justindbiebernovells.blogg.se

 

 

 

Jag och Ryan stod som fastfrusna där i köket efter att Selena hade sprungit in och ut med tårarna strömmande nerför kinderna och ögonen alldeles röda. Vad var det som hade hänt? Varför sprang hon bara när jag pratade med henne?

”Vad fan hände?” Ryan hade, precis som jag, inte heller någon aning om vad som kunde ha hänt. Vi stod och kollade på fläcken där Selena hade försvunnit och försökte komma på vad som hade gjort henne så ledsen. Efter en stund så hörde jag snyftningar utifrån. Någon grät.

”Hörde du det där?” Ryan hade tydligen också hört det och han verkade försöka komma på vem det var. Plötsligt kom jag på det.

”Justin!” Ryan fattade vad jag menade och vi båda sprang ut på altanen. Jag möttes av en syn jag aldrig trodde jag skulle få se. Justin satt på gräset mitt bland alla stolar och hade huvudet i händerna. Man hörde hur han hela tiden snyftade till. Han var också ledsen. Jag skyndade mig fram till honom och satte mig ner bredvid och försökte få kontakt med honom. Men det var helt omöjligt. Han bara satt där och grät med händerna tryckta mot ansiktet.

”Justin, vad är det som har hänt?”

”Kom tillbaka. Kom tillbaka.” samma ord mumlade han om och om igen mellan snyftningarna. Jag försökte få honom att reagera när jag pratade och skakade om honom men det hjälpte inte. Jag började få panik och tittade upp på Ryan och bad om hjälp.

”Justin, du måste prata med oss.” inte hjälpte det när Ryan pratade. Justin mumlade bara fram samma ord igen.

”Kom tillbaka. Kom tillbaka”

”Snälla Justin?” jag hörde hur min röst började låta orolig. Men tydligen så hjälpte det för han slutade genast att mumla och tittade sakta upp på mig. Han ögon var rödgråtna och hans blick var alldeles tom. Det gjorde ont i mig att se honom sådär.

”Hon gjorde slut. Selena gjorde slut.” jag blev helt förvånad när han sa det där. Hon gjorde slut? Jag tittade upp på Ryan som såg minst lika förvånad ut som jag. Jag kramade om Justin som hade återgått till att ha ansiktet i händerna.

”Åh Justin.” jag sa inget mer utan höll bara om honom. Jag sa inte att allting skulle bli bra igen och jag försökte inte heller komma med dåliga bortförklaringar till varför Selena gjorde som hon gjorde. Jag höll bara om honom och fanns där som stöd. Ryan var också helt tyst, men höll en arm om Justin och visade sitt stöd på det sättet.

En enda tanke fanns i mitt huvud nu. Och jag visste att det var sant.

Allt var mitt fel!

♥

 

2 dagar senare

Jag satt på min säng och det var ganska sent på kvällen. Jag hade inte kunnat sluta tänka samma tanke om och om igen: Allt var mitt fel!

Ryan hade stannat kvar sen fredagen och tagit hand om Justin. Jag var tvungen att ta hand om Jazmyn och Jaxon och Jeremy var tvungen att jobba. Så Ryan var den enda som kunde finnas där hos honom just då.

Direkt på lördagsmorgonen så hade jag tagit på mig och ringt efter en taxi. Jag åkte rakt till Selenas hotell för att prata med henne. Jag vet att hon kanske var sur på mig just nu men jag var tvungen att reda ut allt det här. När jag kom fram så gick jag fram till receptionen så att de kunde ge mig tillåtelse att träffa Selena. Men är jag frågade efter henne så sa kvinnan som stod där att hon hade åkt därifrån väldigt tidigt.

”Du råkar inte veta vart hon skulle?Om hon skulle byta hotell eller om hon skulle till flygplatsen?” kvinnan hade bara skakat på huvudet mot mig.

”Jag är ledsen men jag har ingen aning.” jag tackade för hjälpen ändå och gick ut på gatan istället.

Fan då! Hon kunde ju vara vart som helst just nu. Jag försökte ringa till hennes mobil men detgick inte ens fram några signaler. Jag började bli otålig efter att ha försökt minst 10 gånger till men det blev aldrig någon skillnad. Jag bestämde mig för att åka tillbaka hem och hjälpa Ryan att försöka muntra upp Justin lite. Eller i alla fall få honom att prata ut om det här.

 

♥

Nu var det söndag kväll, som sagt, och Justin hade fortfarande inte sagt ett ljud. Han låg bara i sin säng hela dagarna och såg helt förstörd ut. Han åt inget, drack inget, sov inget, han bara låg där och stirrade upp i taket. Det gick inte att få kontakt med honom överhuvudtaget. Jag kände fortfarande att detta var mitt fel. Om jag inte hade valt detta jobbet så hade inget av detta hänt. Och om jag bara inte hade erkänt till Justin att jag hade känslor för honom så hade han kunnat få bort sina känslor för mig och vi hade bara varit som vilka kompisar som helst. Men allt jag skulle kunna göra för att förhindra att det här skulle hända, var redan försent för länge sen.

Även om jag satt helt inne i mina funderingar så kunde jag ändå märka att det vibrerade i min mobil som låg på nattduksbordet. Jag slängde mig efter den och hoppades på att det var Selena som ringde tillbaka. Mina förhoppningar försvann när jag såg att det var från okänt nummer men jag svarade ändå.

”Vanessa.” det var först tyst i den andra änden. ”Hallå?”

”Det är jag. Kan du komma? Vi måste prata.” det tog ett tag innan jag kunde svara henne. Hennes röst skrämde mig, den var stel, allvarlig och kall. Det gick en rysning genom min kropp.

”Visst, adress?” jag tog fram papper och penna och var beredd att skriva ner den. Jag såg hur min hand skakade hur mycket som helst. Varför var jag rädd för henne? Hon var min vän, inte en fiende!

”Ingen adress, du får en beskrivning.” hon beskrev vägen till stället hon ville att jag skulle ta mig till och när hon var klar avslutade hon samtalet med att jag skulle vara där vid 10.

Jag sneglade på klockan och såg att den redan var halv så jag skyndade mig att ringa en taxi. Jag hade 5 minuter på mig innan den skulle hämta upp mig så jag tog fram min handväska och slängde ner plånbok, mobil och lappen med vägbeskrivningen. Precis när jag tänkte gå ut till gatan så kom jag på att Ryan måste veta vart jag är. Jag skrev ner ett slarvigt meddelande till honom om att han skulle försöka få tag på mig om jag inte var hemma vid 11.

Taxin tutade utanför precis som jag var klar och jag sprang ut och gav beskrivningen till chauffören. Medan han började köra från huset så tog jag en god titt på det. Eftersom Selena verkade vara arg på mig så kunde detta likaväl vara det sista jag såg av det där underbart stora huset.

---

Vad kommer hända tror ni? Berätta vad ni tror där nere i en kommentar. :)

På Tisdag så ska jag åka till Gotland med familjen och kommer hem nästa Lördag. Men som senast jag var iväg så får ni tidsinställda inlägg, bra va? :D

6 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL

Stay Tuned! ;)