♥ Chapter 13 ♥
Min mun var vidöppen av förvåning. Vanessa kom gåendes emot oss iklädd en persikofärgad, kort klänning med stenar, som glittrade starkt i solljuset, och ett par skor som glittrade dubbelt så mycket. Hon var otroligt vacker. Jag mötte hennes blick och hon log ett blygsamt leende mot mig och tittade sen ner i marken. Jag kände hur det bubblade till i magen när jag såg henne och jag kunde inte slita blicken ifrån henne.
”Hej, guys.” sa hon och tittade på Ryan, Selena och till sist på mig där hennes blick stannade ett ögonblick extra.
”Wow, du är verkligen riktigt snygg, Nessie!” Vanessa skrattade och skakade på huvudet.
”Seriöst, Ryan. Världens töntigaste smeknamn! Men tack, du ser väldigt stilig ut du med.” Ryan gav henne en kram.
”Du ser jättefin ut!” Vanessa mötte min blick igen och hon log och jag kunde se hur en liten rodnad började visa sig på hennes kinder så hon vände bort blicken från mig. Jag kunde fortfarande inte slita blicken från henne men efter ett tag så kände jag Selenas blick på mig och jag slutade genast att titta på Vanessa. Jag var tvungen att dölja mina känslor för Vanessa eftersom jag fortfarande inte hade berättat för Selena om det och hon skulle inte behöva få reda på det på det här sättet.
”Ungdomar, nu kommer de! Skynda er hit!” Pappa lät riktigt stressad och började gå mot framsidan. Vanessa ropade till sig Jazzy och Jaxon och de kom springandes direkt. Jazzy tog tag i min ena hand direkt och Jaxon gick till Vanessa. Jag letade efter Selenas hand med min tomma och hittade henne snabbt. Jag gav henne en puss på kinden och sen gick vi till framsidan.
♥
Det hade gått ungefär en halvtimma sen pappas kompis och hans familj hade kommit och det hade blivit ett väldig stor presentation av alla. Gästerna var 6 stycken; Mr. Hudson, Mrs. Hudson och deras 4 barn, två tjejer som var tvillingar och i samma ålder som Jazzy, en kille i 22 års åldern och en 1-årig kille. Jag och Ryan tog på oss grill-jobbet medan tjejerna och pappa var sociala med de andra. När köttet äntligen var klart så kunde alla sätta sig ner. Det blev så att de vuxna satt på ena sidan av det långa bordet och vi yngre satt på den andra. Barnen satte sig i kanten så vi 4 andra var tvungna att sitta i mitten. Selena och Vanessa satte sig på varsin sida och jag tänkte precis sätta mig bredvid min flickvän när Ryan flög ner på den stolen. Jag gav honom en liten blick men satte mig sen ner bredvid Vanessa och mitt emot Selena. Under den första delen av middagen så var det lite stelt runt hela bordet, men efter ett tag så började alla prata med varandra och skratta tillsammans. Vi hade suttit och pratat med de vuxna hela tiden tills de började prata om något riktigt ointressant, då slutade vi att lyssna.
Det var lite svårt för mig att försöka att inte titta för mycket på Vanessa, jag ville inte att Selena skulle misstänka något. Och tack vare att jag inte ville titta på henne så blev vi båda två lite obekväma. Ryan märkte direkt att det var något konstigt mellan oss och han gav mig en menande blick och nickade nästan osynligt mot Vanessa. Han ville att jag skulle börja prata med henne så jag vände på huvudet och skulle precis fråga henne något, men luften försvann från mina lungor när jag än en gång såg hur vacker hon var. Hon skrattade precis åt Jazzy som hade gjort något roligt, och det gjorde att hon såg ännu vackrare ut. Men vad var det med mig egentligen?! Jag hade flickvän, och hon satt dessutom mitt emot mig och såg säkert precis allt jag gjorde. Vanessa vände sig om och hon mötte min stirrande blick. Hon fick ett frågande uttryck i ansiktet.
”Vad är det?” jag skakade bara på huvudet.
”Öh... inget, jag bara... inget.”
”Okej?” hon skrattade till lite och tog en klunk av vattnet i hennes glas.
Stämningen mellan mig och Vanessa blev mycket bättre när vi hade kommit till efterrätten. Vi satt och skämtade med varandra och skrattade jätte mycket. Ibland så kunde jag till och med glömma av att Selena och Ryan också var där och att de borde egentligen också ha varit med i vårt samtal men mina tankar var bara runt Vanessa. Jag hade nästan inte pratat alls med Selena under hela middagen och jag kände hur skuldkänslorna började komma. Jag bestämde mig för att lägga min uppmärksamhet på henne istället men jag istället så såg jag hur hon och Ryan satt och viskade med varandra. Jag kunde inte höra vad de sa men det verkade handla om något allvarligt i alla fall.
”Vad viskar ni om?” både Selena och Ryan hoppade till när de märkte att jag pratade med dem.
”Inget!” Selena gav mig ett leende och jag blev lättad när jag såg och hörde på henne att hon inte verkade sur eller sårad. De återgick efter några sekunder till att viska med varandra och jag kom på mig själv med att försöka höra vad de sa. Jag valde att skita i det nu och började sen prata med Vanessa igen. Men jag kunde inte riktigt koncentrera mig på vad Vanessa sa för jag kunde inte hjälpa att fundera på om Ryan och Selena satt och viskade om mig eller Vanessa. Jag undrade verkligen vad de sa!
