justindbiebernovells.blogg.se

Glöm inte att gilla bloggen på Facebook!

www.facebook.com/JustindBieberNovells

Jag tog upp min V-ringade, vita t-shirt från stolen i mitt rum och drog den över huvudet. Jag var nästan helt redo för att hämta Vanessa och åka till restaurangen där vi skulle äta middag. Allting var perfekt planerat inför kvällen och jag hoppades på att allt skulle gå helt felfritt. Jag hade pratat med pappa på morgonen och han hade glatt sagt att han kunde vara hemma med Jazzy och Jaxon ikväll.

”Inte visste jag att du och Vanessa hade något på gång.” jag himlade med ögonen mot honom men kunde inte låta bli att le. ”När hände det här?”

”När vi var i Toronto.” min pappa gav mig ett stort leende och kramade om mig.

”Hon är verkligen en snäll och jätte söt tjej, Justin. Ta vara på henne.”

”Pappa, vi är inte ens tillsammans, okej. Vi dejtar bara.” han tog ett steg tillbaka och gav mig en lurig blick.

”Vänta du bara och se efter ikväll.” med de orden gick han ut ur köket och lämnade mig där ensam.

Jag log när jag tänkte på det som pappa hade sagt till mig. Jag hoppades verkligen att kvällen skulle bli lyckad och att den skulle gå som planerat, annars var det kört.

Jag sneglade på klockan och den var exakt kvart över 7. Jag hade sagt till Vanessa att vara klar vid halv 8 så att vi kunde åka direkt när jag hämtade henne i stugan. Jag gick in till mitt badrum för att fixa håret och när jag var klar med det drog jag på mig en svart väst och ett halsband. Jag kollade så att jag såg någorlunda okej ut för en dejt och drog en hand genom håret en sista gång. Innan jag gick så låste jag upp mobilen och gick in på Twitter.

”Wish me good luck tonight. Hope that everything goes as planned” jag skickade iväg tweeten, tog mina bilnycklar och plånbok och gick sen till pappa för att säga hejdå.

Det tog bara några få sekunder innan dörren till Vanessas stuga öppnades och hon visade sig i öppningen med ett stort leende på läpparna, och som vanligt så såg hon lika vacker ut som alltid. Hon hade på sig ett vitt linne med volanger på och en ljus-beige jacka över det. Hon bar också ett par svarta stuprörsjeans och svarta pumps på fötterna. För att knyta ihop hela looken så hade hon smycken som matchade nitarna på jackan. Jag blev stum för ett ögonblick men när jag kom tillbaka så gav jag henne en kram och kände doften av hennes parfym. Hennes underbara hår låg perfekt platt över ryggen.

”Är du klar?”

”Yes, ska bara hämta väskan och mobilen.” hon sprang in och kom sen tillbaka med en väska hängande över axeln. Vi gick tillsammans till min bil och körde sen iväg till restaurangen där jag hade bokat bord.

 ♥

”Alltså, det där var så gott men jag är så mätt så om jag äter en enda liten bit mat till så kommer jag att spricka.” Vanessa höll sig för magen och tog ett djupt andetag.

”Synd att jag hade tänkt ge dig en stor tårta när vi kom hem. Då får jag väl be Jazzy och Jaxon att äta den då.”

”Sa du tårta?” hennes ögon lös upp och hon såg väldigt exalterad ut. Jag skrattade åt henne och skakade på huvudet.

”Jag skämtade, Nessie.” hon såg sur ut och la armarna i kors över brösten.

”Men jag ville ju ha tårta.” jag skrattade henne igen och gav henne en lätt kram.

”Hur mycket kan du äta egentligen?” hon ryckte bara på axlarna och log.

”Jag gillar mat helt enkelt.” hon skrattade åt sig själv och vi började gå mot bilen.

”Så, är du redo för din överraskning?” jag gav henne en lurig blick och hon såg lättad ut.

”Ja, äntligen! Jag har väntat sen igår som en galning och försökt lista ut vad det är. Jag hatar överraskningar egentligen.” jag öppnade bildörren för henne och hon tackade och hoppade in.

