen mot mig och han hade inte märkt att jag hade kommit. Jag tänkte att jag kunde vara lite taskig mot honom så jag gick in och ställde undan skålen på en bänk innan jag tog en kanna från ett av skåpen och fyllde med iskallt vatten. Jag smög tillbaka ut på altanen och Justin märkte inte denna gången heller att jag kom. Jag tassade så försiktigt jag kunde fram till honom. Tyst i mitt huvud så räknade jag till tre, ryckte mobilen från hans hand och vände kannan upp och ner precis över hans huvud. Han skrek högt av chock och flög upp ur stolen. Han vände sig om och jag kunde inte hålla mig för skratt när hans hår hängde slickat över ögonen och hans vita T-shirt var alldeles genomvåt.

”Det där ska du få ångra Vanessa Jones.” sa han med sammanbitna tänder och jag skrattade ännu mer.

”Än en gång: Jag är inte rädd för dig!” jag fortsatte att skratta medan han strök bort håret från ansiktet och lyfte lite lätt på ögonbrynen innan han också började skratta.

När vi hade lugnat ner oss så hämtade jag min frukost som jag snabbt skyfflade i mig. Justin tyckte att eftersom jag var ledig så kunde vi ha en ”Vanessa och Justin-dag”, som han kallade det. Han bestämde att vi skulle åka till stranden så jag skyndade mig tillbaka till min stuga för att slänga ner allt jag behövde i en väska för att sen hjälpa Justin med att packa ner lite mat till oss som vi kunde äta till lunch.

”Är du helt säker på att detta går bra, Justin?” frågade jag honom oroligt när vi kom till stranden och den var helt proppfull med människor.

”Jadå, fansen är inte så hysteriska här.” försäkrade han mig och drog med mig i min arm för att hitta en bra plats att ligga på. Vi hittade en plats som låg lite avsides bara några minuter senare där vi bredde ut våra handdukar. Vi gick direkt ner till vattnet och det var inte så kallt som jag trodde det skulle vara. Vi simmade runt en stund innan vi bestämde oss för att gå upp och vila. Jag la mig ner på mage och knäppte upp bikinin så att jag inte skulle få några linjer på ryggen. Justin la sig tätt intill mig, också på mage och tittade in i mina ögon med ett leende på läpparna.

”Vad?” han skakade lite lätt på huvudet och blundade utan att säga nåt. Jag gjorde som honom, blundade, och jag kände hur solen brände skönt på min rygg. Det kändes verkligen som om solen tog riktigt bra idag och jag hoppades på att jag skulle vara riktigt brun och fin sen när vi kom hem.

När vi hade varit på stranden i några timmar var klockan ungefär 4 och vi hade hunnit med många dopp i det svalkande vattnet, mycket solande och en riktigt god lunch med baguetter och frukt. Vi bestämde oss för att ta ett sista dopp innan vi drog oss hemåt igen.

”Sisten i är ett ruttet ägg!” skrek han och började springa ner mot vattnet. Jag reagerade snabbt och sprang lätt i kapp honom. Jag tog i den sista biten och kom före honom. Jag dök när jag hade kommit tillräckligt långt ut och inte långt efter kom Justin också.

”Nejmen ser man på. Kom inte självaste Justin Bieber sist? Blev han verkligen slagen av en tjej?” retade jag honom och han kom sakta emot mig. Jag såg på hans blick och hans leende att han snart skulle göra något och jag tänkte precis akta mig när han tog tag om min midja och lyfte upp mig på axeln. Jag skrek och skrattade på samma gång.

”Nej! Justin släpp mig! Justin!”

”Ska jag släppa dig?”

”Jaaaa! Släpp ner mig!”

”Okej!” han lyfte ner mig från sin axel men höll mig fortfarande i famnen. Jag mötte hans bruna ögon och de gjorde så att jag riktigt smälte. Innan jag hann reagera så slängde han mig i vattnet och jag kom under ytan. När jag kom upp igen så stod Justin och gapflabba åt mig. Jag gav honom en sur blick.

”Jag sa ju att du skulle få ångra att du hällde vattnet på mig i morse.” han fortsatte att skratta och började sen gå tillbaka till land. ”Kom igen nu, surpuppa. Nu åker vi hem.” Jag följde efter honom och vi gick jämte varandra hela vägen upp på land igen.

När vi hade kommit halvvägs till våra saker så kom det helt plötsligt minst 10 män emot oss, alla med en stor kamera i handen som blixtrade till non-stop. Paparazzis! Jag stelnade till och Justin tog ett fast tag om mina axlar och drog mig intill sin kropp. Vi blev omringade av alla paparazzis och alla skrek frågor om vem jag var; är det din älskarinna, vad har hänt med Jelena. Eller så skrek de bara att vi skulle kolla åt deras håll så att de fick en bra bild. Jag var helt handlingsförlamad. Minnen från min uppväxt, som jag i så många år hade gömt undan långt inne i min hjärna, kom plötsligt tillbaka och jag började hyperventilera. Justin försökte trycka oss ut ur ringen av paparazzis men vi kom ingenvart. Jag började bli yr, jag såg suddigt och alla röster var svåra att höra. Jag kunde bara urskilja en röst och det var Justins stämma som skrek till männen att lämna oss i fred. Jag kände hur mina ben gav vika. Jag kunde inte längre hålla mig uppe själv. Justins armar fångade upp mig och försökte än en gång att trycka sig ut och denna gången lyckades han. Han skyndade sig till våra handdukar där han la mig ner och skvätte lite kallt vatten i mitt ansikte så att jag vaknade till.

När jag såg klart igen så möttes jag av Justins oroliga ansikte.

”Vanessa, är du okej?” jag kunde bara nicka men det räckte som svar för honom. ”Kom igen, jag hjälper dig till bilen.”

Chapter 4, allihopa! :) Jag tänkte att det blir roligare att läsa om man har lite bilder i början av kapitlet så det hade jag tänkt börja med nu.

Jag ligger inte så långt före er med kapitlerna så det kan bli lite tunt med det i några dagar här. Men jag ska skriva så fort jag har tid.

Stay Tuned! ;)

Vanessa Jones. Jag log när jag tänkte på henne. Hon verkade vara en väldigt snäll och rolig person. Hon är en Belieber, men ändå kan hon bete sig som om jag inte var berömd. När vi pratade om min karriär så ställde hon frågor på ett sätt som fick mig att känna mig ”normal”. Vanessa fick mig att känna mig normal. Det var längesen jag hade haft den känslan.
Mina småsyskon verkade tycka om henne också. Vilket var bra eftersom hon skulle ta hand om dem hela sommaren.Och jag kanske kunde hjälpa henne? Just i den stunden ville jag inget annat än att vara nära henne. Hon var kortare än mig men såg nästan ut som 19, fastän hon endast var 17. Hennes leende var det finaste jag någonsin hade sätt. När hon log så fick en söt liten smilgrop på hennes vänstra kind, vilket gjorde så att mitt hjärta tog ett litet extra skutt.
Vi hade bara känt varandra i någon timme, men jag visste redan på den korta tiden att jag ville ha henne som min vän. Hon verkade vara en utav de få personerna som gillar mig på riktigt. Inte som typ hälften av alla i världen, för att jag är Justin Bieber. Hon verkade gilla mig för att jag är Justin.

Jag hade stått vid poolkanten och tänkt på det där eftersom jag precis hade puttat i Jazzy i vattnet. Men alla mina tankar avbröts tvärt när jag kollade mot stugan, där Vanessa skulle bo i sommar, och såg henne komma gåendes i klädd endast ett par slitna jeansshorts och en vit bikini. Jag blev helt stum av hennes vackra kropp. Den var perfekt solbrun och såg ut som en modells kropp. Jag kunde inte slita blicken från henne. Hon var verkligen vackrare än vackrast.

Mina tankar avbröts än en gång när jag plötsligt blev puttad bakifrån. Jazzy hade kommit från ingenstans och gjort sin hämnd på mig och puttat mig i poolen medan jag var helt uppslukad av Vanessa. Jag hamnade under vattnet med alla kläderna på mig. När jag kom upp över ytan igen så stod både Jazzy och Jaxon vid poolkanten och skrattade ihjäl sig medan Vanessa stod bredvid och tittade på mig med road blick.

”Så går det när man inte är uppmärksam.” sa hon och skrattade. Det där skrattet, alltså. Det fick min mage att pirra till lite. Jag gick fram till kanten av poolen där Vanessa stod och sträckte upp en hand mot henne.

”Kan inte du hjälpa mig upp?” hon slutade skratta och tog tag i min hand och började dra. Jag tog tillfället i akt och drog i hennes arm så att hon också flög i. Hon skrek till innan hon hamnade under ytan. Snabbt var hon uppe igen och kollade på mig med öppen mun av förvåning.

”Varför gjorde du så för?”

”Jag tyckte inte du blev tillräckligt blöt av saften så jag tänkte att du kunde ta dig ett litet dopp i poolen istället.” jag blinkade med ena ögat mot henne och hon log busigt mot mig. Jag tog ett steg närmare henne så att det bara var en halmeter emellan oss. ”Och om jag vore du, så skulle jag passa mig och vara väldigt uppmärksam.” Hon skrattade och skakade på huvudet.

”Jag är inte rädd för dig, Bieber!”

”Jaså, inte?” jag slängde mig mot henne och tog ett fast tag runt hennes midja för att dra ner henne i vattnet igen.

”Åh du är bara så död just nu!” sa hon med sammanbitna tänder och skvätte massa vatten i mitt ansikte. Jag skvätte tillbaka massa vatten på henne och ett stort vattenkrig var nu i full gång.

”Jazmyn, Jaxon! Kom och hjälp till!” ropade Vanessa och de två små hoppade direkt ner i vattnet och började skvätta allt vad de orkade på mig. Jag tog en uppblåsbar madrass som fanns i ena änden av poolen och höll den framför mig som ett skydd. Alla slutade plötsligt skvätta vatten på mig och det blev alldeles tyst. Jag lyssnade efter ett tecken på att Vanessa, Jazzy och Jaxon fortfarande var kvar och precis när jag skulle ta ner madrassen för att kolla kom Vanessa upp bakom mig och puttade mig under vattnet där hon gjorde en grimas mot mig. Jag skyndade mig upp till ytan där jag tog tag runt Vanessas midja och snurrade runt henne så att det sprutade vatten överallt. När jag släppte henne vände hon sig om. Hon stod tätt intill mig, endast en decimeters avstånd mellan oss. Jag kände lukten från hennes parfym, och jag visste att jag hade känt den lukten innan, men jag visste bara inte var. Jag mötte hennes chokladbruna ögon och de glittrade till i solens starka strålar. Sakta närmade jag mig henne. Det var inget jag gjorde medvetet utan det var som om en magnet som jag drogs till. Jag lutade huvudet lite åt höger och tänkte precis ta bort det lilla avståndet mellan oss när ett enda namn ploppade upp i mitt huvud och som satte stopp för vad jag precis tänkte göra. Selena.

Wow, jag gick från typ 2-3 läsae till nästan 30 på bara någon dag! Hoppas bara att ni alla stannar här också, haha. Stort tack till er som var villiga med att göra länkbyte! :D

Jag kunde inte fatta att jag hade haft den här turen. Turen som tar mig till det stället som jag dyrkar mest av allt. Turen som, förhoppningsvis, kommer förändra mitt liv. Att jag just i denna stunden satt på ett flygplan som var på väg över Atlanten med riktningen mot Kanada hade varit en dröm sen 3 år tillbaka.

