justindbiebernovells.blogg.se

Jag väntade spänt på vad som skulle komma härnäst. Jag förstod inte! Jag trodde att min mamma tyckte om Vanessa men kanske så hade jag fått helt fel uppfattning? Det hade gått någon minut innan jag öppnade munnen igen.

”Mamma, är du kvar?” det tog någon sekund innan jag hörde hur hon skrattade glatt i luren och klumpen i magen försvann genast.

”Jadå, jag blev bara så glad för din skull! Jag har verkligen väntat sen Toronto på att du skulle komma med den nyheten.”

Jag bara stod där mitt i mitt rum och log stort och fånigt åt hennes ord. Jag visste att hon hade gillat Vanessa.

”Vanessa verkar vara bra för dig. Du har varit mycket gladare sen du träffade henne.”

”Och hur vet du det?”

”Jag är din mamma, Justin, och jag känner dig mycket väl.” jag skrattade och visste att det var sant. Min mamma om någon kände mig inifrån och ut. I bakgrunden kunde jag fortfarande höra mina morföräldrar tissla och tassla med varandra. Plötsligt drog mamma in sig i samtalet med dem och lämnade mig ensam i luren. Jag var tyst och lyssnade på vad de sa, jag hörde inte mycket men jag lyckades urskilja orden ”ikväll”, ”middag” och ”familjen”. Efter ett ögonblick så kom min mamma tillbaka till luren.

”Din mormor och morfar vill också träffa Vanessa. Så vad säger ni om att komma på middag ikväll?”

”Självklart, mamma. Jag har inte träffat er alls mycket under sommaren och det är dags nu.” mammas härliga skratt hördes och det värmde mig lika mycket varje gång.

”Bra. Ta med Jeremy och barnen också om de vill komma så blir det en stor och härlig familjemiddag.”

”Okej, vi kommer vid sex. Jag älskar dig mamma.”

”Jag älskar dig med, gubben. Ses ikväll.”och med de orden så la vi på och jag gick ut till köket där alla de andra var med ett stort leende på mina läppar. Denna veckan blev bara bättre och bättre för varje dag.

 ♥

Så fort jag visade mig i köksöppningen så såg Vanessa mig.

”Vad lång tid det tog. Somnade du om eller?” hon gav mig ett av hennes busiga leenden och jag skrockade åt henne lite tyst och skakade på huvudet.

”Mamma ringde.”

”Jaså, vad sa hon då? Hur var det med henne och dina morföräldrar?” Pappa satt mellan Jazzy och Jaxon med sin tallrik fullproppad med äggröra och bacon och gaffeln i ena handen.

”Jo det var bra. Jag berättade om Vanessa och mig och hon tyckte att vi alla skulle komma över ikväll på en familjemiddag.”

”Hm, låter bra. Jag har inget annat för mig i alla fall.” jag nickade och gick fram till den lediga platsen bredvid Vanessa och satte mig ner. Jag märkte hur hon satt tyst och stirrade rakt ner i sin tallrik medan hon åt. Jag tittade hela tiden på henne och märkte hur nervös hon hade blivit. Så fort hon skulle ta mer mat, flytta något eller skicka saker till Jeremy så tappade hon det och ursäktade sig tyst. Jag log åt hur hennes beteende helt plötsligt hade ändrat sig. Jag lutade mig mot henne, gav henne en lätt kyss på munnen och fick hennes ögon att fokusera på mig.

”Oroa dig inte. Det kommer gå bra.” hon nickade löst och tog ett djupt andetag. Jag tog hennes hand i min och smekte den och det verkade lugna ner henne lite granna i alla fall för hon kunde vara som vanligt utan att tappa allt hon höll i. Jag var hundra procent säker på att min mormor och morfar skulle tycka lika mycket om henne som jag och alla andra som hade träffat henne gjorde. Den här kvällen skulle bli väldigt lyckad, det kände jag på mig.

♥ 

NÅGRA TIMMAR SENARE

Några minuter innan vi skulle bege oss iväg till middagen så stod jag inne i badrummet och fixade håret. Samtidigt så stod jag och nynnade på Man in the mirror av Michael Jackson. Precis när jag hade blivit nöjd med håret så märkte jag i spegeln att Vanessa stod bakom mig och såg ut som om hon skulle svimma när som helst. Jag log och vände mig om för att dra in henne i en kram.

”Hey, du behöver inte vara nervös, okej? Det kommer gå bra.” jag kände att Vanessa skakade på huvudet i mitt bröst och jag skrattade åt henne. Hon drog sig undan och ställde sig med armarna i kors över bröstet.

”Det är inte kul, Justin.” Hon tittade på mig med en irriterad blick och jag kunde inte hjälpa att jag skrattade till igen. Hon blev bara ännu surare för det och började gå ut ur badrummet men jag hann ta tag i hennes arm och stoppa henne.

”Kom igen Vanessa, det här är ju löjligt. Det finns inget att vara nervös för! Mamma gillar dig, det vet du.” hon drog sig loss från mitt grepp och ställde sig en bit ifrån mig.

