♥ Chapter 3 ♥


 

Vanessa Jones. Jag log när jag tänkte på henne. Hon verkade vara en väldigt snäll och rolig person. Hon är en Belieber, men ändå kan hon bete sig som om jag inte var berömd. När vi pratade om min karriär så ställde hon frågor på ett sätt som fick mig att känna mig ”normal”. Vanessa fick mig att känna mig normal. Det var längesen jag hade haft den känslan.
Mina småsyskon verkade tycka om henne också. Vilket var bra eftersom hon skulle ta hand om dem hela sommaren.Och jag kanske kunde hjälpa henne? Just i den stunden ville jag inget annat än att vara nära henne. Hon var kortare än mig men såg nästan ut som 19, fastän hon endast var 17. Hennes leende var det finaste jag någonsin hade sätt. När hon log så fick en söt liten smilgrop på hennes vänstra kind, vilket gjorde så att mitt hjärta tog ett litet extra skutt.
Vi hade bara känt varandra i någon timme, men jag visste redan på den korta tiden att jag ville ha henne som min vän. Hon verkade vara en utav de få personerna som gillar mig på riktigt. Inte som typ hälften av alla i världen, för att jag är Justin Bieber. Hon verkade gilla mig för att jag är Justin.



Jag hade stått vid poolkanten och tänkt på det där eftersom jag precis hade puttat i Jazzy i vattnet. Men alla mina tankar avbröts tvärt när jag kollade mot stugan, där Vanessa skulle bo i sommar, och såg henne komma gåendes i klädd endast ett par slitna jeansshorts och en vit bikini. Jag blev helt stum av hennes vackra kropp. Den var perfekt solbrun och såg ut som en modells kropp. Jag kunde inte slita blicken från henne. Hon var verkligen vackrare än vackrast.

 

Mina tankar avbröts än en gång när jag plötsligt blev puttad bakifrån. Jazzy hade kommit från ingenstans och gjort sin hämnd på mig och puttat mig i poolen medan jag var helt uppslukad av Vanessa. Jag hamnade under vattnet med alla kläderna på mig. När jag kom upp över ytan igen så stod både Jazzy och Jaxon vid poolkanten och skrattade ihjäl sig medan Vanessa stod bredvid och tittade på mig med road blick.

Så går det när man inte är uppmärksam.” sa hon och skrattade. Det där skrattet, alltså. Det fick min mage att pirra till lite. Jag gick fram till kanten av poolen där Vanessa stod och sträckte upp en hand mot henne.

Kan inte du hjälpa mig upp?” hon slutade skratta och tog tag i min hand och började dra. Jag tog tillfället i akt och drog i hennes arm så att hon också flög i. Hon skrek till innan hon hamnade under ytan. Snabbt var hon uppe igen och kollade på mig med öppen mun av förvåning.

Varför gjorde du så för?”

Jag tyckte inte du blev tillräckligt blöt av saften så jag tänkte att du kunde ta dig ett litet dopp i poolen istället.” jag blinkade med ena ögat mot henne och hon log busigt mot mig. Jag tog ett steg närmare henne så att det bara var en halmeter emellan oss. ”Och om jag vore du, så skulle jag passa mig och vara väldigt uppmärksam.” Hon skrattade och skakade på huvudet.

Jag är inte rädd för dig, Bieber!”

Jaså, inte?” jag slängde mig mot henne och tog ett fast tag runt hennes midja för att dra ner henne i vattnet igen.

Åh du är bara så död just nu!” sa hon med sammanbitna tänder och skvätte massa vatten i mitt ansikte. Jag skvätte tillbaka massa vatten på henne och ett stort vattenkrig var nu i full gång.

Jazmyn, Jaxon! Kom och hjälp till!” ropade Vanessa och de två små hoppade direkt ner i vattnet och började skvätta allt vad de orkade på mig. Jag tog en uppblåsbar madrass som fanns i ena änden av poolen och höll den framför mig som ett skydd. Alla slutade plötsligt skvätta vatten på mig och det blev alldeles tyst. Jag lyssnade efter ett tecken på att Vanessa, Jazzy och Jaxon fortfarande var kvar och precis när jag skulle ta ner madrassen för att kolla kom Vanessa upp bakom mig och puttade mig under vattnet där hon gjorde en grimas mot mig. Jag skyndade mig upp till ytan där jag tog tag runt Vanessas midja och snurrade runt henne så att det sprutade vatten överallt. När jag släppte henne vände hon sig om. Hon stod tätt intill mig, endast en decimeters avstånd mellan oss. Jag kände lukten från hennes parfym, och jag visste att jag hade känt den lukten innan, men jag visste bara inte var. Jag mötte hennes chokladbruna ögon och de glittrade till i solens starka strålar. Sakta närmade jag mig henne. Det var inget jag gjorde medvetet utan det var som om en magnet som jag drogs till. Jag lutade huvudet lite åt höger och tänkte precis ta bort det lilla avståndet mellan oss när ett enda namn ploppade upp i mitt huvud och som satte stopp för vad jag precis tänkte göra. Selena.



Wow, jag gick från typ 2-3 läsae till nästan 30 på bara någon dag! Hoppas bara att ni alla stannar här också, haha. Stort tack till er som var villiga med att göra länkbyte! :D

Till er som kommenterat så kolla under er kommentar där ni hittar mitt svar! Glöm inte det :)
Glöm inte heller att ge tips och råd så att dennanovellen blir så bra som möjligt och så ni blir nöjda med den! 
Jag ligger lite efter med skrivandet så det kan bli lite tunt med kapitel nu under helgen men nästa vecka så kör jag igång på riktigt!
 

Stay Tuned! ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0