♥ Chapter 16 ♥


 

När familjen Hudson äntligen bestämde sig för att åka hem så var det redan mörkt ute och det var väldigt sent. Pappa följde dem till bilen för att säga hejdå och jag, Ryan, Selena och Vanessa började genast att plocka undan allt i trädgården. Vanessa och Ryan tog på sig arbetet med att diska så jag och Selena fick ta undan bord och stolar. När all disk var borta från bordet och Vanessa och Ryan hade burit in allt i huset så märkte jag att Selena inte var där. Hon hade antagligen gått på toaletten eller något så jag började att fälla ihop alla stolarna. Jag la dem i en liten hög och började sen med bordet.



Plötsligt så hörde jag fotsteg som kom emot mig. När jag tittade upp så kom Selena gåendes mot mig och jag log mot henne. 

 

(Lyssna gärna samtidigt som ni läser)

 

Du är inte samma person som den jag blev förälskad i. Du är inte samma Justin. Helt plötsligt så har du blivit väldigt gullig och överdrivet snäll mot Vanessa, enda sen du träffade henne så har det varit hon som har vart i centrum. Du har nästan glömt bort mig helt och hållet. Jag var den tjejen som du dansade med, pratade och skrattade med. Jag var den tjejen som var ditt allt.

Men vad hände med den Justin som jag träffade för ungefär två år sen?”



Hon hade helt fel, hon var fortfarande den enda tjejen för mig. Hon var ju min flickvän, for Gods sake!

Du är den tjejen, Selena! Du är den enda jag någonsin kommer älska. Du är den som har tagit mitt hjärta och jag vill aldrig ha tillbaka det.” hon skakade bara på huvudet och jag såg hur tårar började rinna nerför hennes kinder. Hennes mascara smetade ut sig och hon blev alldeles svart runt ögonen.

Varför ljuga, Justin? Vi båda två vet att det bara är betydelselösa ord. Jag är ledsen att jag måste göra det här Justin, men det är den enda utvägen för att vi båda ska kunna bli lyckliga.” hennes röst darrade riktigt mycket nu och hon hade svårt att uttala allting perfekt. Jag visste vad hon var på väg att säga och jag visste också att jag inte kunde säga något för att hindra det från att komma. Jag kände hur tårarna började rinna på mig med och jag snyftade till. Selena tittade mig i ögonen och jag vände inte bort blicken en sekund.

Nej.” jag skakade sakta på huvudet medan tårarna rann. ”Selena, snälla! Ge mig en chans till.”

Det går inte. Det är redan försent. Jag älskar dig Justin, det gör jag verkligen. Men det är bäst om vi bara är vänner. Detta kommer inte att funka.” och med dom orden så lämnade hon mig där. Hon sprang, med tårarna forsande nerför kinderna, iväg från mig och det fanns inget jag kunde göra eller säga för att få henne att stanna. Det fanns inga tecken på att allt detta var ett enda stort skämt. Detta var på riktigt. Det fanns nu bara Justin, och det fanns Selena. Inget mer Jelena.



Det kändes som om flera miljoner knivar stacks in i mitt hjärta och delade det i billioner små bitar. Tårarna som rann oavbrutet nerför mina kinder brände som om det var kokhett vatten som rann. Allt som lät eller hände runt omkring mig gjorde ont. Allt som pågick i min hjärna och i hela min kropp värkte. Det kändes som om jag skulle sprängas av sorg.

Detta skulle aldrig hända. Jag var helt säker på att hon inte skulle märka något och innan hon hann göra det så skulle mina känslor för Vanessa vara borta. Men nej. Det var försent, precis som Selen sa. Allt jag kunde göra var för sent nu. Min egna flickvän, min Selena, hade lämnat mig för gott.


Jelena är avslutat..? Hur kommer Justin klara det här nu, eller Selena?

Datorn funkar äntligen igen, efter typ 1000000 år, haha.

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL

Stay Tuned! ;)



Kommentarer
Postat av: Amanda

Jättebra! <3

2012-08-09 @ 19:25:04
Postat av: Amanda

Jättebra! <3

2012-08-09 @ 19:25:14
Postat av: Anonym

Omg!! <3

2012-08-10 @ 12:50:35
Postat av: Matilda

Superbra! MER!!! :D

2012-08-10 @ 18:54:29
URL: http://www.soonduk.blogg.se
Postat av: Anonym :)

Så sjukt bra :D

2012-08-11 @ 00:34:27
Postat av: Mikaela

Sjukt bra!
Kram :)

2012-08-11 @ 12:10:15
URL: http://mikaelaeifrem.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0