”Kom nu då Jaxon!” jag ställde mig upp och tog en väldigt sölig Jaxon i handen för att ta honom in i huset och byta hans kläder. Jaxon skuttade fram bredvid mig, fortfarande med handen i min. Väl inne i hans och Jazmyns rum så rotade jag igenom garderoben och hittade tillslut en likadan vit skjorta som han hade på sig, fast utan alla fläckar. Jag hjälpte Jaxon med knapparna och när han var klar så lät jag honom springa ut till de andra medan jag gick till tvättstugan för att slänga den smutsiga skjortan i tvättkorgen. På väg tillbaka ut så mötte jag Justin. Han småsprang in genom ytterdörren och hejade.
”Vart ska du?” frågade jag och följde honom med blicken. Han vände sig inte om och stannade inte heller.
”Ska hämta gitarren.” jag log åt honom och gick ut till trädgården där alla andra hade placerat alla stolar mot en ensam stol så att det såg ut som en liten scen. Alla hade redan satt sig ner och väntade på Justin, som förmodligen skulle spela för oss.
Selena vände sig om och när hon såg mig så vinkade hon dit mig och pekade på en tom stol som hon antagligen hade passat till mig. Jag skyndade mig till henne och satte mig ner på hennes vänstra sida. Ryan satt hennes andra sida. Några sekunder senare så kom Justin tillbaka med sin gitarr i handen. Han gick direkt och satte sig på den ensamma stolen och gjorde sig beredd att börja.
Han blickade ut över ”publiken” och log lite lätt innan han kollade ner på gitarren och tog ett ackord. Jag hörde direkt vilken låt det var och mitt hjärta tog ett skutt. Be Alright! Den han hade spelat för mig när jag var så ledsen. Jag tittade på Justin medan han spelade och sjöng. Han kollade upp lite och han kollade på alla oss som satt helt tysta och lyssnade. Hans blick mötte min innan han snabbt kollade ner på gitarren igen. På den korta stunden så kunde jag helt säkert säga att jag såg något i hans ögon. Det var en glimt som betydde så mycket. Jag var helt säker på att han valde att spela denna låten av en anledning.
En tanke for genom mitt huvud. Kunde den där anledningen vara mig? Valde han att spela denna för att säga mig att han fortfarande hade känslor för mig, även om det inte verkade som det? Eller var det här något som jag bara inbillade mig? Det bara måste vara så som jag tror!
Jag log åt vad jag själv hade kommit fram till och jag kände hur jag själv drömde mig bort. Men jag vaknade till när Selena puttade till mig med armbågen. Jag tittade på henne och hon gav mig en undrande blick. Jag skakade på huvudet och log bara mot henne. Hon log tillbaka och vände sen sin blick mot Justin. Jag fortsatte att titta på henne och jag såg hur hon kollade på Justin. Hela hon utstrålade stolthet och kärlek. Hon älskade verkligen honom. Hon slet inte sin blick från honom och blinkade nästan aldrig, hennes mun var formad till ett litet leende som man knappt kunde se. Tanken av att hon sagt att det var okej om jag gillade Justin var fortfarande förvirrande. Jag märkte inte att jag hade suttit och stirrat på henne förrän hon vände sitt huvud mot mig igen.
”Vad är det?” viskade hon nästan ohörbart.
”Inget, sorry.” jag tittade generat framåt istället och likaså gjorde hon. Jag tittade upp på Justin och märkte att han satt och tittade på mig.
”And for you, oh, I would walk a thousand miles to be in your arms, holding my heart.” ett litet leende fanns på hans läppar och jag kände hur mina kinder blev alldeles varma och jag var tvungen att vända bort blicken. ”I love you.” jag hörde hur Selena skrattade till bredvid mig och när jag kollade på henne så märkte jag att Justin hade sjungit de där tre orden till henne. Jag kunde inte låta bli att känna ett sting av avundsjuka. Men jag skämdes snabbt för det och tryckte bort den känslan. Jag bestämde mig för att koncentrera mig på Justins röst och gitarrens ljud. Jag blundade och tog in orden som lämnade Justins mun. Låten tog slut och jag öppnade mina ögon igen. Justin satt kvar och tittade ut bland alla som satt framför honom och vi började applådera.
”Otroligt bra.” Mr. Hudson hade ställt sig upp och klappade väldigt högt i händerna.
”Du är så begåvad, Justin!” Mrs. Hudson ställde sig också upp och torkade bort en liten tår som rann nerför kinden. Jag log åt henne och kom ihåg att jag hade reagerat exakt likadant när jag första gången lyssnade på den här låten.
Woohooooo, ett nytt kapitel!! Vad tycker ni? Bra/Dåligt? :)
Har inga kapitel på lager och är inte hemma än så så fort jag har kommit hem ska jag sätta mig ner och skriva för fullt! ;)
Jag lovar att uppdateringen ska bli bättre!
Stay Tuned! ;)
Åh så bra! <3
GRYM =)
Jättebra! mer! mer! mer!!!! :)
