justindbiebernovells.blogg.se

---

 

På lördagen 1 vecka senare

En fin morgon, solen lyste och jag fick vakna upp bredvid min underbara flickvän. Det var skönt att äntligen vara tillbaka hemma hos pappa. Den senaste veckan hade jag spenderat hos mina morföräldrar och min mamma. Det var skönt med lite omväxling men jag gillade mer att vara hos pappa. Jag visste inte varför men jag ville vara hos honom så mycket som möjligt nu under sommaren. Det bästa med veckan hos mormor och morfar var att jag slapp stöta på Vanessa. Efter hennes utbrott så hade allting bara blivit jobbigt, det var jobbigt att inte kunna prata med henne som jag kunde göra innan allt det här med Selena hände. Precis när jag tänkte på henneså kände jag hur hon vaknade till bredvid mig.

”Godmorgon, beautiful.” jag gav henne en kyss som hon besvarade direkt.

”Godmorgon.” vi låg kvar en stund i sängen innan vi bestämde oss för att gå upp och äta frukost. Som tur var så var inte Vanessa där än, jag visste inte hur stämningen skulle bli om alla vi 3 var i samma rum men jag anade att den skulle bli dubbelt så spänd och jobbig. Efter en lång och god frukost ute på altanen så var vi mätta och belåtna.

”Vad säger du om att vi tar en picknick idag?” frågade Selena och tog en vindruva till från det nästan helt tomma fruktfatet.

”Jag säger att det låter helt perfekt.” jag böjde mig över bordet och gav henne en lätt puss på pannan innan vi båda började duka av bordet.

Runt klockan halv 1 så stod vi i köket och gjorde i ordning mat som vi kunde ta med oss. Jag gjorde smörgåsar medan hon stod och skar upp massa olika frukter. Tidigare hade vi gjort pannkakor också och de var nu nerpackade i vår picknick-väska. Jag var klar med alla smörgåsar och packade också ner de i väskan.

”Aye, vi har glömt fika!” Selena skrattade åt mig för att det lät som om vi hade typ glömt något som var livsviktigt. ”Let's make som muffins!” jag sjöng det där och började sen sjunga om allt jag gjorde. ”I'm taking some eggs and sugar and mix it all toghether.”

”Skriver du en ny låt eller?” Selena stod och kollade på mig med en road blick och jag gav henne bara en liten flörtig blinkning och fortsatte sen nynna vidare. Selena hjälpte till att blanda i alla ingredienser och snart så var den första plåten inne i ugnen. När hon stod och la in alla ingredienserna vi hade använt så tog jag lite smet på pekfingret och smög upp bakom henne. När hon vände sig om så duttade jag smeten på hennes näsa.

”Vad gör du?” hon skrattade åt mig och torkade bort smeten från näsan. Sen gick hon fram till bunken där ungefär hälften av smeten var kvar. Hon gick tillbaka till mig och smetade choklad på hela min kind.

”Oh, nu är det krig.” jag slängde mig mot bunken medan hon tog skydd bakom köksbordet. Det blev matkrig mellan oss två och vi skrattade under hela tiden. Jag hade övertaget om bunken men Selena försökte flera gånger att ta sig förbi. Jag höll fast henne och hon skrattade hysteriskt när jag tog en hel näve och smetade i hela hennes ansikte. Hon vände sig om och tryckte sina läppar mot mina.

Mitt i allt så kom Vanessa in och vi slutade genast med det vi höll på med. Det föll en obekväm tystnad i rummet och Vanessas kinder började bli röda.

”Eh... Förlåt. Det var inte meningen att störa. Fortsätt ni med... det.” hon stammade och började sen generat gå ut från köket.

”Vänta, Vanessa! Vill du eh... följa med oss? På picknick?” jag tittade snabbt ner på Selena som nickade godkännande mot mig. Vanessa, som bara hade hunnit vända sig om, stannade upp.