Jag kommer ihåg den dagen då jag hade suttit inne på Youtube och klickat upp massa olika videos i hopp om att fördriva tiden. Jag kommer ihåg känslan i magen jag fick när jag hörde den där änglalika rösten börja sjunga.Jag kommer ihåg hur jag genast efter några sekunder blev helt förälskad i låten jag hade hittat, hur jag började söka upp personens namn och läsa information om honom. Hur jag sakta hade knappat in hans namn på tangenterna; J-U-S-T-I-N-B-I-E-B-E-R.
Sen 3 år tillbaka har jag varit en Belieber. Och min stora dröm att åka till hans hemstad, Stratford, gick nu i uppfyllelse. Nu skulle jag tillbringa min sommar där i Stratford och det som gjorde min resa ännu bättre var att jag visste att Justin skulle också vara där hela sommaren för att sen börja med sin turné i Nordamerika. Om jag hade tur så skulle jag träffa honom. Allt det här var tack vare att min mamma ett halvår innan hade tjatat på mig att jag var tvungen att sommarjobba om jag ville ha råd med en biljett till Justin's kommande turné. Så jag bestämde mig för att hitta ett jobb som au pair.

”Har du hittat något än?” min mamma kom fram till mig där jag satt på en stol i köket med min laptop framför mig. Jag letade efter ett au pair jobb på internet. Jag hade letat i minst 4 månader men fortfarande inte hittat något som lockade mig.
Eftersom jag var så inne i mitt letande skakade jag bara på huvudet åt mamma som gav mig en lätt kram om axlarna.
”Ha tålamod, du kommer snart hitta något bra.” mamma gick ut från köket och jag fortsatte att scrolla neråt på sidan jag var inne på. Precis innan jag tänkte ge upp och kryssa ner sidan så fastnade mina ögon på en annons.

”Mitt namn är Mr. Kingsley. Jag har 2 barn, 4 och 3 år. Jag vill ha en glad, snäll och positiv person med mycket tålamod som kan jobba som en au pair och ta hand om mina barn som båda två har väldigt mycket energi. Jobbet varar i 8 veckor. Du kommer att ha en egenstuga som du bor i och du kommer också ha tillgång till bil. När du anländer så får du ett schema, en lista med saker som är viktiga, etc...”

Jag klickade in på länken och skummade igenom texten. Jag fick ett stort leende på mina läppar när jag insåg att det här var det rätta jobbet.

”MAMMA! Jag har hittat en! Kom hit och läs detta.” min mamma kom springandes och jag gav henne laptopen. Hennes ögon förflyttades snabbt fram och tillbaka medan hon läste. När hon var klar gav hon mig datorn igen och gav mig ett stort leende.

”Det där låter riktigt bra, Vanessa! Och det är i din favorit stad också.”

”Va? Min favorit stad?” jag skummade snabbt igenom texten igen och denna gången såg jag det. Stratford, Canada.

”Stratford...” sa jag och tittade drömmande på namnet.

”Ja, det är väl därifrån som han där Austin Bieber kommer från, eller hur?”

”Han heter JUSTIN Bieber, mamma. Och ja, det är där han kommer ifrån.”

Jag vaknade upp ur mitt dagdrömmande när det pep till inne i flygplanet och bältesknappen tändes. Jag tittade snabbt ut genom fönstret och märkte att vi nu flög över land, över Canada. En kvinnas röst berättade att vi var på väg att landa och att man skulle sitta kvar på sin plats tills man fick ta av sig bältet.
Landningen tog inte lång tid och när jag såg att planet var nere på fast mark började nervositeten komma. Jag var nu helt ensam i ett stort land som jag aldrig hade varit i innan.

Jag hade precis hämtat min resväska från bagagebandet och var nu på väg ut för att hitta en taxichaufför som skulle köra mig till Stratford som låg ungefär en timme bort. Det tog inte lång tid att hitta min chaufför, han stod och höll upp en skylt med mitt namn på och när jag gick fram och hälsade så tog han hand om min väska och visade vägen till bilen.
När jag satt i baksätet av taxin och var beredd för att åka sträckte min chaufför fram ett kuvert till mig.

”Mr. Kingsley bad mig att ge dig det här.” sa han och jag tackade och öppnade kuvertet där det låg ett brev i.