”Jo det är det faktiskt. Du hade också vart nervös om du hade varit mig, och hur kul hade det vart om jag hade stått och skrattat åt dig då?” jag gick fram till henne och drog in henne i en kram igen innan hon hann göra något och höll fast henne där i ett fast tag.

”Förlåt.” jag mumlade tyst i hennes öra och hon rös till. Innan jag släppte taget om henne så kysste jag henne på halsen och jag kunde känna hur hon log för sig själv. Jag släppte henne och höll henne på en armlängds avstånd så att jag kunde se att hon hade lugnat ner sig igen. Inte förrän då såg jag hur hon såg ut. Hennes hår böljade ner i stora naturliga lockar och hennes ansikte hade inte alls mycket smink på sig. Hon hade på sig en tunn blus som hon hade stoppat innan för ett par svarta skinny-jeans. Hon matchade hela outfiten med lite armband, ringar och, till min förvåning, en väldigt välbekant klocka.

”Är inte den där min?” jag pekade ner på hennes vänstra arm där min klocka hängde lite löst och Vanessa gömde snabbt händerna bakom ryggen och stoppade in båda läpparna i munnen.

”Kanske.” jag skrattade åt henne och skakade samtidigt på huvudet.

”Den passar dig. Och du är väldigt vacker ikväll också.” hon gav mig ett snett leende och tittade blygt ner i marken när hon drog bak en hårslinga bakom örat.

”Justin, Vanessa, vi åker nu.” min pappas röst lät tydligt in genom den stängda badrumsdörren och jag tog Vanessas hand i min vi gick ut till hallen där min pappa var i full fart med att försöka få på Jazzy och Jaxon deras ytterkläder.

 ♥

Så fort bilens motor hade stängts av så tryckte jag till Vanessas hand lite, som hade legat i min sen vi var i badrummet där hemma.

”Är du redo?” hon vände sig mot mig och nickade lite löst med ett svagt leende på läpparna. Tillsammans så gick vi ut ur bilen och följde efter min pappa och små-syskon mot dörren till huset.

Det tog inte lång tid efter att vi hade knackat som min mamma öppnade den och brast ut i ett glatt ”hej”. Hon kramade om min pappa och klappade både Jazzy och Jaxon på huvudet innan de hade hunnit flänga av sig alla ytterkläder och sprungit in för att leka. Jag gick innanför dörren och drog Vanessa med mig. Vi tog av oss våra jackor och hängde upp dem på klädhängaren som stod vid sidan av dörren innan vi började hälsa på mamma och båda mina morföräldrar. Jag gav min mamma en kram och sa att jag hade saknat henne innan jag gick vidare till min mormor och morfar som båda två stod med stora leenden på sina läppar. Jag märke att Vanessa hela tiden höll sig lite i bakgrunden och när jag vände mig om för att titta på henne så såg jag att hon också flackade med blicken hela tiden och lekte med sina fingrar. Min mamma gick fram till henne och gav henne en stor och lång kram. Vanessa verkade slappna av lite när mamma viskade något i hennes öra och gav henne sen ett leende. När de hade släppt varandra så kom Vanessa fram till mig och ställde sig bredvid mig. Jag tog hennes hand och drog henne intill min kropp. Jag tittade på henne och sen på min mormor och morfar som väntade på att jag skulle presentera dem.

”Vanessa, det här är min mormor och morfar.” jag gjorde en liten gest mot dem. ”Och det här,” jag gav Vanessa en puss på kinden innan jag fortsatte. ”är min Vanessa. Min flickvän.”

Det kändes bra att säga det ordet. Att äntligen kunna presentera henne som min flickvän gav mig fjärilar i magen, vilket Vanessa också gjorde bara hon tittade på mig. Vanessa sträckte fram en hand mot min mormor för att hälsa men istället för att ta den så drog hon in Vanessa i en kram istället.

”Du kan kalla mig Diane.” de släppte varandra och Vanessa gick vidare till morfar som också han kramade om henne.

”Jag är Bruce. Välkommen till familjen.” Vanessa tackade och log blygt ner mot golvet och ställde sig bredvid mig igen. Jag la min arm om hennes midja och drog henne så tätt intill mig som det gick.

”Se. Jag sa ju att det inte var någon fara. De gillar dig redan.” jag viskade i hennes öra så att bara hon hörde och hon fnittrade till lite.

”Så, vem är hungrig? Maten står redan på bordet.” och med mammas ord så gick vi alla in till matsalen där allt redan var framdukat och maten stod placerad i mitten. Jag kände hur min mage kurrade till av hunger och jag kunde inte vänta tills jag kunde få känna smaken av min mormors grymt gode mat igen.

Alltså, jag känner att det här börjar spåra ut lite! :s

Jag försöker verkligen att skriva så ofta jag hinner men det funkar inte särskilt bra.

Snart är det ju dock Jullov så då kanske jag kommer ikapp lite, vi får se.

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL