justindbiebernovells.blogg.se

Glöm inte att gilla bloggen på Facebook!

www.facebook.com/JustindBieberNovells

”Du är mer än det och jag hoppas att du känner samma sak för jag tror att vår vänskap kan utvecklas till något större. Du betyder väldigt mycket för mig och de gångerna som jag har sårat dig så har jag inte tänkt. Det var aldrig meningen att göra det, för det är det sista jag skulle göra med mening. Jag förstår om du inte vill förlåta mig, Vanessa, men jag hoppas att du gör det.”

Jag blev tyst och sneglade lite på Selena som gav mig ett leende som sa att jag hade fixat det här bra. Jag började läsa det som mina fans skrev till mig och det var allt från hat till lycka. Alla de personer som skrev att Vanessa var kompis med mig och kysste mig framför alla fansen bara för att få uppmärksamhet, gjorde mig irriterad. Jag älskar verkligen alla miljoner tjejer och killar där ute i världen som är mina Beliebers och mina fans, men när de inte stöttar mig i mina beslut så blir jag lite sårad. Tyvärr var detta något som jag inte orkade bry mig om nu. Jag orkade för en gångs skull inte bry mig om allt hat jag fick. Jag koncentrerade mig istället på alla de uppmuntrande sakerna som många skrev; ”Jag är så lycklig för din skull, Justin.”, ”hoppas att du är nöjd med dina beslut”, ”vi är lyckliga om du är lycklig”, ”jag gillade verkligen Jelena, men nu är det Janessa som gäller”. Jag log åt det där och retweetade personen som hade skrivit den sista.

”Tack för alla era snälla ord. Jag uppskattar verkligen det. Jag hoppas att ni fortfarande älskar mig även om jag ljög för er. Nu får ni hålla tummarna för min skull, att Vanessa kan…”

Ytterdörren flög upp bakom soffan där jag och Selena satt och avbröt mig mitt i en mening. Vi båda vände oss om och möttes av Vanessas blickar. Hon bara stod där och sa inte ett ord, bara tittade mig rakt i ögonen med en blick jag inte kunde läsa. Jag ställde mig upp och gick runt soffan så att jag kunde vara helt vänd mot henne.

”Vanessa, jag är så ledsen. Jag menade inte att säga sådär. Jag är verkligen jätte, jätte leds…” innan jag hann avsluta meningen så sprang Vanessa fram till mig och tryckte sina läppar mot mina. Mina händer slöt sig runt hennes midja och jag kysste henne tillbaka. I bakgrunden kunde jag höra hur Selena fortsatte att prata i livestreamen.

”Och där behöver ni tyvärr inte se mer. Tack för att ni lyssnade, hejdå.”

 ♥

Efter en alldeles för kort stund så drog Vanessa sig tillbaka och hämtade andan. Jag gjorde samma sak men lutade min panna mot hennes. Jag kände hur hennes fingrar lekte lite i mitt nackhår och jag log mot henne.

”Förlåt. Du är mer än en vän för mig.” jag viskade tyst till Vanessa men jag visste att hon hörde.

”Och du är det för mig med.” jag gav henne en lätt kyss på munnen innan jag drog mig undan helt och hållet. Jag vände mig mot Selena som hade ställt sig upp och stod och tittade på oss med ett stort leende på läpparna.

”Ni är så söta tillsammans.” Jag log och drog Vanessa närmare min kropp genom att lägga ena armen runt hennes midja. Hon fnissade och lutade huvudet mot min axel.

”Tack så mycket för allt Sel. Du vet hur man ska hantera saker som dessa på det rätta sättet.” Selena nicade bara, fortfarande med leendet på läpparna, mot mig och började gå mot dörren.

”Hur som helst, så tänkte jag lämna er nu. Vi ses väl snart antar jag.” och med dem orden så lämnade hon mig och Vanessa ensamma.

 ♥

”Du måste förstå att det jag sa i Toronto var endast för att skydda dig från allt hat och skvaller. Jag menade inte ett ord av vad jag sa där.” jag och Vanessa hade suttit i soffan ett tag och pratat om det som hade hänt tidigare på morgonen och hon verkade förstå mig när jag förklarade. Hon nickade bara och gav mig ett litet leende innan och satte sig närmare mig och tittade mig djupt i ögonen.

”Jag förlåter dig, Justin. Och det har jag sagt flera gånger nu. Jag vet att du inte är den smartaste ibland och jag förstår att du inte tänkte innan du öppnade munnen.” jag skrattade åt henne och kramade om henne.

”Tack.” det var det enda jag sa till henne innan det blev tyst igen. Vi satt där i soffan väldigt länge utan att röra oss. Jag satt med ryggen lutad mot ena hörnet medan hon låg mot mig med huvudet på mitt bröst. Jag satt hela tiden och lekte med hennes fingrar och pussade henne på hjässan. Om man inte hade vetat och sett oss sitta såhär så hade man trott att vi var tillsammans, men det var vi inte. Och det tänkte jag ändra på.

”Aye, Nessie. I morgon, får jag bjuda dig på en dejt då?” jag kände hur hon nickade löst mot mitt bröst.

”Du behöver inte ens fråga.” Jag log och pussade henne i pannan. Mitt liv kunde inte liv kunde inte bli bättre.

Jag vaknade nästa morgon med ett stort leende och lyckan strömmande genom kroppen. Gårdagen hade varit helt perfekt. Justin hade, inför många av hans fans, erkänt sina känslor för mig och praktiskt taget sagt att han skulle vilja vara min. Det var som om jag levde i en enda stor dröm och att jag när som helst skulle vakna upp hemma i min säng i London. Men hur svårt det än var att tro på det, så var allt detta sant.

Jag hoppade snabbt upp ur sängen och tog på mig ett par korta, slitna och ljusa shorts, en löshängande, ljusrosa t-shirt, och mina vita flip-flops med lila stenar på remmarna. Jag satte upp mitt hår i en hög hästsvans och knöt sen en svart och vit bandana runt huvudet. Jag tittade mig i spegeln och log åt mig själv. Jag var verkligen så lycklig man kunde bli just nu. Jag stoppade min mobil i ena bakfickan och gick glatt mot huset för att börja med frukosten till mig och barnen.

 ♥

”Jazzy, Jaxon. Det är dags att vakna nu.” jag öppnade dörren till deras rum och gick fram till båda två för att få de att vakna till.

”Måste vi?” Jazmyn drog täcket över huvudet medan Jaxon gnällde till lite.

”Ja, det står pannkakor på bordet och jag hade tänkt att vi skulle bada i poolen idag. Men om ni hellre vill sova, så får ni väl göra det då.” så fort jag hade uttalat ordet ’bada’ så flög Jaxon upp ur sin säng och Jazmyn likaså. Jag skrattade åt dem och bad dem att klä på sig och komma ut och äta sen. De gjorde som jag sa och på nolltid så satt båda två vid köksbordet och skyfflade i sig pannkakor för fullt. Jag satte mig också ner och fick i mig lite mat eftersom jag inte hade hunnit det innan och det var riktigt gott. Jag njöt så länge jag kunde, vilket inte var särskilt länge eftersom ungarna snabbt hade ätit sig mätta och var klara för att byta om till badkläder.

”Om ni dukar av era tallrikar så går jag och hämtar era saker, okej?” lydiga som de var så började de plocka in både sina tallrikar och bestick i diskmaskinen. Jag gick bort till deras rum för att hämta deras badkläder som så fint hängde över en stol. Jag gick sen vidare till badrummet för att plocka till mig varsin handduk och sim-puffarna som behövdes.

När jag började gå tillbaka till köket och barnen som väntade på mig så hindrades jag på vägen. När jag gick förbi den ena dörren i hallen så öppnades den och jag blev indragen av Justin.

”Justin, vad håller du på med?” innan jag riktigt hann reagera så tryckte han sina läppar mot mina och började massera dem. Hans händer höll ett fast tag om min midja och jag släppte allt jag hade i famnen för att placera mina runt hans nacke. Sakta men säkert så började Justin trycka mig bakåt och tillslut så nådde jag väggen. Han tryckte mig mot den och kysste mig med en sådan energi att jag tappade andan. Justin uppfattade det här och släppte mina läppar för att ge mig luft och började istället placera sina kyssar på min hals.

”Justin…” jag stönade till och trasslade in mina fingrar i hans hår. Jag kunde känna hur hans händer letade sig fram under tröjan på min rygg. Jag var helt klart i himmelriket just då. Jag ville inte att det skulle ta slut. Jag drog bort hans huvud från mig lite så att jag kunde sluta samman våra läppar igen. Jag kände hur hans tunga letade sig fram på mina läppar och jag särade gladeligen på dem och plötsligt så hade vår kyss utvecklats till hångel.

 ♥

”Nessie! Var är du?” tyvärr så varade den här stunden inte tillräckligt länge när Jazmyn avbröt med sina rop från köket. Jag var tvungen att trycka bort Justin från mig för att hämta luft innan jag svarade.

”Jag kommer, Jazmyn.” jag tittade på Justin som stod där mittemot mig, med händerna fortfarande på min rygg, och en intensiv blick på mig. Jag log mot honom och försökte ta mig förbi honom för att gå tillbaka till barnen. Han ville tydligen inte släppa mig för han rörde sig inte en millimeter.

”Justin, jag måste gå annars kommer de komma och leta efter mig. Jag tror inte det är så bra om Jazmyn ser oss två tillsammans.” han nickade bara till svar och flyttade tillslut på sig så att jag kunde plocka upp sakerna som jag hade släppt på golvet och öppna dörren till hallen. Innan jag gick ut så vände jag mig om mot Justin som kom fram till mig och gav mig en sista kyss på munnen innan han backade.

”Jag har en överraskning till dig ikväll.” jag la huvudet på sned och tittade på honom med en nyfiken blick.

”Vad är det för något?” han skrattade lite åt mig.

”Om jag berättar så blir det ju ingen överraskning, you goof.” jag fnös till och himlade med ögonen mot honom innan jag med ett leende gick tillbaka till köket för att hjälpa Jaxon och Jazmyn på med sina baddräkter.

Hela tiden så kunde jag inte sluta tänka på den korta stunden med Justin inne i hans rum. Jag log när jag tänkte på det. Mitt liv var verkligen fulländat nu.

Vad tror ni överraskningen är som Vanessa ska få? :)

Även om ni inte har fått ihop 5 kommentarer så får ni ett nytt kapitel, bara för att jag är så snäll!

Jag vet att många av er inte tycker om att jag har en kommentars-limit men jag kommer faktiskt fortsätta med den.

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL 

Stay Tuned! ;)