”Kära Vanessa Jones. Jag ville förbereda dig för en sak. När du kommer hit och du ser mig så tror jag att du kommer känna igen mig. Och jag tror också att om du inte är beredd så kommer du antagligen att göra detta jobbet för uppmärksamhetens skull.
Jag väntade med att berätta det här tills nu för jag ville inte att någon annan skulle försöka få jobbet som au pair och göra det bara för att få träffa min son. Du vet redan vem det är slår jag vad om. Mitt namn är inte Mr. Kingsley. Mitt riktiga namn är Jeremy Bieber.”

”Oh... My... God...” jag bara stirrade på brevet, helt chockad. 'Mitt namn är Jeremy Bieber.' DEN Jeremy Bieber? Jeremy Bieber, Justin´s pappa? Jag läste igenom brevet minst 10 gånger till innan jag fattade att jag skulle ta hand om Justin Bieber´s små syskon, Jazmyn och Jaxon.
Jag satt och tänkte på det här hela resan och jag märkte knappt när bilen stannade utanför ett stort hus. När jag klev ur bilen så möttes jag av en lång man med ett leende på läpparna. Jag såg direkt att det var Jeremy och var då glad att han hade förvarnat mig. Jag tror att jag hade svimmat annars.

”Hej, Vanessa, Välkommen till Stratford. Du kan kalla mig Jeremy.”

”Hej, Jeremy. Jag är så glad att jag fick den här chansen att komma hit.” Jeremy betalde taxin och tog min väska och började gå mot huset. Han förklarade lite varför han behövde en au pair och vad jag skulle få göra denna sommaren. Han ledde mig in i deras vardagsrum där han bad mig sätta mig ner och gav mig en burk Coca-cola. Han gav mig ett schema som vi gick igenom och sen gick vi igenom listan med viktiga saker som jag var tvungen att veta om. Jag skulle få vara ledig på lördagarna och halva söndagen. Efter en halvtimma var vi klara och han skulle visa mig till min lilla stuga som jag skulle få bo i.

”Varsågod. Det är inte särskilt stort men det finns i alla fall en dubbelsäng, byrålådor och ett litet badrum. Jag hoppas att det är okej.”

”Såklart det är, det är alldeles perfekt för mig.” Jeremy gav mig en nyckelknippa med nycklar till stugan, huset, garaget och bilen. ”Bara så att du vet så har jag ingen körkort så jag behöver inte bilnyckeln.” Han skrattade åt mig och viftade lite med handen.

”Du kan behålla den ändå. Man vet ju aldrig om du behöver den en dag.” han började gå tillbaka till huset för att lämna mig ensam ett tag för att packa upp mina saker.

”Åh, jag höll på att glömma. Nästa vecka så kommer min son Justin hit. Han kommer bo hos oss ibland och ibland hos sina morföräldrar.” en bubblande känsla i magen kom och jag log stort av ren lycka.

”Det har jag vetat ett tag nu, haha.” Jeremy kollade lite frågande på mig innan han nickade.

”Du är en av hans Beliebers?” jag nickade stolt och gav honom ett leende. ”Jag hoppas bara inte att du är en av de där galna fansen som skriker och gråter när de träffar honom. Jag är inte säker påatt han orkar med det en hel sommar. Men eftersom du verkar ganska lugn just nu så borde det inte vara några problem” han blinkade med ena ögat och lämnade mig sen själv.

Jag skulle få träffa Justin Bieber! En hel sommar med bara Justin och hans familj! Det var helt otroligt vilken tur jag hade haft som såg annonsen på internetet. Jag stod kvar på stället ett tag och tog in allt i huvudet innan jag började packa upp min stora väska med kläder och annat. Efter 45 minuter var jag helt klar och knuffade in väskan under dubbelsängen som stod mitt i rummet. Jag tog ett djupt andetag och gick ut ur stugan för att gå och leta upp Jazmyn och Jaxon som var någonstans i huset. Jag skulle äntligen börja mitt stora äventyr.

Första kapitlet här nu då! Vad tycks? Verkar det vara en vettig handling än så länge? :)

Kommentera era åsikter och kom gärna med idéer