”Nej tack. Jag stannar här.” hon tittade inte ens på mig eller Selena när hon svarade och skyndade sig sen bort därifrån. Jag suckade och satte mig ner på en köksstol med ansiktet i händerna.

”Det är jag som har gjort henne såhär. Hon var alltid så pratglad innan, men nu kan vi inte ens vara i samma rum utan att det blir en pinsam tystnad.” jag tyckte synd om Vanessa som hade blivit så sårad på grund av mig. Även om jag inte var medveten om att jag hade sårat henne så var jag riktigt ledsen för att jag hade gjort det.

”Justin, det är inte ditt fel. Om inte jag hade flippat ur så hade du aldrig sårat henne. Då hade du aldrig sagt 'hon är bara en au pair och inget annat.'” det var vad hon trodde var anledningen till Vanessas beteende. Jag hade aldrig berättat för henne att jag sagt till Vanessa att jag hade känslor för henne. Det var något som skulle stanna mellan oss, och Ryan då eftersom han fick reda på det. Selena kramade tröstande om mig och gick sen för att hämta en filt som vi kunde sitta på senare när vi hade vår lilla picknick.

Jag var på väg till Justins rum för att hämta en filt när jag såg Vanessa stå inne i badrummet framför spegeln. Jag hann se en skymt av hennes tårade ögon innan hon såg mig och gömde sitt ansikte. Jag stannade utanför dörren och tittade på henne.

”Kan vi prata?” hon nickade och följde med mig in på Justins rum. Jag stängde dörren efter oss och satte mig ner i hans säng medan Vanessa satte sig på hans skrivbordsstol.

”Bara så att du vet så är jag inte sur på dig. Det kanske verkade som det när jag hade sett skvallret i tidningarna men jag vill att du ska veta att jag inte är det.” Vanessa log lite mot mig och nickade. Hon verkade blyg, som om hon inte vågade göra något. ”Jag tycker du verkar vara en väldigt härlig tjej, snäll och omtänksam. Och efter vad Justin har berättat så är du väldigt rolig också. Jag skulle verkligen få chansen att lära känna dig!” Vanessa skrattade och det var det som behövdes för att lätta på stämningen.

”Jag är hemsk ledsen för att jag fick dig att tro att jag och Justin hade något på gång. Och jag skulle inte heller ha något emot att lära känna dig också. Det är, ärligt talat, något som jag alltid har velat göra.” jag log mot henne och hon mot mig.

”Så, kan du inte följa med oss?” jag såg hur hon tvekade och hur osäker hon blev.

”Nja, jag vet inte. Det är lite konstigt mellan mig och Justin just nu, jag vet inte hur mycket han har berättat för dig men jag kan säga att jag skäms när jag är i närheten av honom.” hon rodnade starkt och tittade ner i golvet.

”Varför? Det var väl du som blev sårad för att han hade sagt att du inte var mer än en au pair?” jag såg hur hon stelnade till när jag tog upp det. ”Förlåt, det var inte meningen att...”

”Nej nej, det är inte det. Jag bara... Jag fick ett litet utbrott på honom förra veckan bara, men det var inget.” hon gjorde det tydligt att hon inte ville prata mer om det så jag bad henne istället ännu en gång att hon skulle hänga med och tillslut så gick hon med på det.

Vi gick tillsammans tillbaka till Justin som stod och väntade på mig och filten. När vi steg in i köket så blev han riktigt förvånad av att Vanessa var med mig och såg ut att vara gladare än hon varit tidigare.

”Jag fick med mig Vanessa! Ska vi åka då?” jag tittade från Vanessa, till Justin och tillbaka på Vanessa som undvek Justins blickar. Jag började undra lite om det bara var för den där au pair-grejen som Vanessa hade blivit sårad eller om det var något som jag inte visste om. Men jag skakade av mig den tanken och tog med mig de två andra för att gå ut till bilen.

---

Min uppdatering suger, jag vet. Men jag har faktiskt ett liv utanför bloggen också, det måste ni förstå ändå!

5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL

Stay Tuned! ;)