När jag gick runt till min sida så hoppades jag att även om hon inte gillade överraskningar så skulle hon älska den här i alla fall. Jag hoppade in i förarsätet och startade motorn på bilen. Jag tittade på Vanessa som satt med händerna i knät och tittade nyfiket på mig.

”Vart ska vi?”

”Du får se.” hon suckade och himlade med ögonen. Jag skrattade tyst åt henne och körde sen ut på vägen.

 ♥

Det tog ungefär en kvart att köra dit vi var på väg och Vanessa verkade lättad när jag stannade bilen. Solen hade börjat gå ner nu och mörkret började falla över oss. Vi båda klev ut ur bilen och jag gick runt till Vanessa som stod och tittade sig runt. Vi hade kört in på en liten väg som tog slut nedanför en stor kulle, och det var där vi var nu. Vanessa gav mig en misstänksam blick.

”Borde jag vara rädd? Det är väldigt off det här stället, menar jag.” jag skrattade och gav henne en puss på kinden.

”Absolut inte. Jag lovar att alltid skydda dig, vad som än händer.” hon tittade generat ner i marken och strök en hårslinga bakom ena örat. Jag sträckte ut min hand mot henne och hon tittade fört på den innan hon tog den i sin egen.

”Vart ska vi?”

”Upp dit.” jag pekade upp mot kullen och Vanessa gav ifrån sig ett förvånat ljud.

”I de här skorna? Skulle inte tro det, Bieber.”

”Jag kan alltid bära dig.” jag tittade på henne med ett snett leende och hon skakade på huvudet. Hon släppte min hand för att ta av sig skorna och hon blev genast 10 centimeter kortare än innan. Hon höll sina skor i ena handen medan hon tog min hand igen. Jag skrattade åt henne och började sen gå uppför den ganska branta backen med Vanessa vid min sida.

När vi hade tagit oss nästan hela vägen upp så märkte vi att det var ljusare än där nere vid bilen. Jag och Vanessa hade pratat om lite allt möjligt medan vi tog oss uppåt. Hon var i stunden mitt inne i en rolig historia om när hon och hennes bästa kompis hade gjort ett ganska grovt bus under deras sista år i grundskolan när vi äntligen kom upp över krönet och möttes av solnedgångens starka strålar och hon tystnade tvärt med en flämtning. Jag tittade på hennes ansikte och såg hur imponerad hon var av utsikten. Vi var placerade uppe på den högsta kullen där man hade utsikt över en stor del av hela Stratford. Eftersom solen höll på att gå ner så kunde man se alla lampor som lös på gatorna och i husen, man såg också alla bilar som var ute och körde. Solen var på väg ner och om bara några minuter så skulle man kunna se den försvinna ner i horisonten.

”Åh Justin. Det är så vackert.” Vanessa uttryckte sig först med bara en låg viskning och jag log mot henne när jag kunde se hur hennes ögon glittrade.

”Jag vet, morfar tog med mig upp hit den kvällen innan jag och min mamma skulle flytta till Atlanta. Han sa att detta skulle vara min alldeles egna plats dit jag kunde komma när jag behövde tänka.” jag hade tittat ut över staden när jag tänkte tillbaka på den kvällen som var för så många år sen, men även om det var så länge sen så kom jag ihåg vartenda ord som min morfar hade sagt. En stund efter att jag hade slutat prata så märkte jag att Vanessa hade stått och tittat förundrat på mig hela tiden. Jag gav henne ett svagt leende och strök henne över kinden. Hon rodnade igen och jag skrockade lite lågt åt henne.

”Jag tror inte att det är någon annan än jag, morfar, och nu du då, som vet om detta stället. Det är inte så lätt att hitta vägen hit.”

”Varför tog du med mig hit då? Jag menar, tänk så ger jag en vägbeskrivning till alla.” jag vände mig så att jag stod ansikte mot ansikte med Vanessa och jag tittade henne djupt i ögonen och skakade på huvudet.

”Det skulle du aldrig göra. Det vet jag.” hon log åt mig och vi stod sådär ett tag innan hon drog sig undan och började gå fram mot kanten av kullen för att se ännu bättre. Jag tittade bara på henne där hon stod framme vid staketet, som morfar hade byggt, barfota och med skorna dinglande i ena handen. Det kom en lätt vind som tog tag i hennes bruna hår och det flög runt lite innan det la sig helt perfekt igen. Jag kunde känna hur en lätt nervositet började smyga fram i mig och jag visste inte riktigt hur jag skulle göra det jag tänkte göra. Jag visste inte hur Vanessa skulle reagera och jag var rädd att allt skulle gå helt åt skogen.

Solen var nästan precis i horisonten och jag skulle vara tvungen att göra det jag skulle direkt om jag ville hinna innan det blev helt kolsvart. Jag tog ett djupt andetag och stoppade ner handen i min jackficka för att fiska upp en blå ask. Jag höll den hårt i min vänstra hand medan jag tittade från den, till Vanessa och tillbaka. Nu gällde det, nu skulle jag göra det. Jag smög mig sakta fram mot Vanessa och innan jag hann hela vägen fram så gömde jag asken bakom ryggen. Vanessa hörde antagligen att jag kom eftersom hon vände på huvudet och tittade på mig med ett leende på hennes underbart fylliga läppar. Jag ställde mig bredvid henne där vi kanten och tittade ut mot solen. Jag blundade och räknade sakta till tre innan jag vände Vanessas ansikte mot mitt. Hon tittade bara på mig utan att säga något. Jag plockade fram den blåa asken igen från ryggen och höll den framför Vanessa. Hon stirrade bara på den och flämtade till. Jag räckte den mot henne för att hon skulle ta den och när hon gjorde det så stoppade jag snabbt händerna i jeansfickorna och väntade på att hon skulle öppna.

”Är det till mig?” jag nickade bara och sakta men säkert öppnade hon locket och drog efter andan. ”Justin…” hennes ögon var stora som golfbollar när hon tittade upp på mig. Jag log svagt mot henne och tog ett litet steg närmare, fortfarande med blicken fäst vid hennes. Jag tog tag i hennes handled, eftersom hon hade locket i handen, och tog ett djupt andetag.

”Jag gillar dig jätte mycket Vanessa, det vet du. Och jag har verkligen haft roligt denna sommaren när jag har varit med dig, men jag vill att de här stunderna vi har tillsammans ska fortsätta. Detta kanske låter lite töntigt, men…” jag tog asken ur hennes hand och plockade ur halsbandet som låg i. ”Vill du bli min flickvän?”

Vanessas ögon tårades och hon sa inget. Hennes fria hand la hon över sin mun medan hon fortfarande kollade mig i ögonen. Jag började bli orolig att hon skulle säga nej när hon reagerade som hon skulle. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag bara stod där med halsbandet i ena handen och hennes arm i andra och väntade. Efter vad som kändes som en evighet så tog hon bort handen från sin mun och nickade. Mitt hjärta tog ett högt skutt i bröstet och jag trodde jag hade sett fel men jag fick det bekräftat kort efter.

”Ja. Det är klart jag vill det, Justin.” jag kan inte beskriva hur lycklig jag var just när hon uttalade de orden. Jag tog ett fast tag om hennes midja för att dra henne intill mig så att jag kunde sluta samman våra läppar i en lång kyss. Hennes händer la sig snabbt i min nacke och hon började leka med mitt hår. Jag älskade när hon gjorde så och grävde in mina fingrar i hennes sida. Efter en stund så drog jag mig undan så att vi båda kunde hämta luft. Jag log stort och höll upp halsbandet, som jag fortfarande hade hängande i handen.

”Får jag?” Vanessa nickade, vände sig om och höll undan håret så att jag kunde knäppa halsbandet i nacken. Jag fixade det så att hjärtat som fanns på låg perfekt under hennes halsgrop. När jag var klar så placerade jag en kyss precis bakom hennes öra. Hon suckade lätt och lutade huvet lite åt sidan så att jag kunde komma åt bättre. Mina armar slöt sig runt hennes midja igen och jag höll henne kvar där en stund medan jag fortsatte att placera flera kyssar i hennes nacke. Vanessas ena arm höll fortfarande undan håret medan den andra hade lag sig över mina. Jag slutade kyssa henne för en sekund så att jag kunde viska tyst i hennes öra.

”Du är så vacker, Vanessa Jones.” jag kunde se hur hon log lite och jag själv kunde inte göra annat än att le det största leendet någonsin.